All Aberg Gote Gbransson
KAROLINER
Slaget vid Lund	sid. 5
Den karolinska armen	
blir till	sid. 10
Officerarna	sid. 12
Soldaterna	sid. 20
Ryttarna	sid. 30
Livgardet	sid. 41
Artilleriet	sid. 44
Sjalavarden	sid. 55
Sjukvarden	sid. 58
Uniformer	sid. 62
Slottsbranden	sid. 77
Den unge kungen	sid. 79
Krigsutbrottet	sid. 87
Slaget vid Narva	sid. 91
Overgangen av Diina	sid. 94
Kriget i Polen	sid. 101
Plundringen av	
Lemberg	sid. 107
Inmarschen i Sachsen	sid. 109
De goda kvarteren i	
Sachsen	sid. 112
Slaget vid Gemauert-
hof	sid. 114
Uttaget ur Sachsen	sid. 117
Vagen till Ukraina	sid. 122
Poltava och darefter	sid. 128
Triumfmarschen genon	i
Moskva	sid. 134
Fangarna i Sibirien	sid. 137
Langfarande karoliner	sid. 141
Pa flykt fran Sibirien	sid. 145
Kalabaliken i Bender	sid. 148
Karolinerna i Konstan-	
tinopel	sid. 151
Slaget vid Helsingborg	sid. 155
Kungen kommer hem	sid. 160
Den sista striden	sid. 163
Armfelts karoliner	sid. 168
Skargardskriget	sid. 174
De som kom hem	sid. 177
En fantastisk syn	sid. 182
4
Slaget vid Lund
I december 1672 blev den 17-arige Karl XI for-
klarad myndig konung. Nar italienaren Lorenz
Magalotti sommaren 1674 besokte Sverige, be-
rattade han att kungen sag ut som en manniska
som var radd for allting. Han vagade aldrig se
nagon i ansiktet och rorde sig som om han gick
pa glas.
Men annat var det da han satt till hast: da sag
han verkligen ut som en kung. Han litade helt
pa de gamla radsherrarna och var bara intresse-
rad av militara ting och av sina hastar och hun-
dar.
Aret efter det Magalotti lamnat Sverige utbrot
kriget med Brandenburg och Danmark. Karl XI
var full av stridslust och trodde att Sverige skul-
le vinna en latt seger. Han blev besviken. Det
visade sig att flottan inte var sjoduglig och att
armen saknade bade utrustning och utbildning.
Det radde brist pa allt, pa manskap och va-
pen, klader och proviant. Statens finanser var
urusla, och kronans gardar var till stor del bort-
pantade eller bortskankta till adeln. Mer och
mer borjade kungen inse att hans vdrdade for-
myndare och radsherrar hade vanskott riket och
missbrukat hans fars fbrtroende.
Kriget mot Danmark 1675 gick vidare, och
nagon maste ta befalet. Den manniskoskygge
kungen overvann sig sjalv och stallde sig i spet-
sen for sitt folk. Han som varit radd for allting
blev en samlande symbol for landets mot-
standsvilja. Erik Dahlbergh berattar i sin dag-
bok om ett mote med den unge Karl XI i Va-
nersborg. Kungen forklarade att han genast ville
ga emot Gyldenlowe och hans norska trupper
som vallde in i Bohuslan, ”skulle han ock aldrig
komma dadan, hegarde icke annat an do, och
den som honom sadant ville avrdda, den skulle
smaka spetsen av hans varja”.
Sommaren 1676 steg danskarna i land i Skane.
Fastningarna Landskrona, Helsingborg och
Kristianstad kapitulerade i rask foljd. De svens-
ka trupperna maste snabbt dra sig tillbaka till
Smaland, och utanfor Olands sodra udde for-
gicks den svenska flottan under den tappre Kias
Uggla. Det ena olycksbudet efter det andra
nadde kungen i hans hogkvarter denna dystra
host.
Slaget vid Lund blev en valdsam strid man mot man.
5
6
En utomordentligt vacker
anblick
Sa smaningom borjade de forsta resultaten mar-
kas av krigsforberedelserna i Sverige. Ryttare
och fotfolk varvades, utrustades och sandes sd-
derut. Kungen tankte satsa allt pa ett vinterkrig
mot danskarna i Skane. I borjan av oktober
monstrade han sina trupper i Hamneda i syd-
vastra Smaland. Det var inalles 11.300 man som
stallde upp. Av dem var 8.300 ryttare - en ut-
omordentligt vacker anblick, antecknade gene-
ralen Rutger von Ascheberg i sin dagbok.
Tva dagar senate ryckte trupperna over den
skanska gransen. Danskarna hade redan gatt i
vinterkvarter, men nar de fick besked om
svenskarnas ankomst, brot de genast upp och
tog stallning bakom Ronnea. Deras mal var att
hindra svenskarna fran att na fram till slattbyg-
den och undsatta det belagrade Malmo. Hela
falttaget blev ett slags mandverkrig kring over-
gangen av aarna.
Plundringar
Vadret var daligt, och det radde svar brist pa
proviant i den svenska armen. Trupperna liv-
narde sig pa plundringar i de bondbyar, dar de
drog fram. Det var svart att halla uppe discipli-
nen bland de uthungrade soldaterna, och det
begicks svara overgrepp mot civilbefolkningen.
Skogsbygdens bonder grep till vapen for att
forsvara sin egendom. Mangder av hemldsa och
utfattiga skogsbor i norra Skane slot sig till
snapphanebanden och borjade fora smakrig i
truppernas rygg.
Den 11 november tog sig svenskarna fram till
den oversvammade Kiivlingean vid Lilia Harrie.
Har maste de gora halt. De hade inga mojlighe-
ter att vada over an, och pa den andra sidan stod
den danska armen pa vakt.
I flera veckor maste de stanna i detta "lortla-
ger”. Dag efter dag oste regnet ner. Vagar och
akrar lostes upp och forvandlades till sjoar av
slam och gyttja. Nagon proviant gick inte att
driva upp. Epidemier harjade, och trots att re-
kryter och hastar strommade till uppifran lan-
det, smalte haren raskt samman.
Trumpetare fran Karl XI:s rid i slaget vid Lund efter Lemke
Har lagger man marke till de karakteristiska ''biarmarna”
och halmkokarden i batten. Ett kannemarke som foljde
svenskarna genom den karolinska epoken.
Kungen befann sig i en stark nervpress. Skul-
le han dra sig tillbaka och i sa fall lamna Skane
for alltid, eller skulle han stanna och lata armen
do bort i detta svaltkrig utan ande? Antligen
kom frosten, som ocksa en gang varit hans fars
bundsforvant. Kavlingean fros till, och nu kun-
de han vaga ett anfall mot fienden.
Flera natter i rad gick kungen forkladd over
isen och inspekterade fiendens lager i sallskap
med Dahlbergh och Ascheberg. Sondagen den 3
december kallades officerarna samman och fick
besked om anfallsplanen. Och pa kungens order
utfardade Ascheberg ett reglemente for kavalle-
riet. Det stod i reglementet, att nar man tagade
mot fienden, skulle kompanierna hallas val
slutna. Varje ryttare skulle ge akt pa standaret.
Innan det kom till traffning, skulle officerar-
na erinra ryttarna om deras ed och plikt och
intala dem ett gott och behjartansvart mod. ”De
skulle fakta som arligt folk for deras allernddi-
gaste konung och herre samt for faderneslandet
och deras eget liv. Och nar de kom fram mot
fienden, skulle de inte avlossa salvan fdrran de
sag det vita' av fiendens oga. Sedan skulle de i
Guds namn ge deras bdsta och med vald trdnga
in i fiendens led. ”
Danskarnas vanstra flygel
Samma dag skrev kungen ett brev till sin mor
ankedrottningen. Han skulle nasta dag soka
upp fienden och segra eller do, skrev han. Om
han stupade i striden, onskade han att fa vila vid
sidan av sina forfader i Riddarholmskyrkans
gravvalv.
Natten till den 4 december brot armen upp
och tagade over an. Bullret av vagnarna och
hastarna hordes lang vag, och danskarna som
hade sitt lager soder om Ortofta kom snabbt pa
fotter, vackta av larmskott, pukslag, trumvirv-
lar och trumpetskall. Bada armeerna drog mot
Lund, och vid */2 9-tiden pa morgonen kom det
till strid pa oppna faltet.
Danskarnas vanstra flygel var deras svaga
punkt, och mot den gick kungen och hans ryt-
tare till anfall. Det blev en valdsam strid man
mot man, som slot med den danska flygelns
sammanbrott och flykt. Kungen tog upp forfol-
jandet i spetsen for sina trupper och drev
fienden framfor sig ner mot och over Kavlinge-
an.
Under tiden hade svenskarnas vanstra flygel
7
8
och center mast utsta en hard strid och drivits
tillbaka till Mdllevangshdjden utanforLund. Vid
tretiden pa eftermiddagen beredde sig danskar-
na for ett sista anfall. Uppe pa Sliparebacken
gav deras framdragna artilleri redan segersa-
luten.
Just nar danskarna ordnade sig for att rycka
framat, sag de Karl XI och hans ryttare narma
sig fran Vallkarrahallet. Det kom till strid dem
emellan, men genom en lucka i fiendens led
lyckades svenskarna tranga sig fram till sina
kamrater pa slagfaltet. Kungen red i spetsen
tillsammans med Dahlbergh och Ascheberg och
mottogs med stormande jubel. Han satte sig
genast i spetsen for ett anfall, och efter en het
slutstrid drog sig danskarna tillbaka till Lands-
krona.
Svenskarna stannade over natten pa faltet.
Framat morgonen borjade de rakna bytet och
begrava de doda. De fann inalles 8.933 stupade.
Danskar och svenskar lag tatt sammanblandade,
och helt i overensstammelse med den forvirrade
och blodiga striden gjorde de inte nagot forsok
att dela upp de doda efter deras nationalitet.
De stupade begravdes tillsammans i massgra-
var pa hojderna vid Lund. Svenskarna tog ocksa
fiendens lager, som var rikt pa proviant och
furage (hastfoder), och under nagra dagar kun-
de de uthungrade trupperna leva i overflod.
Segern vid Lund betydde att svenskarna skul-
le stanna kvar i Skane. Kriget skulle fortsatta
och avgbrandet skulle flera ganger hanga pa
varjspetsen, men for skaningarna betydde detta
slag den stora vandpunkten. Drommen om det
danska Skane krossades pa slagfaltet vid Lund.
Den skanska befolkningen anpassade sig efter
det nya laget, och snapphanerorelsen forlorade
sitt stod bland bygdens folk.
Ocksa for kungen var detta slag avgdrande.
Han hade varit den dominerande gestalten i
striden. Hans kamplust hade smittat av sig pi
trupperna. Han hade upplevt nederlagen och
retratten, besvikelserna och desperationen, men
nu hade han for forsta gangen sjalv fort sina
trupper till seger.
Lundaslaget betydde en vandpunkt i hans
eget liv. Han hade tagit ansvaret, fatt sina trup-
per med sig och lart att lita pa sig sjalv. Vagen
lag klar for honom fram mot militarmonarkin
och det kungliga envaldet.
Ocksa i en tredje fraga foil avgorandet i Lun-
daslaget: den karolinska krigskonsten fick har
sitt forsta elddop. Utmarkande for denna krigs-
konst var sjalva offensivlusten och ”gapa”-an-
dan, det valdsamma angreppet med blanka va-
pen. I Aschebergs reglemente fore slaget moter
vi for forsta gangen dessa tankar klart utforma-
de, och sedan detta har provats pa slagfaltet,
kom det att bli grundlaggande for alia senate in-
struktioner under Karl XI:s och Karl XII:s tid.
Livdrabant 1675 med den vid hovet karakteristiska
rosetten i hatten (rosetten av band).
9
Den karolinska armen
blir till
Karl XI ville ogarna framtrada, och anda ar det
fa kungar som kommit sa nara sitt folk som han,
nar han red eller akte runt till dvningshedar,
tingshus och kyrkbackar i sitt svenska rike. Han
var pliktmedveten intill det absurda.
Det berattas att han steg upp klockan fyra pa
morgonen pa sjalva sin brollopsnatt for att in-
spektera de soldater som holl vakt vid bilagret.
Gustav III hade en mycket lag uppfattning om
denna obildade ’’kvartermastare”, som bara
agnade sig at detaljer och inte gav ut nagra
pengar pa konst och byggnadsverk, men nutida
historiker har en annan uppfattning. Med ho-
nom borjar Sveriges moderna historia.
Nar Karl XI blev myndig kung ar 1672, hade
den svenska stormakten redan borjat deklinera.
Sverige var alldeles for fattigt for att i fredstid
kunna underhalla alia de manga trupper som
behovdes for att skydda rikets langa och svar-
forsvarade granser.
Var naturliga utrikespolitiska linje borde vara
neutralitet och maktbalans, men ocksa ett sa-
dant program var for dyrbart. Vart enda hopp
stod till frammande subsidier. Svenskarna blev
Frankrikes vasaller och drevs ut i ett krig som vi
inte ville och som Frankrike avslutade for var
rakning bakom var rygg.
Karl XI var med om hela det skanska kriget.
Detta krig skulle satta sin pragel pa hans kom-
mande regering, och de kamrater han fick under
kriget holl han fast vid under resten av sitt liv.
Kungen var inte nagon djupsinnig person, men
han hade nagra politiska ideer som han holl fast
vid. Sverige skulle ballas utanfor ett nytt krig.
”Ett krig kan man latt borja, men hur det slutar
star i Guds hand”, kunde han vittna av egen
dyrkopt erfarenhet. Sverige skulle inte langre ta
emot nagra subsidier eller ga i frammande led-
band. For att bevara sin handlingsfrihet skulle
Sverige skaffa sig en forstklassig fredsarme.
Vid riksdagen i Stockholm ar 1680 skedde
den stora forandringen i var historia. Da ge-
nomdrevs rafsten med kungens gamla formyn-
dare, och da beslot man att genomfora indel-
ningsverket och upprustningen av orlogsflottan
med hjalp av de indragna adelsgodsen.
Da utfardade ocksa riksdagen en forklaring
som gjorde kungen envaldig. Envaldet in-
skrankte riksdagens makt, men kungen var inte
nagon despot. Han stod under lagen. Ambets-
mannen erinrades om sin skyldighet att vagra
lyda olagliga order.
Den indelte soldaten
Besluten vid 1680 ars riksdag blev avgorande for
framtiden. Bonderna raddade sin frihet. Statsfi-
nanserna fick en fast grund, och kungen fick de
ekonomiska mojligheterna att skapa ett starkt
forsvar.
Grunden for den karolinska armen var indel-
ningsverket. I varje landskap eller lan atog sig
bonderna att underhalla ett fulltaligt regemente
av fotsoldater i goda och onda tider. Flera gar-
dar bildade tillsammans en rote, och varje rote
atog sig att anstalla och forsorja en soldat.
Vid kavalleriet traffade kungen overenskom-
melse med enskilda personer, som atog sig att
bli rusthallare och underhalla en ryttare och en
hast pa villkor att de blev befriade fran skatten.
Det fanns inalles nara 18.000 indelta fotsolda-
ter och 8.000 ryttare i det egentliga Sverige,
10
medan Finland stallde upp over 7.000 fotsolda-
ter och 3.000 ryttare. Dessutom hade flottan
6.600 batsman i Sverige och 600 i Finland.
Varje regemente lag utspritt over ett stort
omrade, och for att armen skulle kunna mota
ett overraskande anfall var det ett livsvillkor att
regementena kunde samlas sa snabbt som moj-
ligt. Kompanierna fick lamna uppgifter pa hur
lang tid de behovde for att samlas till sin egen
motesplats och darifran marschera till regemen-
tets. Flera ganger gjorde man provmobilisering-
ar med delar av armen.
Noggranna kartor gjordes upp, vagarna for-
battrades, och gastgivargardar byggdes som
nattkvarter och bivackplatser at de marscheran-
de trupperna. Pa 1690-talet blev kungen och
hans man fardiga med alia mobiliseringsplaner-
na. De visade hur varje kompani skulle mar-
schera for att kunna ta sig fram till utskepp-
ningshamnarna langs rikets kuster. Dar fast-
stalldes ocksa hur manga dagar kompaniet skul-
le marschera och vilka dagar man skulle rasta, sa
att man kunde komma fram i gott skick.
Varje ar agnade sig kungen at att monstra och
ova sina regementen. Dessa monstringar var
hans standiga sysselsattning. Med en general vid
sin sida satt han ofta veckor i strack lutad over
monsterbordet och antecknade i rullan, vilka
soldater som skulle fa avsked och vilka hastar
som skulle kasseras. Dessa monstringar betrak-
tade han som en plikt, en kunglig skyldighet,
och han ansags vara mycket strang som mons-
terherre.
I forsta hand agnade sig kungen at de rege-
menten som lag forlagda kring Malaren, men
ibland gjorde han en resa till Vastkusten eller
Skane. Sommaren 1694 begav han sig anda upp
till Pitea for att monstra Vasterbottens rege-
mente.
Den 4 juni brot kungen upp fran Kungsor
och efter tretton mils fard var han framme vid
forsta nattkvarteret i kaptensbostallet Bjurvalla i
Ostervala socken i Vastmanland. Nasta dag for
han vid Hedsunda over Dalalven och overnat-
tade i Soderala i Halsingland - en marschetapp
pa femton mil.
Den 6 juni fardades han tretton mil over Igge-
sunds bruk till Njurunda i Medelpad, dar han
stannade over natten hos kyrkoherden. Nasta
dag for han over Sundsvall till Nordviks lans-
mansgard i Angermanland, och den 8 juni kom
han efter en tiomilafard till Grundsunda prast-
gard. Den 9 juni kom han till Umea, dar han
bevistade hogmassan och rastade pa sondagen.
Den 11 var han i Lovanger, den 12 i Pitea och
den 13 i Lulea, dar han at middag hos prosten
Esaias Graan.
Pa kvallen begav han sig med bat fran Ranb
och dagen efterat — den 14 pa eftermiddagen -
var han framme i Tornea, sedan han pa tio dagar
rest 110 mil genom en ofta besvarlig terrang. Pa
natten var kungen och hans folje uppe i Tornea
stadskyrkas klockstapel och beskadade mid-
nattssolen.
Soldaterna i ring kring
kungen
Under tiden hade kungdrelse utgatt fran pre-
dikstolarna att soldaterna vid Vasterbottens re-
gemente skulle samlas till Pitea for att underga
monstring. Fran hela den valdiga landsdelen
borjade de nu vandra eller aka till motesplatsen.
Atskilliga av dem maste resa fyrtio mil innan de
var framme.
Kungen brot upp fran Tornea snabbare an
vantat. Sondagen den 17 juni omedelbart efter
gudstjanstens slut kom det bud till regements-
chefen, overste Reinhold Johan von Fersen, att
kungen nalkades. Det fanns inte nagon tid att
som planerat var ta emot honom med regemen-
tet i fullt gevar. Kungen fick i stallet bege sig till
sitt kvarter i prastgarden, sedan han latit medde-
la sin avsikt, att han nasta dag klockan fyra pa
morgonen amnade borja monstringen av de
forsta kompanierna.
Regementschefen har i brev till sin fru i Reval
berattat om den hektiska tid som nu foljde.
Sedan det forsta kompaniet stallts upp i mor-
gongryningen, gick kungen genom alia led och
raknade soldaterna. Darefter slog han sig ”med
glatt sinne” ner vid monsterbordet. Sedan, efter
verkstalld monstring, fortsatte han med det van-
liga programmet. Soldaterna stalldes upp i en
ring kring honom och tillfragades om de hade
nagra klagomal att framstalla mot sina officera-
re. Darefter fick de taga ner till skjutbanan, dar
de tio basta skyttarna beldnades med en kunglig
dukat.
Statssekreteraren Carl Piper som var med i
foljet berattade for Fersen att han aidrig funnit
kungen pa sa gott humor vid nagon monstring,
men Fersen forsakrade samtidigt sin fru att han
inte haft nagon ro vare sig dag eller natt pa flera
veckor och att kungen satt honom pa manga
prov.
11
Efter monstringens slut hade Fersen hallit ett
tai till regementets gamla fanor, som varit med i
det skanska kriget men nu skulle bytas ut mot
nya. Kungen hade varit mycket rord under talet
och fatt tarar i ogonen. Innan han reste, delade
han ut medaljer till de officerare som varit med
honom i kriget. Ocksa Fersen fick en vacker
minnesmedalj.
Sedan kungen deltagit i regementets dvning-
ar, gav han Fersen sa mycket att bestyra att han
inte visste var han skulle borja eller sluta. Sedan
for han i snabba dagsresor soderut. Den 22 juni
lamnade han Pitea, och den 4 juli pa natten var
han tillbaka pa Stockholms slott.
Kungen stortade
Kungens ovningar var aidrig riskfria. Vid ett
tillfalle under ett storlager vid Koping ar 1686
stotte han och overstelojtnanten Axel Sparre sa
haftigt samman, att bada stortade med sina has-
tar, och kungen som blev liggande under sin
hast blev skadad. Han brukade ocksa sjalv pro-
va ut nya materieltyper. En gang nar han och
Ascheberg provkorde nya faltkarror i Marie-
stad, rakade den gamle generalen falla ur karran
och stracka en knasena sa svart att han flera
veckor maste ligga till sangs.
Innan de nya reglementena faststalldes, ville
kungen sjalv prova dem pa dvningshedarna.
Nar det gallde nya metoder for faktning med
varjorna, kunde det handa att han kallade upp
nagra officerare pa slottet for att demonstrera de
nya greppen, sa att det sedan kunde bli ”en
likhet over hela regementet”. Under 1690-talet
fick trupperna en komplett utrustning. Kungen
besiktigade personligen de nya ryssladerstov-
larna och sadlarna, och nar det gallde att prova
eggen pa de nya varjorna, fick soldaterna soka
hugga sonder losa fjadrar i luften.
Under de sjutton fredsar som aterstod for
kungen efter det skanska krigets slut agnade han
sig oavbrutet at att forvandla den karolinska
armen till ett fardigt instrument och ett skydd at
Sverige innanfor rikets granser.
Officerarna
Karl XI hade mycket bestamda asikter nar det
gallde officersutbildningen. Han ville fa fram
det basta urvalet och sag darfor heist att office-
rarna gick den langa vagen. De skulle borja som
meniga och lara sig kanna den vanlige soldatens
villkor, innan de borjade fora befal. ”Han har
tjanat sig upp frdn ryttare”, antecknade han i sin
dagbok, nar han fick bud om generalen Asche-
bergs bortgang — det var ett gott eftermale.
Pa samma satt omnamnde han oversten Per
Stalhammar, nar denne krutgubbe ar 1692 be-
garde sitt avsked som chef for Smalands kavalle-
riregemente. Han skrev i dagboken: ”Uppa
denna generalmonstringen tog oversten Per
Stalhammar sitt avsked for sin hoga alderdoms-
svaghets skull, emedan han dr 80 dr gammal.
Haver tjanat, sig upp under regementet frdn
sventjanare och ryttare till overste for regemen-
tet. Han haver tv a soner, som dr ryttmastare,
och en son, som dr lojtnant under regementet.
En hans sonson dr ryttare under regementet. I
15 dr har han kommenderat regementet. Ar
1612 dr oversten Per Stalhammar fodd i Vastra
harad, Jonkopings Ian och Svenarums socken uti
ett fjardedels hemman, Angved.”
50 ganger hogre Ion
Anteckningen vittnar om att kungen med val-
behag sag att officersyrket gick i arv i familjen.
Men alia skulle ha samma mojlighet att avance-
ra. Krigserfarenheten, tjanstearen och lydnaden
mot overordnade var de enda meriter som rak-
nades. Den hogre lonen var naturligtvis en sti-
mulans.
Det radde valdiga Idneskillnader mellan de
olika graderna. En forare - den hogste i det
’’ringare befalet” — tjanade 30 daler silvermynt
om aret, och en faltvabel, som motsvarade sena-
te tiders fanjunkare, 41 daler, men lojtnanten
hade en Ion pa 100 daler om aret och kaptenen
tjanade 200 daler.
Under Karl XII :s faittag mot Ryssland skrev
overstelojtnanten Jon Stalhammar - en son till
Per Stalhammar - en rad pessimistiska brev till
sin hustru i Smaland. Han oroade sig for fram-
tiden och undrade om de nagon gang skulle ses
Officer 1695 vid
Livgardet till fot.
12
13
igen hemma i Smaland. Man fragar sig varfor
han inte begarde avsked och for hem, eftersom
han hade aldern inne, men bade han och hans
fru visste orsaken till att han knotande foljde
med. Som overstelojtnant tjanade han 750 daler
om aret, och om han blev overste - vilket han
standigt hoppades pa - skulle han fa en Ion efter
avloningslistan pa 1.500 daler silvermynt om
aret - eller 50 ganger mer an foraren.
Sveriges blomstrande ungdom
I den karolinska armen var officerarna avlonade
ambetsman med det militara som enda yrke. De
fiesta stannade helt naturligt i de lagre graderna.
Under sin tjanstgoring larde de sig att lyda
overhetens bud utan nagot resonemang eller
grubbel. Det var man som avgjort forde varjan
lattare an pennan, aven om skrivkunnigheten i
denna arme var anmarkningsvart hog.
De karolinska officerarna var helt solidariska
med sina underordnade soldater. De var for-
bundna med bondesamhallet och delade sina
menigas intressen nar det gallde avkastningen av
aker och ang.
Ar 1669 utfardade overstelojtnanten Julius
Rickard De la Chapelle en exercisbok, dar han
redogjorde for befalets olika uppgifter. Som sa
manga andra hade han borjat sin militara bana
som vanlig musketerare och tillagnade sin bok
’’Sveriges blomstrande ungdom, som lust hade
till det ridderliga och militariska vasendet”.
Denne "Laskepellens” bok foljde man i den
karolinska armen.
Major och overstelojtnant,
Ldjtnant vid infanteriet 1717.
Kapten omkring 1717.
tidigt 1700-tal.
Kaptenlojtnant 1706.
Halvpik eller "sponton” for regementsofficer.
Hillebard for underofficer Karl XII:s rid.
Pik med korsjarn for underofficer.
Korsgevar for infanteriunderofficer 1700-tal.
Direkt bestraffa
Foraren - star det i boken - skulle ha noga
uppsikt over kompaniets fana, som han under
marschen bar bakom fanriken men overlamnade
till denne, nar det drog ihop sig till strid. Han
hade ocksa hand om kompaniets sjuka. Han
skulle se till att ingen av dem ^vanskotslades”
och att alia intog sina anbefallda medikamenter.
Furiren skulle utsticka kompaniets lager-
plats. Han skulle ocksa mottaga provianten och
utdela den till kompaniet.
Rustmastaren skulle ha hand om ammuni-
tionen och utdela den efter order till de meniga.
Han skulle ocksa visitera gevaren och se till att
soldaterna visade allan flit att halla dem fardiga
och rena.
Faltvabeln eller kvartermastaren skulle vara
kompaniets oga. Han skulle darfor vara sardeles
kvick, exakt och hurtig. Han skulle kunna lasa
och skriva. Han stallde upp kompaniet och sag
till att allt stod ratt till i rotar och leder. Han
skulle rapportera vilka karlar som var franva-
rande och kanna var och en av kompaniet till
deras kapacitet och villkor. Smarre forseelser
bland de meniga skulle han direkt bestraffa med
varjan eller piken.
Kysk och full av medomkan
Det hogre kompanibefalet var fanriken, lojtnan-
ten och kaptenen - vid kavalleriet ryttmastaren.
Fanriken skulle vara en sedig, stilla, nykter,
kysk och dartill tapper karl. Han skulle vara
gudfruktig och full av medomkan, sa att om
nagon fattig soldat fortjanade nagot straff, skul-
le han avge forbon for honom om nad. Pa sa satt
15
Overstelojtnanten skulle respektera och alska sin overste
och vara ett stod under overstens armar.
skulle soldaterna i striden sta honom bi sa
mycket modigare och forsvara kompaniets fana,
som fanriken bar. Fanriken skulle ocksa skota
exercisen och inspektera de sjuka.
Lojtnanten var kompanichefens narmaste
man. Han skulle vara en tapper, forstandig och
val exercerad karl, pa vilkens skuldror hela
kompaniet skulle vila.
Kaptenen var kompaniets chef. Han skulle
exercera folket val och forega dem med ett gott
exempel. Han skulle se till att allt vid kompaniet
gick val och skickligen till. Han borde vara
nagot frommare mot sina underordnade an lojt-
nanten och de andra.
Som en fader for sina barn skulle han forsvara
och forsorja sitt kompani och vara deras fore-
sprakare infor oversten. Nar lojtnanten och det
ovriga befalet var nagot stranga, sa maste han i
gengald vara nagot blid och familjar, sa att de
meniga och det ringare befalet inte blev for
mycket kvalda och underkuvade av nagon ovet-
tig officer och pa sa satt forlorade tillgivenheten
till kompaniet.
16
Kaptenen skulle vara som en fader
for sina barn.
Nast Gud alska, ara och vorda
sin konung
Stora krav stalldes pa regementsbefalet. Rege-
mentskvartermastaren skulle ordna lagret i
fait. Han skulle se till att overstens talt stod
framfor regementet pa hbgra flygeln och bvers-
telojtnantens framfor vanstra flygeln. Majorens
talt skulle ligga bakom regementet. Han skulle
ocksa ordna gatorna i lagret och ge furirerna
anvisning om var kompaniernas officerstalt
skulle ligga.
Majoren borde vara utrustad med ett gott
fbrstand och ett heroiskt mod. Han svarade for
den inre tjansten, regementets vakter och kom-
menderingar. Han holl reda pa kompaniernas
styrka - hur manga befal och soldater som var
behallna och stridsdugliga. Han lat ocksa
trummorna ga pa ratt tid for revelj och upp-
stallning.
Overstelojtnanten skulle forst och framst re-
spektera och alska sin overste. Han var bvers-
tens stallforetradare och skulle vara ett stod un-
der overstens armar. I sin befalsforing skulle
han vara modest och familjar men nagot allvar-
sam.
Oversten var chef for regementet. Han skulle
forst av allt nast Gud alska, ara och vorda sin
konung. Han skulle ha ett gott fbrstand, halla
strangt pa disciplin och gudsfruktan och veta
vad en knekt talde. Han skulle ocksa kanna till
allt om tjansten i fait och vara tapper och beslut-
sam.
17
Faltvabelbostallc i Askeryd
Rekonstruktionsforsok efter karta.
A. Svinhus. B. Fahus. C. Lada med loge.
D. Lada. E. Stall. F. Bodar.
G. Hemlighus. H. Satesstuga.
I. Kammare. J. Gaststugor. K. Tork- och brygghus.
L. Badstuga. M. Kallarbod. N. Humlegard.
V.
18
Bo bland soldaterna
Hela befalet - fran oversten till trumslagaren -
fick sin avloning fran gardar som anslagits till
deras underhall. Dessa gardar lag inom rege-
mentets eller kompaniets omrade. En av gar-
darna uttogs till bostalle at dem. Kungen ville
att befalet skulle bo mitt ibland soldaterna sa att
de battre kunde overvaka sina underordnade.
Om det inte fanns nagra lampliga gardar for
officerarna, lat han bygga sadana efter en fast-
stalld modell. Dessa ritningar gjordes upp av
Erik Dahlbergh.
Ett kaptensbostalle skulle innnehalla 4 rum
och kbk, medan lojtnanten och fanriken fick
ndja sig med 3 rum och kok. Gardarna hade
murade kallare och det fanns flera uthus pa
garden — lada, stall, fahus, svinhus och hemlig-
hus. Till bostallet horde akrar och angar, ibland
ocksa en humlegard, skog och fiskevatten.
Sjalva huvudgarden, dar officeren bodde, var
lag och byggd av tra och sag ut som en vanlig
bondgard. Nar bostallet var fardigbyggt, var
officeren skyldig se till att det inte rakade i
forfall. Innan han fick avsked eller tilltradde
nagon annan tjanst, skulle en namnd av civila
och militara representanter for lansstyrelsen och
regementet kontrollera garden. Det upprattades
utforliga protokoll vid dessa inspektioner. Alla
skavanker som uppstatt maste officeren ersatta.
Om han gjort nagon tillbyggnad, fick han er-
sattning for kostnaderna av sin eftertradare.
19
Under krigsaren fick officerens hustru och
barn bo kvar pa garden, och bonderna i grann-
skapet svarade da for skotseln av jordbruket.
Om han dog i fait, brukade familjen fa bo kvar
pa stallet under nadearet, men sedan maste de
bryta upp - ofta bistra oden till motes.
Om nagon husrota uppstatt pa bostallet un-
der den tid officeren innehaft garden, skulle
hans anka ersatta skadorna. Det framgar av pro-
tokollen att man hade svart att driva in boterna.
Det star antecknat: "ankan och barnen lever i
stor fattigdom i socknen ” eller "familjen har
forsvunnit ingen vet vart".
Det fanns omkring 3.000 befalsbostallen vid
den indelta armen i Sverige och omkring 800 i
Finland. Husesynsprotokollen over dem ar an-
nu bevarade anda fran den karolinska tiden. De
finns att studera pa Krigsarkivet.
Exercis efter gudstjansten
Genom sina bostallen var det militara befalet
fast forankrat i den civila omgivningen. Ofta
drev de jordbruket i samarbete med nagra bon-
der. De malde sin sad pa bondernas kvarn och
hade sina hastar och kor i byns hagar. Men trots
alia dessa civila bestyr fick de inte glbmma bort
att de var i forsta hand officerare. De holls hart i
gang under Karl XI:s tid.
Flera ganger om aret sammankallades kom-
paniet till dvningar. Truppen fick lara sig att
halla tatt tillsammans, att snabbt andra front-
riktning och ga till anfall i sammanhallna linjer.
Vid de regelbundna gudstjanstbesoken ovades
soldaterna i exercis pa kyrkbacken.
Varje ar drogs hela regementet samman till ett
fjorton dagar langt mote, da man ovade sam-
verkan i storre forband. Daremellan kallades
officerarna ofta till overstens bostalle for att
lara in de nya reglementena.
Soldaterna
Bonderna skulle sjalva anskaffa rekryter till re-
gementet. De skulle efterspana lampliga sol-
datamnen pa landsbygden och hade ratt att lag-
ga beslag pa "lost folk, lattingar och driftekarlar
som ingen lovlig bantering for sig ha".
Bonderna foljde dessa anvisningar. Sina sol-
dater hamtade de ur den jordlbsa underklassen.
Det var drangar, torparsdner och inhyseshjon
som blev den karolinska armens karna, stor-
maktsvaldets skold och vapen. Det var hardat
och slitstarkt folk, fran barnsben vant att lyda
prasten, overheten och den civila husbonden.
De agde ingenting. Uniformen och vapnen till-
horde inte dem utan de bonder for vilka de drog
i fait.
Soldaten fick som regel battre villkor i kro-
nans klader an dem han tidigare haft som drang,
hantverkare eller loskerkarl i det civila samhal-
let. Av bonderna fick han en arlig Ion och dess-
utom klader, foda och bostad. De fiesta soldater
fick ett eget torp att bo i. Torpet vaxlade i
storlek och utseende i de olika landskapen. I
Mellansverige bestod det av ett stort kok, som
ocksa var vardagsrum och sovrum, vidare en
langsmal kammare och en inbyggd forstuga.
Alldeles intill torpet lag en liten aker och ett
angsstycke redo att tas i bruk av den militare
torparen. Utsade fick han av bonderna. De
skulle ocksa lamna honom en ко och nagra far
och lata honom fa lana en hast som dragdjur pa
akern och for att forsla hem bransle fran sko-
gen.
Sommaren 1695 nar Karl XI for genom Nar-
ke fann han att det pa alia soldatstugor satt en
rodfargad tavla pa ena vaggen. Pa den kunde
man lasa namnet pa regementet och kompaniet
liksom ocksa soldatens nummer och namn. Han
fann iden sa bra att han gav order om att sadana
torptavlor skulle sattas upp vid alia soldatstugor
runtom i landet. Tavlan skulle anslas pa den
vagg som vette mot vagen. Annu i dag finns
sadana tavlor i behalL
I det kontrakt som bonden och rekxyten in-
gick med varandra brukade det sta att soldaten
skulle ga bonderna till handa i jordbruket. Fran
att ha varit bondernas jamlike blev soldaten nu
bondernas drang och tjanare. Men uniformen
Menig vid Rattviks kompani under Thomas von Mohlen 1678.
Man tillverkade spikklubbor och ’’halvmanar”
till forsvar vid skansama mot norrmannen.
20

21
Soldattorp
Pa gaveln kompaninamn och nummer, skrivet med rodfarg
innan det blev brukligt med tavlor. Inredningen varierade
naturligtvis beroende pa ekonomi och landskapssed.
A. Skapsangar. B. Vaggfast bank.
C. Bord. D. Sate. E. Spis med bakugn.
F. Huggkubbe. G. Vaggfast bank. H. Skap.
I. Stugan. J. Kammaren. K. Farstun.
gav anda soldaten ett visst anseende i bonde-
samhallet. Han fick vara med pa hogtiderna i
byn. Han kunde beratta nyheter och historier
fran den stora varlden.
Ofta var han nagot av en tusenkonstnar nar
det gallde att reparera saker och ting. En del av
soldaterna hade dessutom lart sig att lasa och
skriva i armen. Det var fardigheter som alltid
kom till nytta darhemma.
Rekryten skulle granskas och inskrivas i rul-
lan som soldat vid generalmonstringen. Kungen
var ofta sjalv med vid dessa monstringar och tog
rekryten i noggrann besiktning. Ibland vagrade
han att godkanna den foreslagne nye soldaten
"for hans litenhets skull". Nagon gang strok
han ut namnet med ett streck och en plump och
orden: "Karlen ar galen - kasseras."
Kungen stallde stora fordringar pa den som
ville bli soldat: en god fysik naturligtvis men
ocksa ett frejdat rykte. Kompanicheferna skulle
22
tillse att soldaterna inte ingick nagra "liderliga
eller oanstandiga" giftermal. Det skedde genom
att den giftaslystne soldaten fick visa upp sin
fastmo for kaptenen och fa hans godkannande
av aktenskapet.
Det var mycket som kravdes av soldaten: han
skulle vara "oforskrackt, trogen, nykter och litet
hogfardig samt god kamrat, kunna sjunga visor,
beratta sagor och hitta pa roliga tidsfordriv".
Framfor allt skulle soldaten lara sig lyda order
och vanja sig vid den stranga disciplin som Karl
XI en gang for alia formulerat sa har: "Kom-
mando bor med allvarsamhet och tystnad foras
utan nagot inldtande i resonemang med de un-
der lydnad staende".
En av bonderna i roten forvarade soldatens
uniform da han var hemma. De militara persed-
larna forvarades i en hemmagjord rotekista.
Denna kista skulle vara tat och sta pa fotter tre
decimeter over golvet, sa att inte rattor kunde
Kittel for ialtbruk.
"skdra hdl” pa botten av kistan. Nar soldaten
drog ut i fait eller pa mote, skulle han hamta sin
utrustning hos bonden.
Under Karl XI:s tid genomfordes en enhetlig
uniformering av hela armen. Befal och meniga
bar i stort sett samma uniform, fast officerarnas
uniformer ofta var av battre kvalitet. Under
rocken hade man en vast av tyg eller skinn som
nadde langt ner pa laren. Man hade snava kna-
byxor av skinn och langa strumpor som rackte
en bit ovanfor knana. Pa fotterna bar soldaten
vanligen skor med spanne. Skorna var raka och
lika for hoger och vanster fot. En del av solda-
terna skaffade sjalva sadana langa stovlar som
officerarna brukade bara.
I uniformen ingick ocksa en halsduk och en
rundskuren kappa. Som huvudbonad bar man-
skapet en sa kallad karpus. Karpusen var bra att
ha i hart och kallt vader och anvandes ocksa
som nattmossa av karolinerna. Den svarta tre-
kantiga hatten bars till en borjan mest av office-
rarna, men sa smaningom trangdes karpusen
undan av denna beromda karolinska hatt.
Sina extrapersedlar och smaprylar bar solda-
ten i en ransel.
Varje regemente bestod av 8 kompanier, som
vart och ett raknade 150 man. En del av man-
skapet var utrustat med langa pikar, andra med
muskoter. 12 man i varje kompani var grenadja-
rer och var utrustade med handgranater. Nar
kompaniet stod uppstallt pa linje for strid, stod
pikenerarna i mitten och grenadjarerna ytterst
pa flyglarna.
Musketerarna avlossade sina salvor pa nara
hall for att na basta mojliga resultat. Efter en
salva gjorde hela kompaniet inbrytning pa
fienden med varjor och pikar. Under striden
skulle alia halla uppsikt pa fanan som fanriken
bar. Den var kompaniets samlingsmarke och
fick inte falla i fiendens hander.
23
A.	Huvudbondens roteskrin med soldatkontrakt, rotebok och andra rotehandlingar.
B.	Soldatsked, s.k. gapstock. C. Matsacksskrin anvant vid kompaniets moten.
D.	Brannvinskuttingen, en kar foljeslagare.
E.	Rokpipan av horn eller krita som man brukade "dricka” tobak ur.
F.	Rakkniven, en nodvandig artikel under Karl XII-tiden.
G.	I rotekistan forvarades munderingen for soldaten.
H.	Skinnpung for flinta, stal och fndske.
I.	Kammen med fina och grova tander i sitt etui var bra att ha,
speciellt for att jaga fram eventuella smadjur ur haret.
24
4* s
Nattmossorna var liksom karpuserna ett nodvandigt plagg
bade vid lagertjansten och for att halla huvudet varmt
i de kalla taken, nar man skulle sova.
Har ar ett par nattmossor fran 1700-talet avbildade.
Fyra kompanier bildade en bataljon om 600
man. Nar bataljonen var uppstalld for strid stod
kompanierna bredvid varandra i en bestamd
ordning. Framfor bataljonen stod bataljonsche-
fen. Bataljonen stod tatt sammanhallen och ha-
de inte storre bredd i linjen an 90 meter. I dag
tar en bataljon mer an tio ganger sa stor bredd
och djup.
Den karolinska armen var inte nagon parad-
arme. Det allt avgdrande var soldaternas insats i
striden. Soldaternas uppgift var att sla fienden
pa slagfaltet. Anfall var det enda stridssatt de
kande till, och de evades flitigt i exercis, skjut-
ning, marscher och svangningar for att lara sig
denna krigets konst.
Kompaniet var den minsta stridsenheten. Det
bestod av man fran samma bygd och samma
socknar, och alia var bekanta med varandra
hemifran. Det skapade en kansla av samman-
hallning och gemenskap. Soldaterna visade det-
ta genom att lagga sig till med sarskilda, farg-
starka efternamn: Rolig, Lekare, Vass, Stabi,
25
Напе, Modig, Gas, Etter och Lekatt, for att
namna nagra exempel i denna underbara namn-
flora.
Vid regementenas arliga sammandragningar
skulle bonderna utrusta sin soldat med matsack
for alia dagarna. Nagot overflod i matvag fick
inte forekomma. Kungen onskade - och bon-
derna sag garna till - att soldaten inte skamdes
bort utan vande sig vid ’’tarvlighet”.
I fait foljde provianten med trossen. Varje
kompani hade tre proviantvagnar. Dessutom
fanns det vagnar som var lastade med brodkor-
gar och vattensackar. Mjolet malde man i stal-
kvarnar som foljde med pa vagnarna. Varje
kompani hade tva sadana kvarnar.
Soldaterna lagade sjalva sin mat. Sex man de-
lade ett talt, som under den karolinska tiden var
fyrkantigt. Vid lagerelden utanfor taltet kokade
de sitt kott i stora 15 liters kittlar med starka
bottnar. Provianten utdelades varje kvall av fu-
riren. Dagsportionen var - atminstone i regle-
mentet — val tilltagen: 625 gram torrt brod, 850
Timmermans- och snickarverktyg, sig for timmerman,
handyxor, skruvtving, borrar, snickarsag och limpanna,
handbilor, passare for tunnbindare och skavjarn.
26
Patron vaska fran Karl XII:s tid.
Flintor till muskoten samt blykulor.
Fanghalsnal och viskare for att
halla muskotens fanghal rent.
Patronkok for Livdrabanterna 1695.
Delta inneholl 12 papperspatroner
och en smdrjflaska.
och 2,5 liter dl for varje soldat. Forutom provi-
anten in natura fick soldaten ett mindre bidrag i
kontanter - det var den sa kallade tobaksskil-
lingen.
Man omvaxlade garna med fisk. Sarskilt den
feta sillen fran det nu svenska Bohuslan var
popular. Det var under det skanska kriget som
gronsaker dok upp i dagsportionerna. Det var
forsta gangen som de grona arterna forekom
som staende ratt pa soldaternas matsedel. De
skulle sedan forbli dar genom alia skiftande re-
gimer.
Soldaterna var strangt forbjudna att plundra i
fiendeland, och enskilda stolder av proviant be-
straffades strangt. Straffade blev till och med de
soldater som begick nagot sa oskyldigt som att
”palla" applen i borgarnas tradgardar i Sachsen
ar 1706.
Men kungens hand nadde inte overallt. Det
framgar av brev och dagbocker att det alltid -
om Gud var god — fanns nagot att hamta for
fattiga krigare langs landsvagskanten eller i de
frammande kvarteren.
27
Flintlaskarbin 1696.
Den forsta bajonettforsedda.
Laddning av luntlasmuskot
Man fyllde fangpannan med krut
och stangde denna ...
... stotte ner kulan
och forladdningen .. .
28
Laddning av flintlisgevar
A.	Man bet av papperspatronen med krutet.
B.	Fyllde fangpannan med krut och stangde
C. Halide resten av krutet i pipan.
D. Forde in kulan eller den fardiga laddningi
(kula och krut) i loppet och
stotte ner laddningen.
29
Ryttarna
Ryttaren levde under samtna harda villkor som
fotsoldaten. Han hade ett torp att bo pa och fick
en arlig Ion av bonden, som var hans rusthallare
och husbonde. Hasten och munderingen var
inte hans egendom utan tillhorde bonden. Ryt-
taren skulle vara krigare och inte bonde. Det var
om ryttarna Karl XI hade sagt: ”Md Herren
Gud gora mina tjanare saliga - rika kommer de
inte att bli. ”
Men anda - under de manga ovningarna pa
regementshedarna hade de 8.000 indelta ryttar-
na blivit medvetna om att de trots allt var en
smula markvardigare an fotsoldaterna. De var
den karolinska armens hemliga vapen, sjalva ki-
len i anfallet och lika forodande for fiendens
motstandskraft som pansarvagnarna skulle bli
under det andra varldskriget.
Det radde ett starkt kamratskap i den karo-
linska ryttarharen. De gamla ryttarna kande
varandra hemifran, och nar den unge rekryten
kom till kompaniet, stacks han in i ledet mellan
dem. De holl honom uppe och larde honom hur
han skulle fora varjan vid anfallet och styra
hasten sa att han alltid lag sida vid sida och kna
vid kna med kamraterna pa bada sidor.
Ryttaren och hasten var lika viktiga. I mons-
terrullan antecknades om nagot felades endera
av dem. Hastarna var i allt vasentligt inhemska.
Att importera hastar for ryttarbruk var ett dyr-
bart foretag, dessutom omojligt i krigstid. Man
var tvungen att improvisera och gora sig sjalv-
forsorjande.
De karolinska hastarna var sma och inte sar-
skilt vackra men de hade en god kondition. De
skulle vara 1,4 meter hoga bakom sadeln, men
ocksa lagre hastar godkandes under forutsatt-
Ryttare vid Nylands kavallerireg. 1697
efter karta i krigsarkivet.
30
31
ning att de var starka. Manga av dem holl knap-
past mattet for moderna storre ponnies.
Men starka och uthalliga maste de vara for att
kunna bara en ryttare som kanske vagde 70 kilo,
sadelutrustningen pa 16, vapnen och kyllret pa
25 och proviant och packning pa inalles 24 kilo.
Hastarna utforde fornamliga prestationer.
Det finns exempel fran kriget i Sachsen i okto-
ber 1704, da flera karolinska kavalleriregemen-
ten i svar terrang och under tva haftiga fakt-
ningar med fienden pa vagen forflyttade sig 300
kilometer pa fem dygn - det ar ett gott prov pa
vad detta svenska rytteri kunde astadkomma.
Karl XI sokte pa olika satt forbattra hastaveln
i landet. Han inrattade sarskilda stuterier i
Stromsholm, Kungsor och Lacko, dit hingstar
och ston importerades som avelsdjur fran Nor-
ge, Livland, Pommern och Frankrike. Hastarna
darifran lamnades i forsta hand till de bada elit-
regementena i Sverige, Livregementet till hast
och Livdrabanterna, som var en kar av utvalda
officerare.
De andra kavalleriregementena hade egna stu-
terier. Vid varje kompani med sina 125 ryttare
fanns det nagra hingstar som var avsedda enbart
for hasthallningen. Kompaniet hade tillstand att
importera 15 ston, som skulle tjanstgora som
moderston. Nar armen drog ut i kriget ar 1700,
lamnades hingstarna och stona kvar som avels-
djur i hemlandet, och dessutom fanns stona
kvar i stallen som en hastreserv for ryttarna i
trangda lagen.
Som ryttarhastar anvande man i stallet valac-
ker. Rullorna ger goda uppgifter om deras utse-
ende och alder. I allmanhet var de mellan 4 och
10 ar gamla. De kunde sta kvar i tjanst anda tills
de blev 20 ar. De hade kraftiga ben och var
breda och tjocka over kors och bringa. De var
oomrna och hade sma fordringar pa foder och
allman omvardnad.
Rullorna ger ocksa en noggrann beskrivning
av hastarnas farg: klarrod, korsbarsfargad,
mardbrun, parlfargad och vit. De bruna och
morka fargerna overvagde - kanske darfor att
de ansags mest faltmassiga.
Det var massor med hastar som behovdes for
armen. Vid varje kavalleriregemente hade man
forutom de vanliga 1.000 ryttarhastarna 435
tross- och packhastar och 204 ridhastar for offi-
cerarna. Ocksa vid infanteriregementena fanns
32
Furagelie, hopfallbar lie, tva per taltlag. Tva kuskar slog graset,
tva buntade ihop det med furagestrecken,
och den femte kusken skotte de aterstaende hastarna i laget.
Hastutredningspersedlar
A.Krubbpale. Man hade tre stycken per taltlag.
B. Kuskpiska. C. Hastskrapa, en per kusk.
D. Ryktborste, en per kusk.
E. Hastsko for bakhov med 6 hal for sommar.
F. Hastsko for framhov med 8 somhil.
Hastskorna kallades respektive 6-stampa och 8-stampa.
G. Hastskosom. H. Stigbygel.
I. Kuskbila, en for varje taltlag for diverse lagningsarbeten
J. Hastsax, en per taltlag.
33
gen mellan Kungsor och Stockholms slott, och
sedan kontrollerade han hur snabbt han kunde
fardas mellan de bada slotten.
I mars 1687 satte han rekord - da red han
mellan Kungsor och Stockholm pa 6 1/4 timme.
Det var over huvud taget ett rekordens ar for
honom. Pa hosten samma ar anvande han bara 4
timmar pa en nattlig fard mellan Uppsala och
Stockholm.
Kungen tog ocksa med den unge prinsen Karl
pa sina turer. I maj 1695 fardades far och son
mellan Sodertalje och Stockholm pa mindre an
tva och en halv timme, och en junikvall det aret
gjorde de turen mellan Uppsala och Ulriksdal
pa inte fullt fyra timmar, medan hennes maje-
stat ankedrottningen vantade med maltiden, an-
tecknade kungen i sin dagbok.
det manga rid- och trosshastar. Nar armen ar
1707 brot upp mot Ryssland, raknade den
43.600 man och 35.000 hastar.
Ryttarens basta vapen i striden var varjan.
Kring den enkla, raka och eleganta ryttarvarjan
utformades den karolinska taktiken. Det var ett
fruktansvart anfallsvapen lika lampat for hugg
som for stot. Taktiken anpassade sig darefter.
Det gallde att - som Rutger von Ascheberg
skrev i sitt reglemente - snarast skada fienden i
vitogat. Chocken med blanka vapen avgjorde
striden.
Metoden hade svenskarna hamtat fran Ludvig
XIV :s Frankrike, men Karl XI och hans genera-
ler renodlade denna anfallsteknik med varjan pa
ett satt som annu var oprovat pa kontinenten.
Eldforberedelserna avskaffades helt. Ryttarna
som ”i fullt rannande” gick till anfall, tjanst-
gjorde sjalva som ett slags projektiler med en
skrammande precisionsverkan.
Karl XI var intensivt sysselsatt med att renod-
la kavalleritaktiken. Han var sjalv en skicklig
ryttare och visste vad hastarna talde. Sina resor
forvandlade han ofta till rena sportprestationer.
Han matte det exakta avstandet langs vinterva-
Kavalleriskvadron
Den formation, som gjorde den karolinska taktikens angrepp med blanka vapen sa ryktbar. Ryttarna satt
kna bakom kna och bildade pa detta vis en kil, som sprangde in i fiendens led.
De tomma rutorna i teckningen representerar de meniga ryttarnas
placering i formationen.
1 :e lojtnant.
1:е kvartermastare.
mpetare.
34
I Karl XI :s arbetspapper i Krigsarkivet kan
man folja hans tankar. Pa ett papper har han
med egen hand skisserat upp hur ett kompani pa
125 ryttare med sina officerare skulle ’’traffa
med fienden”. Med cirklar har han angivit var
varje man skulle sta i den kompakt samman-
slutna truppen pa tre led.
Pa en annan teckning har kungens kopist fort
ut hans ideer och ersatt varje cirkel med en
prydligt ritad ryttare. Sa som kungen tankte sig
kompaniets formation i strid, sa kom den ocksa
att anvandas av Karl XII och hans generaler i
det stora kriget.
Kompaniet stallde upp tre led djupt. De en-
skilda ryttarna skulle sluta sa tatt samman att
varje man i den hogra flygeln kunde halla sitt
vanstra kna bakom den vanstra sidokamratens
hogra kna och i vanstra flygeln hogra knat bak-
om den hogra sidokamratens vanstra kna. Mitt i
det framsta ledet befann sig fanriken - eller
kornetten som han ocksa kallades - med sitt
standar som skulle vara hela kompaniets rikt-
marke.
35
Varje ryttare forvarade sina persedlar i ett par
vaskor bakom sadeln. I dem lag tva skjortor, ett
par strumpor, en brostlapp, en nattmossa, tva
vita halsdukar, en kam, ett par skor, tva par
fyrstenar och tva kulformar till pistolen och
karbinen. Dessutom forde han med sig hastens
persedlar: skrapa, viskduk, stroborste, som,
hastskor och furagestreck.
Ryttarens vapen var forutom varjan karbin
och tva pistoler. Varjorna var seriebestallda fran
Vira bruk. De gamla eldhandvapnen var forsed-
da med hjullas. Ryttaren anvande dem tills de
blev obrukbara. Da fick han nya vapen som
kanske var utrustade med flintlas.
Ingenting undgick Karl XI :s uppmarksam-
het. Runt hastens hals bands en foderpase. Det
var kungens egen ide. I pasen kunde man ge
hasten havre pa marschen, ”pa det icke havren
36
ma komma till spillning”.
Han utfardade ocksa ordentliga foreskrifter
om hastarnas renhallning. Hastarna skulle ryk-
tas och skrapas tva ganger om dagen. Benen fick
inte tvattas med vatten, da han befarade att be-
nen darigenom kunde bli styva. I stallet skulle
benen torkas av med torrt ho eller halm.
Framfor allt gallde det att gora bade ryttaren
och hasten stridsdugliga. Hastarna tranades
standigt for krigets pafrestningar. Hasten fick
springa runt pa garden med ett rep om halsen,
medan en man stod i mitten och holl i den andra
andan. Ute pa garden stod folk och skot med
losa skott for att vanja hasten vid skarpa smal-
lar. Andra viftade med fanor, larmade pa
trummor och gjorde upp eldar med stark rok.
Efter sadana upplevelser kunde den inte
skrammas av nagot!


Pukslagare fran Karl XI:s tid efter Lemke
39
grona rockar och kappor med gult foder.
Skansk kavallerist 1689
Bia rock och rott foder.
1692 hade smalanningarna fortfarande de gamla
gra kappoma och karpuser med blatt foder.
Kyllret lades bort vid krigsutbrottet for alia
kavalleriregementen,
da det drog at sig vatten pa grund av samskningei
Bohuslans dragoner.
Dessa hade fran 1689 och over hela
den karolinska tiden
Karbinen avlossas
fran hastryggen.
40
Livgardet
Livgardet var inte nagot indelt regemente utan
soldaterna var varvade och fick sin avloning av
kronan. Under fredsaren var det nara knutet till
rikets huvudstad. Soldaterna lag inkvarterade
hos Stockholms borgare i gamla staden och pa
malmarna, medan deras overste hade sin bostad
i Kastenhof vid Gustav Adolfs torg.
Pa torget utanfor hade gardet sin ordinarie
uppstallningsplats. Varje sommar spande trup-
pema upp sina vita, fyrkantiga talt pa Ladu-
gardsgardet, och har monstrades de ofta av Karl
XI i egen person.
Gardet tjanstgjorde som dvningsforband for
armen. Den 21 april 1694 provade Karl XI for
forsta gangen det ”nya maner att traffa med
fienden”, som hans son senate med sa stor lycka
skulle anviinda mot polacker och ryssar.
Livgardet var ett elitforband, och de rekryter
som varvades under fredsaren blev provade till
hjarta och njurar, innan de stacks in i regemen-
tet. Disciplinen var oerhort strang, men leden
fylldes anda snabbt, eftersom villkoren var go-
da. Gardet rekryterades fran hela det svenska
valdet med undantag av de erdvrade skanska
provinserna, vars invanare ansags vara alltfor
opalitliga for att vakta kungen.
Under krigsaren, da rekrytbehovet var kon-
stant, maste man skruva ner fordringarna, men
da visade det sig svarare att komma over villiga
soldatamnen. En av gardets officerare var stan-
digt i farten som varvare i malarlandskapen och
maste utsta harda duster med landshovdingar,
skraambeten och inte minst "gardeskdnngar”,
rekryternas egna hustrur, som inte ville slappa
ifran sig sina man.
Varvningspatrullerna blev ofta "sargade och
ilia medfarna”. Tvangsvarvning forekom i stor
utstrackning, och rymningarna var talrika un-
der rekryttransporterna till huvudarmen. Sedan
soldaterna val kommit fram till Polen och Sach-
sen, blev det mycket svart att rymma. De gen-
straviga soldaterna visade sig dock vara goda
soldater, nar de val inforlivats med armen.
Karl XI ville ge gardet en rent nationell pra-
gel. Till nya officerare utsag han nastan uteslu-
tande ungdomar ur lagadeln, ofta soner till hans
narmaste medarbetare. Daremot tog han inga
som heist personliga hansyn vid befordringarna
inom gardet. Officersaspiranterna skulle - lik-
som vid andra regementen - borja som meniga
Livstandar for Livreg. till hast.
musketerare och pikenerare for att lara kanna
manskapets villkor och battre kunna fora befal.
Under de fortsatta avancemangen utbildades
gardesofficerarna i bade fortifikation och artille-
ri. Gardet blev pa sa satt landets framsta offi-
cersskola. Ofta blev gardesofficerare kommen-
derade till regementena i landsorten for att ova
dem i de nya reglementena. Inte sallan anvandes
de i diplomatiska uppdrag dar det kravdes takt
och vana att upptrada.
Narmare 40 procent av de officerare som
tjanstgjorde vid gardet under Karl XI :s tid
avancerade till overstar eller hogre militara och
civila befattningar. Det var ingen svarighet att
fylla luckorna i befalskadern med dugliga och
karriarlystna ungdomar.
41
Livdrabanterna
Menig livdrabant 1699.
Livdrabant i kyller 1695 med brostharnesk.
Schematiska framstallningar
av fargfordelningen
pa de karolinska
uniformerna vid
Livgardet till fot
Officer 1695. Handskar med guldgalon och dito fransar.
Kappa med galoner kring kragen, bak i slitsen
och efter framkanterna, forgyllda spannen i kappan.
Guldgalon i hatten och i varjbandet.
Korpral 1699.
Underofficer 1699.
Galonerna forsilvrade, kappspannen likasa.
Varjband av blatt silke med inslag av silver.
Handskarna hade silvergaloner men inga fransar.
Regementstrumslagare
Pajrock i stallet
for kappa.
Kopral 1706.
Kappkrage av schagg
med guld-i-silvergalon.
Varjband av samskskinn.
Trumslagare och
pipare 1706.
Pa j rock.
Skalmejblasare 1706.
Pajrock.
Underofficer 1716.
Noppigt foder i rock
och kappa. Silvergaloner.
Korpral 1716.
Guld-i-silverg
42
Overstelojtnant vid Livdrabanterna 1699.
Kvartermastare-Ad jutant vid Livdrabanterna 1699.
Prof oss 1699.
Pajrock i stallet
for kappa.
Trumslagare och
pipare 1699.
Pajrock i stallet
for kappa.
Skalmejblasare 1699.
Pajrock i stallet
for kappa.
Kusk 1699.
Karpus i stallet
for hatt.
Underofficer 1706.
Noppat foder i kappan
och rocken.
Handskar uun galoner.
Trumslagare och
pipare 1716.
Pajrock.
Regementstrumslagare
1716.
Pajrock.
Skalmejblasare 1716.
Pajrock.
Profoss 1716.
Pajrock.
Menig 1707-1716
Kappa.
43
Artilleriet
Artilleridversten Carl Cronstedt inforde efter
Poltava-slaget en he! del forbattringar for artil-
leriet, som sarskilt vid Gadebusch visade sig
framgangsrikt.
Stenbock skrev da 1712 till Karl XII: ”Ndst
Gud hafwa vi Cronstedt och hans kanoner att
tacka for denna seger”.
Dessa forbattringar bestod i anmarschbom-
mar, aktionshastar och geschwinda skott, som
antandes med s.k. geschwinda ror. Dessa skott,
som sa att saga var iordninggjorda pa forhand,
paverkade laddningsforfarandet mycket.
Med anmarschbommarna skot man fram
stycket, medan en hantlangare styrde lavett-
svansen med den s.k. handspiken, som han lika-
sa gjorde nar stycket drogs av aktionshastarna.
Vidare borjade man anvanda riktskruvar, som
Aktionshiist forsedd med foderpase, kusksadel, tva pistoler i
holster, hintersele, stigbygel och pa hogra sidan s.k. skenbygel
med skydd for kuskarna mot tistel och draglinor.
Hasten ar en vansterhast, d.v.s. en beriden hast,
som gick till vanster om draglinorna.
Ryttarna pa dessa hade stovlar,
vilket inte kuskarna i gemen hade.
ocksa befordrade eldhastigheten, eftersom man
tidigare endast haft stallkilar att rikta med.
Nu gick det mycket snabbare att med skru-
ven ”veva” in riktningen. Innan man var inom
skotthall lat man aktionshastarna lopa sa fort
som mojligt tills man ungefar kom 40 m. fram-
for sitt eget infanteris front. Da stannade man
och skot en tio skott innan infanteriet hann
upp, sa en ny framryckning osv.
Nar man kom pa ca. 70 meters avstand fran
fienden, kunde man inte anvanda hastama utan
nu fick handrackningsmanskapet ta vid. Da
muskotsalvorna borjade kunde man inte kom-
ma narmare, utan fick upphora med skotten.
En konstapel bar en vaska med de geschwin-
da skotten och ombesbrjde laddningen. Lar-
konstapeln bar de geschwinda roren i sin vaska
och satte dessa i fanghalet och sedan verkstallde
en hantlangare avfyringen genom att antanda
detta med sin luntstock.
Nar man skjutit ropades kuskarna med ak-
tionshastarna fram, eller om man var nara
fienden, manskapet vid bommarna, for att skju-
ta pa vid sina Stanger.
44
"Laddstake” eller "luntstake” eller "luntstock”
fran Karl XII:s tid.
Luntbardisan for parad fran Karl XII:s tid.
Samtliga dessa hade luntan uppvirad
eller fastskruvad pa spetsarna.
Fyrkrans.
S.k. geschwinda skott for druvhagel och kula.
3-pundiga. Man skot 8 sadana innan en man hann ladda
sin muskot en gang.
Lichtkula.
Stormkransen anvandes att kastas som en handgranat, liksom
de sma lichtkuloma, som anvandes for att upplysa terrangen.
45
Uniformer for artilleriet
Gra rock med gra uppslag for gemen artillerist
fran 1700-talets borjan. Kalla handskrift fran Gota luftvarnsregementes officerskar.
A.	Hatt for officer med guldgalon och rott band
samt halsduk med rott band.
B.	Hatt for underofficer med silvergalon och rott band
samt halsduk med rott band.
C.	Hatt for konstaplar och hantverkare med guldgalon.
D.	Hatt med smalare guldgalon for hantlangare.
Allt enligt anteckning vid monstring i Narva 1699.
En hirschfangare for artilleriet.
Uniform enligt Appelman den 1 mars 1716
for underofficerare,
hantverkare och gemena.
Underofficer med luntstock och krutflaska.
Knappraden slutar i midjan. Samma kalla som den forsta,
med knapprad efter hela rocken.
Han ar bevapnad med hirschfangare, som var en
for artilleriet typisk bevapning. Har finns
ingen galon pa kallskriftens teckning av hatten.
Menig artillerist i karpus.
46
Den mellersta bilden visar
hur man holl och oppnade ett
kruthom vid laddning.
К rutsack.
Enligt generalmonsterrullan den 3/7 1697 hade
artilleristerna fatt ett nytt livre av gratt klade
med blatt foder av boj.
Ar 1700 godkande Karl XII ett forslag till
artillerimundering av foljande utseende: Gra
rockar med blatt foder for hantlangare, skinn-
vastar, fardiga skinnbyxor, bla strumpor, hattar
med hattband och kant, pajrockar, gehang,
halvhandskar och riinslar.
Ar 1709 kom ett forslag fran Cronstedt for
gemena kompanifyrverkare och minorstaten,
bestallningspersoner och hantverkargesaller:
Hattar, livrockar, pajrockar, skinnvastar,
skinnbyxor, handskar, strumpor, skor och
ranslar och gehang for kompanifyrverkar- och
mindrstaterna.
For kuskarna: Bla kuskrockar med gult fo-
der, skinnvastar, skinnbyxor, karpuser, bul-
danrockar som pajrockar i stallet for vadmal,
smorladersstovlar, skjortor, halsdukar, strum-
por, gehang, handskar, vaskor att ha sylar och
becktrad i for tva man.
Ar 1716 upptogs for underofficerare, hant-
verkare och gemena:
En bla kladessyrtut, bla kladesvast, ett par bla
strumpor, ett par bla kladesbyxor, en hatt, ett
par handskar, en hirschfangare, ett gehang, ett
par skor - vidare erfordras 10 st. vakt- eller
47
48
Anmarschbommar pa pjas.
Aktionshastar.
Kanon med slaptageL
skillerrockar for manskapet i stallet for pajroc-
kar.
For stallstatsbetjanter: Bia kladessyrtut, bla
kladesvast, bla kladesbyxor, ullstrumpor, hatt
med vitt snore, livrem, smorladersstovlar, 2
skjortor, 2 halsdukar och handskar.
Ar 1725 finns denna beskrivning pa en artille-
ristmundering:
Till rock, vast och byxor 8 1/4 alnar klade, 3 1/4
alnar bla boj, 11 alnar fodervav, 2 1/4 dussin
rockknappar, 2 dussin vastknappar, hatt med
tillbehor, helskuret hirschfangargehang med
Officer vid artilleriet 1715
efter handskrift i Gota artilleriregementes
officerskarsbibliotek.
solja och beslag, bla ullstrumpor, skor, sko-
spannen, 2 skjortor, halsduk med band, kokard
i hatten, stovletter, knaremmar och harpung.
1699 vid Narva sages: Regementsofficeren vi-
sade sig med gra rock och ladervast prydd med
breda guldgaloner och gehiing av guldgalon
med forgylld hirschfangare.
Ldjtnant och fanrik hade bla vastar och roc-
kar av stalgratt klade med guldprydda och for-
gyllda knappar samt gehang av guldgalon och
”P«Ao«”-fargade band i hatt och halsduk och
bla strumpor.
Hantlangare med stalgra kladesrockar, svarta
hattar med smal guldgalon, roda band i hatten
och halsduken samt bla strumpor.
49
Laddning och avfyring av kanon
Viskaren befrias fran smuts
genom att skakas mot hjul
eller kanonmynning.
Laddningen infors i loppet,
laddskyffeln vrids ett halvt varv
och dras ut mot mynningens botten.
Krut tas ur krutsacken av konstapeln,
medan den andre halier laddskyffeln.
Krutet ansattes av forste hantlangaren
med tva losa stotar av ansattaren.
Forladdning av hopvirad torr halm, ho eller blanor
racks fram av andra hantlangaren.
50
Kulan torkas av val
och infors av tredje hantlangaren.
Forladdningen infors av forste hantlangaren, ansatts med tre goda stotar,
medan konstapeln med tummen halier fanghalet tilltappt och ser till att krutet tranger upp i halet.
Underofficeren
riktar stycket.
Fjarde hantlangaren
gor en andra forladdning.
Fanghalt inryms med
fangkrut av konstapel.
Konstapeln verkstaller avfyringen.
Grenadjarerna
3-pundig handgranat i genomskarning.
Man ser den brinnande luntan
pa vag mot tandroret och krutladdningen.
Fangror och granat med fangror.
Grenadjarmdssa med fram-
och bakplatar.
Grenadjarmdssa fran Karl XII:s tid
i ryskt forvar.
Vid krigsutbrottet hade grenadjarerna ovats
i bajonettfaktning. Nu anvandes bajonetter
for forsta gangen i svensk krigforing.
Grenadjaren skulle forst avskjuta sitt gevar,
sedan slanga det pa ryggen,
ta fram handgranaten, tanda den,
kasta handgranaten och rusa pa med bajonetten.
52
Grenadjarvaska samt luntbetackare
fastsatt och forsedd med ”krats”,
d.v.s. fangnal att gora ren fanghalen med.
Tva grenadjarer hjalps it
med ett granatgevar.
53
Profoss vid Sodermanlands reg. 1715
54
Sjalavarden
Soldatens kristna tro var noga overvakad. Nar
han vistades hemma pa torpet, hade sockenpras-
ten hand om hans andliga val. Till hogmassan i
sockenkyrkan gick han varje sondag tillsam-
mans med familjen och de andra forsamlings-
borna. Och vid de regelbundna husforhoren
maste han liksom de sta till svars och kunna
rabbla upp den lutherska katekesens huvud-
stycken.
Kungen fordrade att hans soldater skulle vara
ett foreddme i religiosa fragor. Han sande ut en
forordning till alia sockenpraster i riket att de
skulle flitigt undervisa soldaterna och ryttarna i
kristendomen, halla forhor med dem och ge
dem ett intyg om deras kristendomskunskap
och om hur ofta de brukade infinna sig till
gudstjansten och ga till nattvarden. Dessa intyg
skulle soldaterna sedan visa upp vid kompani-
motena.
Vid de militara lagren och ute i kriget var det
sarskilda militarpraster som skotte soldatens sja-
larykt. Det fanns tre faltpraster - en regements-
prast och tva bataljonspraster - vid varje rege-
mente. Det var biskopen i stiftet som utsag
faltprasterna, men han gjorde det i samrad med
regementschefen.
De tre forsta kapitlen i Karl XI :s beromda
krigsartiklar fran ar 1683 handlar om gudsfruk-
tan, gudstjanster och prasterskapet vid rege-
mentena. Var morgon och var kvall skulle ко-
пии hallas i lagret. Allt krigsfolket - bade offi-
cerare och gemena - skulle kallas tillhopa av
rytteriets trumpetare och fotfolkets trumslaga-
re. Nar bonerna lastes, skulle alia falla pa kna.
Gudstjanst med predikan holls varje sondag
och annan helgdag och dessutom om mojligt en
av veckans vardagar.
Straffen for kyrkliga brott var rigordst
stranga. Om en officer utan laga forfall ho 11 sig
borta fran korum och bon i lagret, skulle han
betala boter till Vadstena krigsmanskassa, den
militara pensionsstiftelsen. Om en soldat for-
summade korum skulle han forsta och andra
gangen straffas med att bara nagra muskoter,
men tredje gangen skulle han sta i halsjarn dag
och natt. Samma straff drabbade den som kom
onykter till korum.
Alla kopman, marketentare och tappare skul-
le stanga sina bodar, nar det kallades till korum.
Om nagon salde 61, vin eller brannvin under
gudstjansten, skulle en tredjedel av hans egen-
dom tas i beslag. Halften av den beslagtagna
egendomen skulle lamnas till krigsmanshuset
och den andra halften delas lika mellan angiva-
ren och profossen, den fruktade person som
hade hand om ordningen i lagret.
Den tro som faltprasterna forkunnade var
enkel, strav och lattbegriplig. Att frukta Gud
och lyda konungen var grunden for en sann
kristendom. Varje krigsman skulle hedra och
vorda sina overordnade.
Att smada Guds namn var belagt med dods-
straff - det ar det forsta som sags i krigslagarna.
Samma straff gallde for den som vagrade lyda
order av nagot befal. Den karolinska armen var
en enhetlig organisation, fast sammanhallen och
beharskad av en enda, uniform tro.
Brannvinet var ett standigt problem for
manga soldater. Officerarna skulle allvarsamt
formana sina underordnade att avhalla sig fran
fylleri i lagret. Om nagon soldat trots detta
uppenbarade sig berusad, skulle han forsta
gangen straffas med halsjarn och andra gangen
bindas vid skampalen. Upprepades det en tredje
gang, skulle han straffas med sex par spo, tre
slag av vartdera paret, ’’dock inte forran den
brottslige blivit nykter igen, att han desto bdttre
ma besinna sig och kunna ta sig straffet till
varnagel.”
Det var inga tomma ord. I ett brev till genera-
len Magnus Stenbock under ett av de forsta
krigsaren talar Karl XII om en soldat som hade
domts fran livet, ’’for det han supit sig full och
blivit som doden”. Han blev nu benadad till
livet men domdes till nio ganger gatlopp, vilket
val i realiteten motsvarade ett dodsstraff.
(fortsattning nasta sida)
55
Gatlopp mellan 300 man, som alia fick sla den domde med
spon.
Ett ganska vanligt gatloppsstraff var 5 ganger denna stracka.
En vaktknekt, som ansags forsumlig vid slottsbranden 1697,
domdes till 7 gatlopp och avled en tid efter detta pa grund av att
han blivit obarmhartigt slagen. Han betraktades dock som
gamma! och klen!
Sedan tapto gatt i lagret, fick ingen soldat
sitta kvar pa krogen. Om armen intog en stad
eller fastning, fick ingen agna sig at att ta nagot
byte eller dricka sig drucken, forran fienden var
slagen och hade lagt ner sina vapen.
Prasterna holl noggrann uppsikt over solda-
ternas enskilda liv. De gifta soldaterna skulle
vara sina hustrur trogna, och ocksa de ogifta
skulle leva ett sedligt liv i lagret. Inga losaktiga
kvinnor var tillatna utan skulle koras bort fran
regementet. Om en soldat greps av lust till en
sadan kvinna, skulle han gifta sig med henne.
Efter bvergangen av floden Beresina ar 1708
bestamde Karl XII att alia marketenterskor
skulle lamna armen och bege sig hem till Sveri-
ge. Kungens beslut framkallade stor bitterhet.
Ryttmastaren Leonard Kagg, som foljde med
eftertruppen, berattar att han rev bryggan, sa
snart han kommit over floden, och lamnade
Regementspastorn Georg Notmann gravde upp de gomda
nattvardskarlen och forde dem fran Poltava
56
kvar kvinnorna pa den andra sidan. Han slappte
inte over nagot kvinnfolk, sager han, "men de
for en mil langre bort och kommo alia till armen
igen".
Gifta soldater som begick hor straffades med
gatlopp. I en supplik till Karl XI berattade hust-
run till en gardessoldat Karl Skaning, att hennes
man for flera ar sedan blivit dbmd till 5 gatlopp
och 2 ars fangelse i Marstrand for brott mot det
sjatte av tio Guds bud. Nu hade han avtjanat
straffet och onskade "av hjartat” komma till-
baka och tjana under gardet. Hon vadjade nu
till kungen som fattig, nodlidande hustru att
lata hennes man pa nytt fa bli soldat.
Ocksa militarernas hustrur, barn och tjanste-
folk kunde bestraffas, om de brot mot forord-
ningarna eller pa annat satt upptradde ovardigt
eller oanstandigt i lagret. De straff de kunde
dbmas till var att under en eller tva timmar bara
ett slags ok, som kallades "den spanska fiolen".
All lycka kommer av Gud, skrev Karl XI,
och ju tapprare soldat desto odmjukare infbr
Herren. Fattigdom, kyskhet och lydnad skulle
vara hans soldaters riktmarken. "Forlana mig
trohet och karlek till min overhet och bevara
mig for synd, skarn och last", bad soldaten i den
morgonbon, som ingick som bilaga i krigsla-
garna. Och i den vanlige soldatens bon kunde
han lasa: "Ge mig ndd att vara forndjd med min
sold. Lar mig att vara min Overhet trogen och
lydig och flitigt utrdtta vad mig av mina office-
rare varder befallt. ” Det fanns inte utrymme
for nagon opposition eller nagra avvikande me-
ningar i armen.
Med ut i fait forde varje regemente en upp-
sattning nattvardskarl av silver — kalk, paten,
oblatask och vinflaska. De vaktades av rege-
mentsprasten och horde till regementets dyrba-
raste klenoder. Vid Vastmanlands regemente
var det regementspastorn Georg Notmann som
hade hand om nattvardskarlen.
Efter det olyckliga slaget vid Poltava ar 1709
gravde han ner dem pa slagfaltet och sbkte noga
erinra sig platsen. Sedan gick han i rysk fangen-
skap. Nar han tretton ar senare blev fri, tog han
vagen over Poltava. Han gravde upp karlen och
lyckades under mangfaldiga faror fora dem till
fosterlandet. Har aterbbrdades nattvardskarlen
till regementet vid generalmonstringen ar 1729.
Profossmossa for Sodermanlands regemente
fran Karl XI:s tid
Plymerna ett tillagg
efter samtida akvarell till Fredmans Epistel nr 38, dar
texten lyder:
’’Undan ur vagen —
se hur profossen med plymager
svanger gullyxan,
tills allt blir undanrojt.”
Profossen var sedan 1500-talet prydd med plymer
i hatt eller mdssa.
Under Karl XII:s tid hade han dock som regel
endast hatt med snorgalon. Han skulle ga framfor
silt forband och halla gatan ren fran folk.
57
Sjukvarden
Sjukvardspersonalen vid ett regemente bestod
av faltskaren och hans tre gesaller. De var de
larda doktorerna i den tidens medicinalstyrelse,
Collegium medicorum, som hade att godkanna
faltskarerna. Det skedde efter forhor och avlag-
da kirurgiska prov, och Karl XI bad kollegiet
att valja och utse valerfarna kirurger for sa
manga tusen ”brava” officerare och redliga
krigsman, som vaga liv och blod for fadernes-
landet.
Det var oversten som tillsatte faltskaren.
Denne skulle i sin tur anstalla "forfarna och
svarsgoda” gesaller. I fredstid var faltskaren bo-
satt inom regementets omrade, och alia soldater
hade fri sjukvard. Stranga straff drabbade den
sjukvardare som gjorde sig skyldig till slarv och
vardsloshet. Det var oversten som utddmde
straffen. Den gamle faltskaren Johan Senften-
berg anholl ar 1700 om avsked fran Livregemen-
tet till hast efter 17 ars tjanst. Han maste gora
det, forklarade han, eftersom overstelojtnanten
dagligen hanade honom, kallade honom en
gammal narr och allt som oftast trakterade ho-
nom med hugg och slag.
Vid varje arme fanns dessutom en stabsmedi-
cus, och kungen hade en egen livmedicus. I
hogkvarteret ingick ocksa en apotekare, som
hade hand om faltapoteket och delade ut medi-
ciner till regementena.
Varje regementsfaltskar hade med sig en stor
kista i fait. I kistan forvarade han instrument,
forbandsmaterial och mediciner. Faltskaren
sysslade i allt vasentligt med kirurgiska ingrepp.
Han behandlade sar, oppnade bolder, ampute-
rade lemmar, trepanerade och gjorde brack-
snitt. I ladan fanns allt vad han behovde. Har
fanns den stora krokiga kniven, med vilken han
oppnade fistlar och vidgade tranga sar. Har
fanns brannjarnen, som han anvande for att stil-
la blddningar vid operationer, och kultangen
Faltskarernas framsta uppgift var att utfora
kirurgiska ingrepp, som t.ex. amputationer,
utan annan form av bedovning an alkohol
for patienten!
58
och snabeltangen, med vilken han plockade ut
doda benbitar. Svampen, plasterduken och
haftnalarna behovde han vid sarbehandlingen.
I faltkistan fanns ocksa en mangd underliga
mediciner, salvor, oljor och kryddor. Dar in-
gick ett "pulvis dysentericus” - ett medel mot
den fruktade dysenterin — som bestod av pulver
av gaddkakar, penis av hjort, branda hjorthorn,
armenisk lera, granatbark och fron av vatten-
syra. Ett annat medel mot lunginflammation -
ocksa det ett pulver - bestod av vildsvinsbe-
Sverige. Man holl ocksa uppe en god hygien.
Lojtnanten och sergeanten skulle svara for att
soldaterna tvattade och kammade sig. De skulle
ofta tvatta sin skjorta och sina linklader, raka sig
en gang i veckan och halla sig ’’folkliga och
renliga”.
Daremot var det forbjudet for soldaterna att
bada i floderna - sannolikt var risken stor att de
skulle drunkna. Det var mycket fa soldater som
kunde simma. Deras hogste ledare Karl XII
kunde sjalv inte simma och holl ocksa flera
Den lilla faltkistan brukades mest for medicin-
transporten. Har ar en flaska med pulveriserad manniskoskalle,
en burk med opiumextrakt,
en dosa med enhorningsextrakt (narvalstand)
och en mortel med stot avbildade.
tar, sprangbenet hos hare, underkaken av gad-
da, dronstenarna hos abborre samt frdn av nag-
ra vaxter. Mumier, manniskokranier, noshor-
ningshorn, daggmaskolja, huggormskott och
grodrom var vanliga ingredienser.
Men bland medicinerna fanns ocksa effektiva
lakemedel som kina, opium, honung, lakrits
och "danske kungens brdstdroppar”, kvicksil-
verpreparat, laxermedel och krakmedel.
Hur fungerade da denna sjukvardsorganisa-
tion i krig? Forst och framst bestod armen av
starka bondpojkar som talde mycket och hade
en seg taga. Stabsmedicus Samuel Skragge berat-
tar fran striderna i Kurland ar 1701, att de karo-
linska soldater, som vistades sarade pa faltlasa-
retten, mestadels lag och ’’illfanade” sig att de
ville hamnas pa litauer, ryssar och saxare, som
angripit dem pa ett sa lomskt satt. De var nu
oroliga for att Weichsel skulle frysa till och
fienden hinna fly undan, innan de blev friska
igen.
I armen bedrevs en god forebyggande sjuk-
vard. Nar proviant gick att driva upp, hade den
karolinske soldaten en dagsranson i kott och
brod, smor och gronsaker, som i naringsvarde
lag vasentligt over senare tiders faltportioner i
ganger pa att omkomma i de floder, dar han
gick ner sig.
I fait skulle allt dricksvatten forst kokas och
tillsattas med brannvin, en kanna till varje tun-
na. Mogligt brod fick inte atas. Efter slakt skul-
le alia inalvor gravas ner. Soldaterna fick inte
orena pa faltet utan skulle halla sig till latringro-
parna, som sedan skulle fyllas igen.
Brannvinet spelade en viktig roll i den karo-
linska armen. Det var strangt forbjudet att
dricka sig full i lagret, men dricka och brannvin
ansags nyttigt som forebyggande medel mot ty-
fus. I lasaretten fick de sjuka brannvin som
stimulans och svettdrivande medel. Men det lag
ju nara till hands for bade befal och meniga att
missbruka dl och brannvin.
Slagsmal och dueller hade ofta sin orsak i
ruset. Livgardets chef, overste Knut Posse, be-
rattade hem ar 1708: ’'Drahanten Pehr Hard
blev ihjalstucken av sin kamrat Engelbrekt
knall och fall uti fylleri”.
Nar faltsjukan harjade i armen, utfardades
det bestammelser om att sarade och sjuka inte
fick laggas tillsammans. De som led av faltsjuka
skulle laggas for sig, och inga andra an sjukvak-
tare fick besoka dem for smittofarans skull. De
59
sjuka skulle hallas rena, och vid forflyttningar
skulle de vara varmt pakladda. De friska skulle
inte ha alltfor varmt i sina kvarter och utspisas
med brannvin innan de borjade marschera.
Men faltskarernas framsta uppgift var anda
att gora kirurgiska ingrepp. Efter striden samla-
des de sarade ihop och fordes pa barar eller
vagnar till det faithospital man gjort i ordning.
Med de svart sarade gjorde man processen kort.
Fanriken Robert Petre, som deltog i arbetet
efter slaget vid Gemauerthof, berattar i sin dag-
bok: ”Z)e som ej kunde varken leva eller do
stack jag. ”
De provisoriskt lagda forbanden skars upp av
faltskaren, som sedan fick avgora hur man skul-
le forfara med kulornas borttagande och blesse-
rade armar och ben.
Ar 1703 gick Zachris Franc mot sina forald-
rars bestamda onskan till armen. Han blev kor-
nett vid dragonerna och som sadan forde han
standaret i slaget vid Klissow ar 1706. Har blev
han sarad av ett pistolskott, som gick genom
nasan, och stortade avsvimmad av hasten.
Hans drangar fann honom pa slagfaltet och
blev ”h)artligen” glada. De lyfte upp honom pa
en av hans hastar for att fora honom till faltska-
ren. Bredvid honom lag en sachsisk kapten,
som var ilia sarad. Drangarna som var ”onda
och for bittrade” pa sachsarna ville ta livet av
denna elandiga kropp, men Franc hejdade dem,
och de fick lyfta upp sachsaren pa den andra
hasten. Faltskaren lat forbinda de bada sjuka.
Bada tva kryade till sig efter atta veckors tid och
hann under tiden bli goda vanner.
Stor faltkista i borjan av 1700-talet. I locket kirurgiska instrument:
A.	’’pelikaner”, instrument for att halla sar oppna vid ingrepp,
B.	tandtang, C. trepan for att borra hal i skallen med, D. brannjarn,
E. spade for plasterklistring, F. snappare for aderlatning, G. stor krokkniv, H. krumsax,
I. stor bensag for amputationer, J. spruta av massing med tva losa spetsar.
I oversta rummet ett 80-tal glasflaskor. / mitten en lada for bandage etc.
I tredje rummet ett 50-tal storre och mindre glasflaskor.
/ fjarde rummet tva lador: I den ena en monel av malm med stot och en plasterspade,
i den andra en liten och en stor massingspanna till plasterblandning.
Har forvarades ocksa en tvattsvamp och medicinvikter samt skal.
60
Skildringarna av faltskarernas arbete under
koldvintern i Ukraina ar ohyggliga och skall
behandlas i annat sammanhang. Har rorde det
sig om exceptionella forhallanden, da soldaterna
var forbi av mattighet, medikamenterna tog slut
och de fa lakarna maste arbeta dag och natt.
De fiesta soldater som avled i krig dog sotdo-
den i faltlagren. Det var bara en mindre del som
stupade for kulor och svardsegg. Det stora fler-
talet dog genom olika slags faltsjukdomar, ge-
nom ovanlig kost, dalig skotsel och vardsloshet
i kvarteren. Sa var det i alia armeer vid denna
tid. Men i den karolinska armen forsokte man
trots allt att skydda sig mot epidemier genom
Strang hygien i lagren, god foda och skilda kvar-
ter for olika slags sjuka.
Karl XII kunde krigshistorien och var medve-
ten om att de fiesta soldaterna dog av obekvama
lager, hunger och sjukdomar. Darfor ansag han
det battre, sager en karolinsk officer, att vaga
sitt manskap i en batalj hellre an att insparra
dem i ett lager och lata dem sjukna och do bort i
stank och elak lukt. Han lat sallan hela armen
kampera samman. Sa snart han unde spred han
ut sina regementen for att skona trupperna och
undvika en hoptrangning i forlaggningarna. Det
ar ingen tvekan om att den karolinska halsovar-
den var langt framme for sin tid.
61
Svenska uniformsfarger 1675
Snittet pa rockarna, fickor och karpuser ar schematiska.
Fickorna hade antagligen inte hunnit fa 1680-talets vertikala
utseende, da de franska forebilderna ju kom forst senare.
Lasarna far speciellt ta karpuserna med en nypa salt, da
praktiskt taget inga bilder med dessa mdssor ar bekanta fran
tiden. De enda exemplen ar nagon teckning och nagon malad
detalj av bataljmalaren Lemke. Dessa visar dock, savin man kan
se, palsbramade runda mdssor i stil med den avbildade jamtlandska.
Halsinge regemente.
Sodermanlands reg. Upplands reg.
Dalkarlar.
Vasterbottens reg.
Alvsborgs lan.
Vastmanland.
Kronobergs lan. Jonkopings lan.
Kalmar lan.
Narke-Varmland.
Ostgotar.
Skaraborgs lan.
Vastgota-Dals
Jamtland. Jamtland 1677. Bohus Ians dragoner. Skane och Halland.
62
Uniformer
I Nationalmuseum finns dessutom en malning av
samme konstnar forestallande slaget vid Nana, men
Halsinge regemente. For 1683 rapporteras liksom
for 1675 rod rock med grona uppslag. Ficklock, arm-
uppslag och snorinfattningar har tecknade efter en
fransk modellrock i Armemuseet i Stockholm.
Karpusen en for samtliga uniformsbilder standardi-
sed typ av Schilts, pa hans Diina-malning anvand,
modell.
den har tyvarr inte gatt att fa fram under den tid
tecknaren haft till sitt forfogande. Den kan ju innehM-
la ytterligare upplysningar om bade uniformer och
karpuser.
1687 fick Halsinge regemente enhetsuniformen i
blatt med gult foder och uppslag.
Den forsta fanan ar en tremanningsbataljonsfana
fran 1676, den andra en regementslivfana modell 1683.
Sodermanlands regemente. 1683 fick man gula
rockar med bla uppslag.
1702 hade man den blagula enhetsuniformen. Den
forsta fanan ar en kompanifana modell 1686, den
andra ar en uppbadsfana for Lerbo kompani 1710.
1718 da man dcltog i det norska fiilttaget hade man
skinntroja, skinnbyxor, svarta halsdukar, hattar med
yllegalon och tennknapp samt gula strumpor.
1715 hade man fatt hatt i stallet for karpus.
63
Upplands regemcnte. For 1683 rod rock med gula
uppslag. Strumporna en gissning, men brukligt vid
den tiden var val att upprepa uppslagens farg pa dessa.
Pa karpusen fick de fiesta regementena en enhets-
fargkombination av gult och blatt liksom resten av
munderingen.
1701 hade upplanningarna den bla uniformen med
de sma "svenska” armuppslagen. Hatten hade vita
snoren.
Fanan ar fran 1687.
1701 fick mannarna ocksa en kappa, bla med gult
foder. Upplanningarna hade anda till landstigningen
pa Sjalland ar 1700 sina gamla roda rockar trots
1690-talets beslut om enhetsuniform.
Dalregementet. 1683 bla rock och gula uppslag. 1689
hade allt manskap langa vita halsdukar med bla
och gula band. Ar 1701 fick regementet sin enhetsuni-
form.
Dalregementets kaptener skulle ar 1688 ha mycket
praktfulla munderingar, men det var nog bara ett fatal
^som kunde skaffa dessa. De skulle utrustas med 13
alnar guldgaloner till vast, handskar och gehang.
Regementet fick tillitelse att kaptenerna skulle
slippa allt detta guld. Man skulle ha 12 dussin forgyll-
da knappar.
Underofficerarna skulle utrustas med bla knappar
och ha knapphal i silver. 1716 hade hautboisterna gul
rock med blatt foder, silvergaloner kring krage och
ficklock samt forsilvrade knappar.
Trumslagare och pipare hade rockarna utrustade
med snoren. Livfana och kompanifana fran 1686.
64
Vasterbottens regemente. 1683 bla rock med vita
uppslag.
1696 vit halsduk med bla rander, som knots med
svarta band. Karpuserna anvandes aven 1709 da man
delade ut 1090 stycken till regementet. 1696 menig.
Underofficerarna hade bli strumpor och i dvrigt
blatt foder och uppslag. Kompanifana modell 1686.
Alvsborgs regemente. 1681 fick regementet bla
rockar med roda uppslag. 1682 hade man bade karpu-
ser och hattar med bard.
1687 fick man enhetsuniform med gula uppslag.
Denna beholls anda till 1709 eftersom man inte lag i
fait.
1710 hade man en ny mundering. Den bestod av
karpuser med rem (antagligen till uppfastning), hattar
med vita snoren, kappor och rockar med gula uppslag
som ovriga enhetsuniformerade, gra pajrockar, vita
och svarta halsdukar, skinnbyxor, skinntroja (kami-
sol), gula, vita och gamla roda strumpor.
65
Vastmanlands regemente. 1683 sjogron rock med
roda uppslag. 1706 skulle karpuserna for regementet
vara av svart hatt-filt med bla uppslag och gult foder.
De under Lewenhaupts kommando fick karpuser
helt overdragna med blatt klade. Under off icerarnas
karpuser vid samma trupper hade samma farg samt
knappar och lits till uppsattning.
Omkring 1695 var antagligen enhetsuniformen in-
ford. 1721 hade man den bla uniformen med gula
uppslag och strumpor. Fanan av 1686 ars modell.
Kronobergs regemente. 1683 gul rock med roda
uppslag. Enhetsuniformen genomford 1701.
1718 hade regementet bla rock med gula uppslag,
gul vast, gula byxor och strumpor.
Underofficerarna hade som brukligt vid de fiesta
regementena genomgaende bla uniformering.
Den s.k. slapmunderingen var som over hela armen
gra med skinntrojor och skinnbyxor. Fanan ar en
kompanifana fran 1696.
66
Jonkopings regemente. 1683-87 gra rock och roda
uppslag. 1692 enhetsuniform, men med roda uppslag
och foder i stallet for gula, som var det vanliga.
1694 rod halsduk och roda strumpor. 1687-88
hade man hatt. 1692-1702 karpus, sedan hatt. 1718
hade underofficerare och manskap gra slapkliider med
roda uppslag. Fanan ar efter 1686 ars modell.
Kalmar regemente. 1683 gra rock med grona upp-
slag. Pa 1690-talet hade man bade karpuser och hat-
tar. Karpuserna antagligen bla med gula uppslag lik-
som enhetsuniformen 1687. Fore 1709 var regementet
utrustat med hattsnoren tvinnade i vitt och blatt.
Aven strumpsommarna pa de bla strumporna hade
dessa snoren.
1711 hade manskapet gra och bla strumpor och
1718 gula och gra strumpor. 1709 hade trumslagare
och pipare rockar med rott foder. 1718 hade manska-
pet vita och svarta halsdukar. Fanan ar av modell
1686.
67
Narke-Varmlands regemente. 1683 fick man rod
rock med bla uppslag. 1687 bla rock med gult foder
och roda lister och armuppslag.
Strumpfarg obekant. 1694 hade man roda strum-
por, gissningsvis aven 1687. Kappan vars enhetsfarg
for andra regementen var bla med gult foder hade for
Narke-Varmlands regemente rott foder och rod kra-
ge-
1705-06 karpus med hattkulle och snibb skulle
vara svart utan kladesoverdrag. Snibben infattad med
tva fingers brett snore och vitt kamelhar och ullgarn,
men klappen av rott klade.
Tecknaren gissning ar att "snibben” var en skarm
och inte en tofs pa toppen av mosskullen! 1708 hade
meniga och underofficerare bla rockar med roda upp-
slag-
Underofficerarna hade bla strumpor och de meniga
roda. 1718 hade soldaterna roda byxor, strumpor,
foder, armuppslag, vast och kappfoder.
Regementsvabeln hade en mycket pakostad uni-
form 1718. Den var sirad med snoren i blatt, vitt och
rott och silvertradsrander.
Brost och rygg var prydda med C i spegelmono-
gram och en krona. Fanan ar av modell 1686.
Ostergotlands regemente. 1683-1691 roda rockar
med svarta uppslag. Enhetsuniformen kom 1691.
Strumporna var vita 1692. Roda halsdukar 1700.
1692 lamnades den gamla uniformen plus karpusen
till roten och man fick den nya blagula.
, 1707 hade manskapet gula snoren pa sina hattar
och gula strumpor. Underofficerarna hade roda hals-
dukar, bla rockar med blatt foder och bla strumpor.
Vast och byxor av halmfiirgat klade. Hattar med sil-
vergalon.
Trumslagarna hade 1707 hatt med silvergalon och
harpung, bla overrock av klade med massingsknap-
par, livrock prydd med snoren, gul vast av klade, bla
byxor av samma material och gula ullstrumpor, dess-
utom rod halsduk.
1713 hade manskapet hattar med vita snoren och
svarta halsdukar. 1716 hade underofficerarna kyller-
fargat rockfoder och gula kamisoler (vastar med ar-
mar).
Hautboisterna eller skalmejblasarna, som var ett
slags befal for det dvriga spelet, hade en overrock eller
bla kladessyrtut med bla kladeslister i sidorna, dess-
utom en himmelsbla rock av klade med flata tenn-
knappar, utsirade med kamelharssnoren.
Deras hatt hade en bred silvergalon. Fanan en liv-
fana for Ostgota tremanningsregemente fran 1716.
Trumslagare och pipare gula klader och
bla uppslag. Fanan ar livfanan model! 1682.
Skaraborgs regemente. 1683 gul rock med svarta
uppslag. Man fick sin enhetsuniform 1688. 1709 hade
man bade bla och vita halsdukar.
1718 hade man i Norge gra slapklader. 1720 hade
livkompaniet bla rockar med gula uppslag och gra
strumpor.
►userna.
manskapet hattar med vitt-gult-blatt melerat band
som forut karpi
Knapphalen pa rocken var forsedda med gula ka-
melharssnoren, samma material som i karpussnorena.
Vita halsdukar for korpraler och gemena. Byxor och
vast (kamisol) var av bockskinn.
1714 hade regementet bara gra vadmalsklader kvar-
lamnade pi roten.
Fanan kompanifana for 1686.
Vastgota-Dals regemente. 1683 gra rock med gula
uppslag.
1699 var enhetsunifomen inford for regementet. Da
hade man ocksa bla karpuser med gula uppslag och
gula, bla och vita livresnoren i sommar och kanter.
Dessutom 7 sma knappar, som tecknaren inte lyckats
fa reda pa var de satt. Samma tid hade man halsdukar,
randiga i samma fargkombinationer.
1708 hade korpralerna hattar med silvergalon och
69
Jamtlands regemente. 1683 fick jamtlanningarna nya
bla uniformer med gula uppslag.
1690 fick Jamtlands dragoner enhetsuniformen.
1706 hade ett kompani gra rockar med gula uppslag
och gula ullister i kanterna.
Underofficerarna helt bla mundering med hattsno-
ren i gult. Samma ar hade ett halvt kompani roda och
ett halvt kompani svarta halsdukar.
1710 hade Jamtlandsdragonerna karpus med snor-
besattning. Uppslagen var sannolikt gula. Dessa hade
man ocksa vid Armfelts Utertag over Handdl. Hals-
dukarna var svarta. Strumporna gula. Samma ar 1718
hade man gra pajrockar och blakappor.
Fanan kompanifana for 1686.
70
De finska regementena
Osterbottens regemente.
1675
Abo Ians infanteriregemente.
1675
Bjomeborgs infanteriregemente.
1675
Abo Ians dragoner och
Finska drag. 1675
Nylands inf. reg.
1675
Ostra Nylands inf. reg.
1675
Tavastehus inf. reg.
1675
Viborgs Ians dragoner.
1675
Viborgs inf. reg.
1675
Savolax dragoner.
1675
71
Osterbottens reg. 1683.
Abo Ians reg. 1683.
Nylands reg. 1683.
Bjorneborgs reg. 1683.
Tavastehus reg. 1683.
Viborgs reg. 1683.	Savolax reg. 1683.
Adelsfanan 1683.
Nylands reg. 1687. Bjorneborgs reg. 1696.
Bjorneborgs reg.
Gra el. bla rockar 1687.	Nylands reg. 1696.
Tavastehus reg. 1696.
Abo Ians reg. 1696.
Underofficer, pipare och menig.
72
Savolax och Viborgs reg. 1718-19.
Bjorneborgs reg. 1720.
1702-1711.
Savolax, Viborgs,
Abo Ians, Bjorneborgs,
Nylands, Tavastehus och
Osterbottens reg.
1719-1720.
Abo Ians och
Nylands reg.
Sistnamnda hade
ocksa gron uniform
i Norge 1718-19.
Viborgs kavalleri 1675.
Bjorneborgs kavalleri 1680-86.
Viborgs, Nylands och Tavastehus kavalleri 1711.
73
Det stora
karpusproblemet
Nar man skall forsoka komma under-
fund med hur de gemena bussarnas hu-
vudbonad, karpusen, sag ut, finns det
mig vetcrligt inte manga bildframstall-
ningar fran tidcn, trots att karpusen var
vanlig under sa lang period.
De cnda samtida bildema, som teck-
narcn kanncr till, ar for det forsta en
grupp muskcterare pa en liten vatten-
fargsmilning av I.H. Schilt i Nordiska
Museets ago. Konstnaren kan ha varit
den Johan Henrik Schilt, som foddes
1678 i Kdpcnhamn och blev s.k. foder-
herre vid artilleriet.
Han kan ha deltagit i drabbningama
vid Narva och Diina och pa sa vis fatt
egna intryck av uniformeringen. Goua-
chen, som framstaller en episod i Dii-
na-slaget, visar bade sachsarnas och de
svenska soldaternas mundering detalj-
rikt trots malningens lilla format. Infan-
teristemas karpuser har gula uppslag
och bla kulle. Pa den framsta soldatens
karpus syns ganska klart och tydligt en
rad knappar efter kullen. Visst kan det
vara en tillfallig tackfargs stopp ling, men
det verkar som om den bakomstaende
soldatens karpus ocksa har ett par knap-
par.
Om dessa knappar, som omnamnes i
rullorna jamte "litzquard” till upphall-
ning, och deras funktion kan man ju
bara gissa genom jamforelser med civila
karpuser i folkdrakten. De enda huvud-
bonadema med riktig knappning, som
tecknaren kanner till, var urvadershiit-
torna, som endera knots eller knapptes
ZohDE
/~?оЗ

гг.ил/
' /caZc'P.Z ''
Я0Л2ГЕ


‘Яг&ГнА

Eq vfit
репьемA
бГЕА&Еисмие
so - 7АС-

74

under hakan (som framgar av teckning-
ima). Vi har ju ungefar samma system
an idag pa vara "ryssmossor”.
Min van Akes mdssa far tjana som
illustration. De andra karpusema i sam-
tidsbilder forekommer i en handskrift i
Gota artilleriregementes officerskars
bibliotek.
Lustigt nog har bade soldaten fran
Schilts malning och mannen fran artille-
rihandskriften mustascher. En ovanlig-
het i tidens mode!? Snibbar omtalas ofta
pa karpusbeskrivningar.
Vad var en snibb eller spets? Min
gissning ar skarmen eller framre delen
pa huvudbonaden, alltsa ingen tofs.
Pa den vanstra dvre teckningen ser
man en sjallandsk bondmossa med svart
skarm, dronklaffar eller klappar och res-
ten av mdssan bla med snoren eller litzer
som innefattar skarmen och sommarna.
Langst upp pa kullen en knapp eller
tofs.
Karl X Gustafs ”keps” eller karpus
har tydligen en riktig skarm (eller kan vi
kalla den spets?). Har ar allt infattat med
snoren, nagot som tydligen var allmant
bade i folkdrakt och militar utrustning.
Slutligen har bataljmalaren Lemke,
trots sitt favoriserande av hattforsedda
soldater pa nagra teckningar och nagon
malning avbildat enstaka rnossor med
skinn runtom, som pa de skanska bon-
demas och de danska "kabudsemas” i
uppslagcts teckningscollage.
Men tyvarr, det mesta maste bli giss-
ningar, i synnerhet som det tydligen
fanns en hel del olika typer av militar
karpus for sommar- och vinterbruk!


AfcAFJ	FFF&
F	HlFSeiEr	/АА" W^JFiFiFPT
A''' 7• F^. ^CF//A7~ f <£&ТЛ AfFTfA<^AFF?A^.S
с. to'tsen-'
ZoVVFxi	TOWA
75
7Ь
Slottsbranden
Den 5 april 1697 slutade Karl XI sina dagar bara
41 ar gammal efter ett svart lidande. Sitt rike
och sin arme lamnade han i arv at den knappt
femtonarige sonen Karl. Styrelsen overtogs av
en formyndarregering bestaende av ankedrott-
ningen Hedvig Eleonora och fem kungliga rad.
Det kungliga liket stod kvar pa slottet i vantan
pa begravningen.
Det gamla slottet i Stockholm bestod av en
mangd byggnader. Narmast Storkyrkan i soder
lag den medeltida borgen, dar den stora rikssa-
len var inrymd. Intill denna byggnad ner mot
skeppshamnen lag den lilla borggarden. I ena
hornet av garden reste sig det hoga runda tornet
Tre kronor, uppkallat efter de forgyllda kronor
som Johan III placerat pa tornets topp. Norr
darom lag en rad byggnader som inramade den
stora borggarden.
Slottsarkitekten Nicodemus Tessin d.y. hade
fatt Karl XI :s uppdrag att bygga om den norra
slottslangan. Strax fore kungens dod hade man
invigt den nya barockkyrkan. I den fanns stora
malningar av David Klocker Ehrenstrahl.
Vid middagstiden den 7 maj 1697 hade de
bada gardesknektar, som holl vakt pa rikssalens
vind i slottet, utan tillstand overgett sin post.
Den ene, Mats Hansson, var nere i hovfruntim-
rets rum, dar han brukade fa mat. Han holl till i
koket, ”$nuggade” vid tallrikarna och gjorde
eljest ingenting.
Den andre, Anders Andersson, hade gatt
med ett sty eke vav till en kvinna pa Jungf ruga-
tan. Nar han kom tillbaka mellan klockan 1 och
2 kande han roklukt i trappan. Han skyndade
genast upp pa rikssalsvinden men mottes av rok
och eld och maste genast vanda om.
Elden hade redan tagit stark fart, och alia
slackningsforsok misslyckades. Lagorna trang-
de genom den tunna trossbottnen mellan vinden
och rikssalen, foljde i en rasande fart det torra
travirket over till husen och langoma bredvid
och slingrade sig under koppartaken.
De kungliga maste genast utrymma slottet.
Den gamla ankedrottningen som var mycket
’’altereret” fick baras ner av fyra personer. Hon
foljdes av den unge kungen och hans systrar.
Hela den kungliga familjen fick tills vidare bo i
Folket pa Blasieholmskajen iakttog med forskrackelse hur
storre delen av borgen Tre Kronor brann ned till grunden
i den starka vinden.
77
det Wrangelska palatset pa Riddarholmen.
Nagra officerare forde samtidigt ut Karl XI :s lik
och satte in det i Riddarholmskyrkan.
Alla de ambetsverk som hade sina lokaler pa
slottet maste snabbt evakueras. Varst atgangna
blev de samlingar som horde till riksarkivet och
kungliga biblioteket. Riksarkivets aldre hand-
lingar forvarades i ett dvre valv, och av dem
kunde man bara radda de viktigaste.
Under nagra hektiska timmar arbetade biblio-
tekarier och soldater pa att radda kungliga bib-
liotekets dyrgripar. Bockerna kastades ut fran
flera vaningars hojd - manga skadades av elden.
Till slut tog elden overhand, och mer an tva
tredjedelar av bibliotekets bocker och manu-
skript brann upp.
Fran den gamla medeltidsbyggnaden spred
sig elden till tornet Tre kronor. De atta kano-
nerna i tornet stortade med ett dan ner i anke-
drottningens vinkallare. Tillsammans med dem
foil den stora kyrkklockan, som hiingt i tornta-
ket. Nar det gamla tornet till slut rasade sam-
man, gick det ett forfarans rop bland de manga
askadarna. Med tornet foil ju ocksa de gyllene
kronorna, symbolen for rikets makt och harlig-
het.
Sa snart larmet gatt, hade Tessin i sallskap
med slottsbyggmastaren Hans Buchegger skyn-
dat uppfor trappan vid den nya slottskyrkan i
norra langan for att undersoka den brandmur,
som skilde den nya byggnaden fran de gamla
husen i vaster. Det fanns en oppning i muren
som de sokte tappa till med en Ids dorr, men
dorren foil omkull och roken pustade fram ge-
nom muren sa att de maste dra sig tillbaka. De
sokte da fran ett annat hall bekampa elden med
en vattensa och en handspruta men deras arbete
var forgaves. De maste maktlosa bevittna hur
elden kastade sig over den nya byggnaden i
norr.
Slottskyrkan forstordes. Kvar blev bara den
norra langans kraftiga yttermurar och fasaden
mot borggarden. "Allt det ovriga av slottet ra-
sar for narvarande”, rapporterade Tessin fran
brandplatsen.
Slottsbranden var kulmen pa en serie olyckor
som hemsokt riket. Pa 1690-talet hade Sverige
drabbats av nagra fruktansvarda nodar. Aret
1695 gav dalig skord, och i augusti 1696 var det
tva mycket striinga frostnatter som forstorde
grodan. Noden blev sarskilt stor i Finland och i
de norra delarna av Sverige. Det fanns visserli-
gen tillrackligt med spannmal inom riket, i Ska-
ne och Livland, men det drdjde alldeles for
lange innan hjalpen hann fram till de svarast
hemsokta omradena.
Pa varen 1697, da svalten var som varst, folj-
de en svar epidemi, som troligtvis stod i sam-
band med de felslagna skordarna. Forskarna har
beraknat att en tredjedel av Finlands befolkning
svalt ihjal under vintern 1696-1697. Det var en
fasansfull katastrof, som drabbade landet lika
hart som digerdoden under medeltiden, men
det finns markvardigt nog inte nagra berattelser
om denna handelse. De enda sakra uppgifterna
star att hamta i kyrkbockerna, dar prasterna
fort in alia dem som dog i forsamlingarna.
Ocksa i nordligaste Norrland blev noden
stor. Dombockerna har mycket att beratta om
utarmade manniskor, som gjorde inbrott i vist-
husbodarna och stal mat. Bonderna klagade bit-
tert over dem vid haradstinget. De bofasta hade
drabbats svart av missvaxt, hungersnod och
sjukdomar, men den varsta hemsokelsen var
anda tjuvarna, som dagar och natter stal deras
ringa "spisning”.
De anklagade domdes till harda straff av de
besuttna bonderna. Det var egentligen bara den
humane landshovdingen Gustaf Douglas, som
insag att det fanns ett samband mellan hungern
och stolderna. Han skrev till kungen: ”1 nagra
socknar dor folket sa hoptals, att de levande
nappeligen hinner begrava de doda, och vid
tingen hinner man inte annat an doma tjuvsa-
ker”.
Slottsbranden och missvaxten anvandes som
verksamma teman vid de botpredikningar som
holls i hela riket pa den stora sorge- och klago-
dagen i augusti 1697. Nar kungens lik den 24
november gravsattes i Riddarholmskyrkan, ta-
lade arkebiskopen Olov Svebilius vid graven.
Han erinrade om kungens talamod under lidan-
det och hur hans himmelska langtan vaxte, ju
narmare dodsstunden nalkades. Men hur skulle
det nu ga med riket?
”Uti Helgedomen och Guds forsamling, ja i
hela Israel, det dr overallt i vart fadernesland,
hors intet annat an denna klagerosten: Konung-
en, landets fader dr dod. Konungens gemdl och
landets moder dr dod. Konungens fyra soner och
livsarvingar dr doda. Konungens harliga horg
och skdna palats ar av eld fortard och i aska
lagd. Och landets invdnare forsmaktar av
hunger och forgds. ” Vad skulle ske med riket?
78
Den unge kungen
Karl XII var den ende overlevande av Karl XI :s
soner. Ar 1689, nar han var sex ar gammal, togs
han ut ur moderns kammare och fick egna rum
pa slottet. En god larare, den ”redlige, allvar-
samme” professor Anders Nordenhielm, svara-
de for hans utbildning. Den syftade till att ge
honom en grundlig fostran pa kristen och klas-
sisk grund. Man sysslade en hel del med for-
standsovningar. Det gallde att lara den blivande
envaldskungen att fatta beslut pa egen hand.
Sarskilt road var prinsen av matematik, men
han larde sig ocksa flera sprak: tyska, latin och
franska. Karl XI uppsatte sjalv en promemoria
for prinsens larare, och det undervisningspro-
gram han stallde upp var helt praglat av hans
egen tro.
Prinsen skulle undervisas i gudsfruktan, las-
ning och rakning, lagarna och riksdagsbesluten.
I programme! ingick det undervisning i ”vad vi
till faderneslandets valstand haver forordnat: 1.
pa vad fatter statsverket star, 2. huru militien
till lands och vatten star, 3. vad forordningar
och reglementen jag haver gjort hade for kaval-
leriet och infanteriet samt handgreppen och
exercitierna. ”
Undervisningsprogrammet var ensidigt inrik-
tat pa ”statssakerna” och det militara. Sedan
kungens mor, den goda drottningen Ulrika
Eleonora, hade dott, slot Karl XI sonen i sin
stranga karlek. Han tog med honom pa jaktpar-
tier och langa ritter. Tillsammans red de om-
kring pa det vintriga Djurgarden, akte med slad-
loparna pa isen vid Karlberg och sokte ocksa
fardas med ren och ackja fran Stockholm till
Ulriksdal.
Prinsen fick lara sig att alska naturen. En
februaridag 1696 var de pa Djurgarden, dar det
redan borjade bli gront. ”Hela viken dr alldeles
ren. Vi for de ock hem med oss gras som dar
vuxit”, antecknade kungen i sin almanacka.
Prinsen fick en ordentlig inblick i sitt kom-
mande rike. Ingenting fick man forsumma. Han
fick sitta vid kungens sida under monstringar
och dvningar med gardet i Stockholm och re-
gementena ute i landet.
I augusti 1696 var han med ute pa faltet, da
tva kompanier ryttare fran Livregementet till
hast ’’traffade” med varandra. Han besbkte i
faderns sallskap styckgjutargarden i Stockholm
och fick se hur man got kanoner. Varen 1697
beskadade de en ny lavett, som prinsens militare
larare, den skicklige Karl Magnus Stuart, hade
uppfunnit.
Nar Karl XII var 7 ar deltog han i en vargjakt utanfor Stockholm,
dar han maste ha varit mycket stolt,
da han lyckades skjuta en varg.
79
I faderneslandets historia blev han insatt ge-
nom besbk vid Uppsala hogar och Mora stenar,
dar de nationella minnena vardades sarskilt
hogt. Kyrkobesbken var manga och obligato-
riska. Gudsfruktan, kungaddmets hbghet och
rikets militara styrka var moment som var va-
sentliga i denna ensidiga utbildning. Vad prin-
sen larde kanna var det fardiga verket och inte
mbdan och uppoffringarna bakom det.
Prinsen var tidigt mogen, och detta var kan-
ske fbrklaringen till den tidiga myndighetsfor-
klaringen i november 1697. Hans krbning blev
en manifestation av det karolinska envaldet.
Kungen satte sjalv kronan pa sitt huvud. Som
kung av Guds nade avlade han inte nagon
kungaed.
Den tidens ryktesspridning om unga kungar
var lika livlig som i vara dagar. De historier som
berattades, forstorades och forvanskades helt
naturligt en del innan de skrevs ner. De danska
sandebuden ar inga sanningsvittnen i de rap-
porter de sande hem om kungens vilda upp-
tag. Fredrik IV, hertigen av Holstein-Gottorp,
var hans gode van och glade foljeslagare. Efter-
som den danske kungen och den holsteinske
hertigen var fiender, framstalldes hertigen i
rapporterna som kungens dalige radgivare.
Palitligare ar ryttmastaren Leonard Kagg som
var kungens page under de sista fredsaren. Han
berattar om kungens vilda ritter. En dag pa
Djurgarden, da kungen red efter en hjort, stdr-
tade han med hasten i ett karr. Hasten lag halv-
dod kvar. En annan dag hetsade han en varg
mot en bjorn i Karlbergs tradgard.
En augustikvall at en av kungens bjornar upp
all hans mat och drack en kanna spanskt vin,
som Kagg pa kungens befallning hamtat upp ur
kallaren. Bjornen blev helt drucken, sprang i
yran upp pa vinden och foil ner pa lilla borggar-
den, dar han brot ryggen. ”Z)og pa tredje dagen
darefter, da faltskaren ej kunde hjalpa”.
De vilda ritterna och de slyngelaktiga uppta-
gen var vad kungens omgivning framst lade
marke till. Men kungens dagar var till stor del
upptagna av allvarligare ting. Han fortsatte fa-
derns arbete med att ova och monstra trupper,
och nar han vistades i Stockholm satt han i langa
sammantraden med radet och hogre ambets-
man.
Kungen var uppfostrad i faderns asikter. Han
var ett slags hogste domare i rattsmal och sokte
inte genomdriva nagon skarpning av straffen i
jamforelse med vad som varit vanligt pa Karl
Karta over Djurgarden med Karl XI:s skans och det avsparrade
omradet omkring. Den lag pa det nuvarande Gardet och kan
fortfarande skonjas som en upphojning i marken.
XI :s tid. Han hade ofta egna synpunkter. En
gang nar radsherrarna ansag att man borde an-
vanda tortyr for att framtvinga en bekannelse
forklarade kungen: ”Den bekannelse, som med
tortyr uttvingas, dr intet fast skal att dbma na-
gon uppa."
Men nar det gallde brott mot sjatte budet var
han obevekligt strang. Han ansag att buden i
Mosebockerna skulle tillampas. En gardessoldat
80
Johan Schroder, som var gift, hade gjort sig
skyldig till dubbelt hor med soldathustrun
Kerstin Persdotter och hade darfor domts fran
livet. Radsherrarna vadjade om nad for solda-
ten. En av dem framholl att ingenstans i hela
kristenheten straffades en sadan synd till livet.
Inte heller i Sverige hade ett sadant straff ut-
domts pa manga ar, men kungen forklaradc att
Guds lag i detta mal var klar: mannen skulle
plikta eftersom han syndat och skulle darfor
arkebuseras.
De gamla radgivarna avgick och nya kom i
deras stalle. Storst inflytande fick Carl Piper,
som blev statsrad och i realiteten hans framste
minister i regeringsfragor och utrikespolitiska
fragor.
Det svenska stormaktsvaldet var sedan gam-
malt orienterat soderut. Danmark var huvud-
fienden, och Karl XI hade darfor koncentrerat
riksforsvaret till de sodra provinserna. Sjofast-
ningarna Goteborg, Karlskrona och Wismar
byggdes ut helt enligt denna politik. Fastnings-
chefen Erik Dahlbergh vande sig mot denna
ensidiga forsvarspolitik. Han pekade pa faran
fran Ryssland och ville ha medel till fastnings-
byggen i Finland och Ostersjoprovinserna. Karl
XI lyssnade inte till honom och utnamnde ho-
nom till slut till generalguverndr i Livland.
Varen 1698 kom Dahlbergh tillbaka fran Riga
och bad att fa foredra ett betankande om rikets
fasta forsvar infor radet. Karl XII avslog hans
begaran, men Dahlbergh fick foredra det i en-
rum for kungen och Stuart, som eftertratt
Dahlbergh som chef for rikets fastningar. Dahl-
bergh framfbrde sina gamla varningar for den
snabbt vaxande ryske grannen. Inloppen till
Stockholm maste befastas, bland dem huvud-
stadens nyckel Vaxholm, som var i sa miserabelt
skick att man maste blygas for utlanningarna.
Fastningarna vid gransen i oster var alia for-
fallna och maste genast forstarkas, och han ma-
lade upp ett skrammande perspektiv, da ryssar-
na var ensamma herrar i Ostersjon och deras
flottor harjade langs den svenska Ostersjokus-
ten och hotade Stockholm.
Men den unge kungen och hans larare Stuart
lyssnade inte pa Dahlbergh, som de narmast
maste ha betraktat som en gammal olyckspro-
fet. Och Dahlbergh fick med oforrattat arende
atervanda till Riga fast besluten att gora det
basta mojliga av en omojlig situation.
Karl XII holl fast vid faderns utrikespolitik.
Danmark var den makt, fran vilken hotet utgick
och Holstein-Gottorp var den ende palitlige
bundsforvanten.
En av kungens forsta ambetsatgarder blev att
ordna till brollop mellan sin syster Hedvig Sofia
och hertig Fredrik av Holstein-Gottorp. Han
stallde sig ocksa helt solidarisk med fursten i
dennes konflikter med den danske kungen. Han
stallde ocksa trupper till hertigens forfogande
utan att forst hora sina radsherrars asikt. Han
var ju en envaldig kung.
Det var ocksa i Schlesvig-Holstein, som det
langa kriget borjade.
Karl XI:s skans pa Gardet 1697
A. Skansen med bastioner. Yttermatt nara200 m.
B. Karl XIl:s och uppvaktningens tali.
C. Stor mina som sprangdes vid norra sidan.
D. Stormtunnor, stormbalkar, stormkransar, beckkransar
och stormspetsar.
E.	Handgranater och pottgranater.
F.	Stort jordkast.
81
Huvudarmen ar 1700
6 regementen och 65 kompanier
Infanteriet
2 regementen, Kunglig Majestats Garde och Dalregementet.
1 Overste som kapten.
1 Overstelojtnant
som kapten.
1 Major som kapten.
24 Faltvablar.
1 128 Gemena.
1 Regementsskrivare.
3 Gemena profosser.
36 Trumslagare.
9 Kaptener.
48 Underofficerare.
Stab
Kavalleri
6 О verst ar.
65 Ldjtnanter.
1 Regementsbarberare.
4 Skalmejblasare.
78 Korpraler.
6 Overstelojtn.
Regementskvartermastare.
12 Ldjtnanter.
36 Trumslagare.
1 Regementsprast.
3 Barberargesaller.
Kungliga gardet
12 Fanrikar.
1 722 Gemena.
6 Majorer.
65 Kvartermastare.
Fanrikar.
2 Gemena praster.
72 Korpraler.
1 Profoss.
11 Profosser.
47 Ryttmastare.
65 Korpraler.
82
A
T Г 65 Praster.
65 Monsterskrivare.
71 Trumpetare.
Stab
65 Hovslagare.
65 Profosser.
1 339 Trosspojkar.
6 Regements-
kvartermastare.
JL 6 Regementsskrivare.
Dragoner
It 1 Overste.
6 Pukslagare.
1 Overstelojtnant.
1 Auditor.
1 Major.
8 Ldjtnanter.
16 Faltvablar och Sergeanter. /
32 Underofficerare.
24 Korpraler.
16 Trumslagare.
8 Hovslagare.
8 Profosser.
Stab
600 Gemena.
125 Trosspojkar.
1 Regementskvartermastare.
1 Adjutant.
1 Auditor.
A
/ГН 2 Praster.
1 Regementsfaltskar
och 2 Gesaller.
1 Sadelmakare.
1 Pukslagare.
ш 6 Skalmejblasare.
1 Gevaldiger.
83
Artilleriet
Regementsstab
	t	Л	Д	J			К w 1 Regementskvartermastare.
	Д^г к 1 Overste.	***-	1 Overstelbjtnant.	r1	u 1 Major.	
Гf	1 i 4 1 Regementsauditdr. jilt	'			i	"Try 1 Regementsbokhallare z (T och hans skrivare.	*	A 1 Adjutant.
/ r	к 1 Rattegangsskrivare.	к	1 Regementsfaltskar.	Ji	L	3 Faltskarsgesaller.	)	C 1 Regem entsvabel.
7	k 2 Profosser.	* к	\ \ Tv	Kompanipersonal 6 Stockknektar.	2 Kaptener.		Ik 1 Kaptenlojtnant.
П	П \ < 4 Ldjtnanter.	Лл	5 Fanrikar.	Л	L‘ 10 Styckjunkare.	>	IL 10 Sergeanter.
	К 5 Furirer.	* •	I 28 Konstaplar.	J*	28 Larkonstaplar.	*	i k 88 Hantlangare.
Bestallningspersonal	л * * 1 Tygmastare.	’		ь. 1 Fyrverkare.	“	1 Minorlojtnant.	*	1 Tygvaktare.
	'	*	1 Tygskrivare.	J»	‘ 4 Tygtjanare.	\ k 1 Vagnmastare.	<	1 Undervagnmastare.
	* 3 Fyrverkare.	* *	- 10 Underfyrverkare.	k	2 Larfyrverkare.	*	4 Mindrer.
84
Hantverkare
/Л	p	4l к 6 Undermindrer.	1	1 Kardusbindare.	||1	к 2 Bryggmastare.		12 Timmerman.
	1 6 Bryggmastargesaller. J	4\	✓/ 1 к 6 Sigare.	Л	К 1 Skaftare.	/11	X И Skaftaregesaller.
	Il 1 Ladmakare.	J	br	/ К К 2 Ladmakaregesaller. Ji 1	t 1 Stallningsmakare.		X 2 Stallningsmakaregesaller.
	i 1 Hjulmakare.	2 Hjulmakaregesallcr. JI	X 1 Svarvare.		X 1 SvarvaregesalL
	M 1 Tunnbindare.	к 1 TunnbindaregesalL	JI 1 Sadelmakare.		>	1 SadelmakaregesalL
	<L 1 Remsnidare.	Ji	j 2 Remsnidaregesaller.	J 1 Tackeskraddare.		1 TackeskraddaregesalL
	L 1 Klensmed.	л	I 2 Klensmedsgesaller. у ’	ILJ 2 Grovsmeder.		4 Grovsmedsgesaller.
л/	** 8 Hovslagare.	/	4	16 Hovslagaregesaller. j|	X 1 Repslagare.		к 1 RepslagaregesalL
Stallstat	1 1 Overstallmastare.	ж	JL 1 Understallmastare.	4	p 1 Stallskrivare.		17 Foderherrar.
 i					
		17Skaffare.	J	• J 425 Kuskar.		85

Krigsutbrottet
Varen 1699 slot Danmark och Sachsen-Polen ett
anfallsforbund mot Sverige. Det var ett furstar-
nas forbund mellan den danske kungen Fredrik
IV och August II - aven kallad den starke - som
var kurfurste i Sachsen och kung i Polen. For-
bundet innebar att kung August tidigt pa varen
1700 skulle angripa det svenska Livland, samti-
digt som Danmark gick till anfall mot Hol-
stein-Gottorp.
I november 1699 byggdes anfallsforbundet
ut. Da slot August II forbund med tsar Peter i
Ryssland. Tsaren lovade att pa varen 1700 ga
med i kriget mot Sverige. Den danske kungen
anslot sig till denna rysk-sachsiska allians.
En livlandsk adelsman och forradare Johan
Reinhold Patkul spelade en viktig roll nar an-
fallsforbundet slots. Han hade flytt fran Livland
och gatt i Augusts tjanst. Nu anvandes han av
honom som forhandlare i bade Kopenhamn och
Moskva.
Denna furstediplomati - eller kabinettspolitik
som den ocksa kallades - var nagot nytt for
tiden. Alla forhandlingar holls hemliga, och for-
troendena begransades till furstarnas inre krets
av favoriter och fortrogna radgivare. Det ingick
i arbetsmetoderna att lata det egna landets offi-
ciella diplomati driva underhandlingar pa ett
hall och ge forsakringar om fred och vanskap,
samtidigt som man i djupaste hemlighet for-
handlade med motparten.
De sandebud som var stationerade i grann-
landerna hade till framsta uppgift att skaffa
noggranna upplysningar om det frammande
landet och varva frivilliga kunskapare.
Politisk karta vid Stora nordiska krigets utbrott 170C
Den svarta griinslinjen visar det svenska rikets ungefarliga ut-
strackning.
De gula fonnerna visar de ungefarliga utstrackningarna av
svenskarnas krigsoperationer och drabbningar.
De roda formerna visar det spanska tronfoljdskrigets
utstrackning.
De orangefargade fonnerna slutligen, turkarnas
och ryssarnas krig.
Under Stora nordiska kriget slogs Sverige pa tre fronter
i norra Europa mot Danmark, Sachsen-Polen och Ryssland.
Samtidigt pagick i vastra, mellcrsta och sodra Europa det
spanska tronfoljdskriget, dar Frankrike var hart ansatt av de
allierade, England, Osterrike, Nederlanderna och Tyskland.
Den tyske kejsaren hade 1699 slutit fred med Turkiet, som mast
aterlamna Ungern och Transsylvanien.
Nya krig utbrot snart igen i ostra Europa mellan Turkiet och
dess narmaste grannar, Osterrike och Ryssland.
87
Det var Karl XI :s dod och rapporterna om
missvaxt och oroligheter i Sverige, som nu in-
bjod till handling. Nar det gallde Livland, hop-
pades hade August och Peter pa stod av den
maktiga adeln som var hart drabbad av godsin-
dragningarna till den svenska kronan och darfor
garna lyssnade till dem som lovade befrielse fran
statens harda tryck.
Svenskarna var ilia rustade for denna nya
form av diplomat!. De litade bladgt pa grann-
landernas forsakringar om fred. Samtidigt som
den svenske ministern i Kopenhamn under-
handlade om ett svenskt-danskt vanskapsfor-
bund, avslutade Patkul forbundsunderhand-
lingarna mellan Sachsen och Danmark om ge-
mensamt anfall mot den svenske grannen. Och
medan en svensk ambassad med stor stat sandes
till Moskva for att efter tronskiftet bekrafta den
eviga freden och vanskapen mellan Sverige och
Ryssland, slot tsar Peter i sin huvudstad Mosk-
va forbund med Sachsen om anfall pa Sverige.
Den svenska ambassadens alia rapporter
oppnades och lastes av ryssarna, varefter de for-
seglades pa nytt och skickades vidare - sadant
spionage ingick ocksa i den nya diplomatins
arbetsmetoder.
Tidigt pa varen 1700 stalldes Sverige infor ett
krig pa tva fronter. Medan polska och sachsiska
trupper gick till anfall mot Livland, angrep
danskarna de holsteinska fastningarna.
Men i Livland fanns Erik Dahlbergh. Anda
sedan sin aterkomst fran Stockholm till Riga
hade han varit outtrottligt verksam med att
monstra garnisonerna och forstarka fastningar-
na - sarskilt gallde det Narva och Nyen vid
Nevas utlopp. Pa dessa fastningar - skrev han
hem - hade ryssen alltid brukat kasta ”ett skelt
oga och later formarka sin stora aptit”. Men
Dahlbergh hade spejare ute och foljde med stor
Forskarna har beraknat
att en tredjedel av Finlands befolkning
svalt ihjal under vintem 1696-1697.
misstanksamhet de sachsiska och ryska trupp-
forflyttningarna vid granserna, medan regering-
en hemma i Stockholm annu aningslost litade pa
grannarnas loften och forsakringar om fred och
vanskap.
Man far en uppfattning om Dahlberghs olika
forsiktighetsmatt i Riga under vintem 1699 ge-
nom en sachsisk anklagelseskrift. Svenskarna
gjorde sadana tillredelser som om de vantade pa
ett anfall, heter det i detta sachsiska propagan-
dablad. De rustade sig som om fienden redan
stod for dorren. Borgerskapet i Riga hade kal-
lats under fanorna, och besattningen pa vallarna
hade utrustats med alia tillgangliga vapen: spjut,
liar och stormklubbor. Och vid granserna holl
svenska ryttarpatruller vakt.
Nar sachsarna i februari 1700 foretog sitt
blixtanfall mot Riga, stod Erik Dahlbergh be-
redd, och det var framst hans fortjanst att den
bstra fronten holl, till dess kungen hann anlanda
med sin arme.
Enligt den krigsplan som Karl XI gjort upp
skulle den karolinska armen forst sla till mot
Danmark. De regementen som inte behovdes
for skyddet av granserna skulle darfor samlas i
vastra Skane. Karl XII foljde denna plan. I de-
cember 1699 fick alia regementschefer med ri-
dande bud order att halla sina regementen fardi-
ga till uppbrott.
88
I mars 1700, nar budet kom om sachsarnas
anfall mot Riga och danskarnas mot Schles-
vig-Holstein, gick uppbrottsordern till alia re-
gementen i riket. Mobiliseringstabellerna lag
redan fardigskrivna, och samtidigt med upp-
brottsordern tillstalldes varje regemente en sar-
skild marschrutt till det stora uppmarschomra-
det i Skane.
Ryttarna hamtade sina hastar och sin munde-
ring hos rusthallarna. Soldaterna fick sin ut-
rustning hos sina bonder, och varje taltlag med-
forde sina tillhorigheter. Med fjorton dagars
kost pa fickan samlades de hos sina korpraler.
Korpralskapen vaxte till kompanier. De brot
upp efter hand och bildade tva bataljoner, innan
de hunnit lamna regementets omrade.
Vid Dalregementet bildades de bada bataljo-
nerna i Brunnback och Vik. De marscherade
mot Koping, dar regementschefen Magnus
Stenbock tog emot regementet den 26 april.
Efter faststalld marschrutt och med tre dagars
mellanrum mellan bataljonerna fortsatte rege-
mentet sin nedmarsch till Skane, dit man anlan-
de en manad senare. Marschtiderna holls och
ingenting klickade. Den svenska stormaktsar-
mens sista mobilisering skcdde med ett lugn och
en styrka som imponerar annu i dag.
"Den 14 april om morgonen belt bittida bort-
reste kung Karl XII fran Stockholm”, berattar
kungens page Leonard Kagg. ”Om aftonen for-
ut efter aftonmaltiden tog Hans Majestdt av-
sked av ankedrottningen och de bada prinses-
sorna, da Hans Majestdt sade sig vilja resa pa
nagra dagar till Kungs dr, men lamnade order
till overhovmarskalken greve Johan Stenbock
pa sin hovstat, hur manga han ville ha med sig,
vilka inom nagra dagar foljde efter. Den sista
natten hade jag vakt som page och lag vid kung-
ens dorr, men om morgonen, innan vi visste
ordet av, var Hans Majestdt bortrest.”
Kungen skulle aidrig mera aterse sin huvud-
stad. Han var fran denna stund ”vigder vid
knektehopen”. Och med honom ut i kriget folj-
de den sakerligen bast ovade och utrustade arme
som nagonsin sants att forsvara det svenska ri-
kets granser.
En engelsk-hollandsk eskader hade kommit
till Oresund for att upptrada till Schles-
vig-Holsteins forsvar, och pa kungens order tog
sig Hans Wachtmeister med en stor del av den
svenska flottan genom Flintrannan och for-
enade sig med denna eskader.
Karl XII beslot nu att gora en landstigning pa
Sjalland. Den 25 juli gick 4.000 man i land i
narheten av Humlebaek, en mil soder om Hel-
singdr. Kungen foljde sjalv med den forsta styr-
kan. Efter hand overfordes omkring 10.000
man. I borjan av augusti, da den svenske kung-
en stod beredd att taga mot det forsvarslosa
Kopenhamn, fick han besked att Fredrik IV
hade slutit fred med hertigen av Schlesvig-Hol-
stein. Samtidigt uttradde han ur anfallsforbun-
det mot Sverige.
Danmark var besegrat men militart obrutet
och skulle ocksa i fortsattningen utgora ett hot
mot gransen i vaster. Men faran var for tillfallet
avvarjd, och kungen kunde nu vanda sig mot
fienderna i oster. Har hade situationen forand-
rats. Sachsarna hade dragit sig tillbaka fran Liv-
land, men ryssarna hade gatt over gransen och
holl nu pa att belagra Narva. Det var Narva som
nu i forsta hand behovde svenskarnas hjalp.
Kaptenen vid gardet Carl Magnus Posse
skrev under krigsaren manga brev till sin far och
sin bror. Han var en nykter man, fri fran illu-
sioner, man om sina jordiska agodelar och olus-
tig att ge sig in pa foretag dar utgangen var mer
an oviss. Han ville gora sin plikt som officer och
fick berom for tapperhet men visade inte nagon
storre entusiasm for sin kungs krigforing. Gar-
det deltog i landstigningen pa Sjalland somma-
ren 1700, men Posse var orolig for ett sa ovan-
ligt foretag. ’’Efter alia kloka mdnniskors om-
dome sa kunna vi aidrig komma darifran”,
skrev han hem. Allt gick val, men Posse var svar
att overtyga, och nar gardet pa hosten drog mot
Narva, forordnade han om sin kvarlatenskap
och begravning. Det var fler an han som kande
bavan infor detta nya aventyr.
89
90
Slaget vid Narva
Den 1 oktober 1700 avseglade kungen fran
Karlskrona till Pernau i norra delen av Rigavi-
ken. Han var fast besluten att forst vanda sig
mot ryssarna och soka befria Narva, den starkt
befasta svenska gransfastningen vid Narovaflo-
den. Overfarden var stormig. Fran Pernau ta-
gade han med en del svenska och finska trupp-
forband pa hostblota vagar till Reval och dar-
ifran vidare till Wesenberg tio mil vaster om
Narva.
I Wesenberg samlades efter hand en liten ar-
me pa 10.000 man. Ytterligare trupper var un-
der framryckning men kungen ansag sig inte
kunna vanta pa dem. Det radde svar brist pa
proviant i det svenska lagret. Ryssarna hade
forharjat landet kring Wesenberg - och det mas-
te komma till strid innan trupperna svalt ihjal.
Narva var dessutom hart ansatt av fienden, och
varje timme var dyrbar nar det gallde att undsat-
ta fastningen.
Kungen amnade nu angripa ’’patrasket” och
"tvinga kanaljen att vika undan”. Allt bagage
lamnades kvar, och trupperna ryckte fram i full
beredskap genom det odelagda landet. Vaglaget
var uselt och forsorjningen bristfallig. Vissa nat-
ter maste man overnatta under bar himmel "upp
till lorten under knas”. Inget under att soldater-
na langtade efter att komma i handgemang med
fienden ”och gora andskap pa allt besvdr”.
Den 17 november kastade svenskarna undan
de ryska trupper, som sokte sparra deras fram-
ryckning vid ett trangt pass. De tog till flykten
”med ett grdsligt skri’\ berattar drabanten Jo-
han Stiernhook. Dagen efterat som var sondag
holls predikan och sedan tagade svenskarna
over passet.
Den 19 november nadde de - ledda av en
estnisk bonde - genom trask och pa smala
skogsstigar den uppbranda och ruinerade herr-
garden Lagena, som lag en och en halv mil fran
Narva. Har gav de signal med tva raketer till
fastningen och fick till sin gladje svar och be-
sked om att de belagrade med sin kommendant
Henning Rudolf Horn annu holl stand.
Pa formiddagen den 20 november grupperade
sig svenskarna till anfall pa hojden Hermans-
Ryssarna vid Narva blev belt overrumplade av svenskarna,
som anfoll i skydd av yrsnon.
91
berg framfor den ryska belagringsgbrdeln. Karl
XII hade under tiden rekognoscerat ryssarnas
stallningar. Ryssarna stod i ett befast lager som
strackte sig i en bagformig linje ungefar sex
kilometer lang utmed floden Narova. Enligt ti-
dens sed hade de forstarkt sina linjer bade utat
och mot den inneslutna fastningen med vatten-
gravar och spanska ryttare och med artilleri i
uppkastade brbstvarn.
Langst i norr stod nagra ryska elitregementen
under ledning av inkallade tyska officerare,
medan huvuddelen av de ryska trupperna var
odvade och aidrig hade deltagit i strid. Tsar
Peter hade lamnat armen nagra dagar tidigare
for att skynda pa forstarkningarna. Befalet over
den ryska armen fordes av en utlanning, hertig
Charles Eugene de Croy. Han var en gammal
bekant till svenskarna - han hade tidigare varit i
dansk tjanst och suttit som kommendant i Hel-
singborg, sedan danskarna erovrat fastningen
under Karl XI :s skanska krig.
Karl XII och hans narmaste man, general
Carl Gustaf Rehnskiold, beslbt att genast anfal-
la, och det fastan ryssarna stannade i lagret och
inte ville bjuda strid pa oppna faltet. Rehnskiold
hade gjort upp anfallsplanen. Den var mycket
enkel. I stallet for att angripa langs hela fronten
skulle man koncentrera soldaterna och artille-
riet pa tva stallen. Dar skulle man gora en ge-
nombrytning och sedan rulla upp fiendens lin-
jer.
Den svenska armen stallde upp under haftigt
kanonerande fran den ryska sidan, berattar
Stiernhbok. Allt gjordes fardigt till attack.
Kappor och ranslar lades av. Sedan skots dubbel
svensk losen, och tva raketer skickades upp,
vilket var signalen till att anfallet skulle borja.
’’Darpa i Jesu namn marscherade vi astad.” De
svenska soldaterna hade da inte fatt nagot brod
pa fyra dagar. Det var en prestation av dem att
over huvud taget kunna slass.
Det var vid tvatiden pa dagen som anfallet
sattes igang. Samtidigt skickade var Herre, ea-
ger Stiernhook, ett tatt snofall med hagel, som
lag mot ryssarna och hindrade dem fran att se
nagot forran svenskarna var tatt inpa dem. Efter
de maner de lart sig pa dvningshedarna skot de
en enda salva pa tio meters avstand, "vilken
Gad vare ara gjorde god effekt, emedan de folio
som gras”.
<
1 '
Perspektivisk oversikt av slaget vid Narva
Rott visar ryssarnas forsvarsfront,
och de orange-fargade pilarna
visar svenskarnas genombrytning.
92
Darefter gick soldaterna till anfall med varjan
i hand, rev ner de spanska ryttarna och gick sa
in i lagret. "Och massakrerade vi allt vad for oss
kom och var det en alltfor terrible (forfiirlig)
massaker. De skoto starkt pa oss igen och skoto
ihjal mycket vackert folk for oss. ”
Den ryska fronten klovs i tre delar och de
svenska anfallskolonnerna inne i lagret kunde
snart vika av och rulla upp ryssarnas hogra fly-
gel. Det uppstod en oerhord forvirring bland de
hoptrangda ryska massorna, och snart sokte alia
radda sig genom flykten. Tusentals panikslagna
ryttare sokte vada over Narovafloden, men
manga blev neddragna i virvlarna och krossades
mot klipporna.
En mangd ryska fotsoldater sokte sig ner till
en flottbro som var slagen fran on Kamperholm
over till den andra sidan. Men bron kunde inte
bara tyngden av denna massa utan brast och
drog med sig ner i floden alia soldaterna med
deras tunga vapen och packningar.
"Fdrvirringen var valdsam och alia sprang i
bestortning liksom far som inte har nagon her-
de", berattar en ryss som var med. "Det var
omojligt att halla regementena samlade. Inte en
enda officer fanns det som kommenderade, och
ingen som lyssnade pa dem. ” Det radde svara
motsattningar mellan ryssarna och de tyska
officerarna, och under dessa panikens timmar
blev flera utlanningar ihjalslagna av manskapet.
Sedan svenskarna krossat centern och den
hogra flygeln, beslot hertig de Croy att kapitu-
lera. Han sokte sig over till den svenska sidan
med sin stab. Har motte han bverste Stenbock
och overlamnade sin varja till honom.
Striden var over klockan fem pa dagen, da det
borjade bli morkt. Men ryssarnas vanstra flygel
med elitregementena hade annu inte kapitulerat.
Har forstarkte de sig for fortsatt motstand bak-
om barrikader och kullvrakta karror. Kungen
skyndade dit foljd av drabantlojtnanten Axel
Hard for att uppmuntra sina uttrottade trupper.
Under farden hamnade han och hans hast i en
gyttjegrav. Han raddades i sista stund av nagra
finska soldater, men sin ena stovel maste han
lamna i graven.
Men det kom inte till nagon fortsatt strid, och
ryssarnas vanstra flygel lamnades orord under
natten. Det forefaller som om det uppstatt en
viss oordning i den svenska armen.
93
Soldaterna kunde inte motsta frestelserna i
det ryska lagret. De lockades av maten och
drycken. Manga berusade sig med brannvin och
borjade i fyllan och villan skjuta pa landsman i
tro att de hade fiender framfbr sig. Under nat-
ten rakade Dalregementet i eldstrid med gardes-
trupper. Misstaget vallade tyvarr en ganska stor
manspillan pa bada sidor.
Situationen var kritisk, men under natten tog
befalhavaren pa den vanstra flygeln upp fbr-
handlingar om ett gott ackord med svenskarna.
Hela fornatten pagick dessa underhandlingar.
Klockan tva pa natten fick kungen rapport om
att aterstoden av den ryska armen hade kapitu-
lerat. Han lag da och vilade pa sin faitkappa vid
en lagereld pa bara marken.
Drabanten Patrick Thomson berattar att han
tidigt nasta morgon fick ridvakt hos kungen.
Han fick da order av sin chef att kora bort alia
dem som holl pa att plundra det ryska lagret.
Thomson gjorde en kringgaende rorelse och
motte da ett kompani ryssar som inte varit med
i slaget och inte kande till vad som hant. De
stannade hapna vid hans anblick och han ham-
tade da mod och tecknade at dem att de skulle ta
gevaret fran axeln och lagga ner det. Sedan fick
han dem ocksa att lagga av varja och muskoter
och darefter marschera barhuvade till hans chef.
Nasta morgon borjade de ryska trupperna
avtaga over den reparerade flottbron till Kam-
perholmon. De marscherade forbi kungen, som
tagit stallning pa en hbjd, med bara huvuden
och lade ner sina vapen och fanor. "Och var det
ett alltfor stort Guds underverk att 30.000 gav
sig at oss pa nad och onad, som inte var mer an
9.000”, sager Stiernhook.
De ryska befalhavarna blev - i strid med kapi-
tulationen - svenska krigsfangar, men trupper-
na fick fritt avtag, och defileringen for kungen
skedde hela dagen. Over 230 fanor och 180
kanoner foil i svenskarnas hander.
Den 22 november intagade kungen och trup-
perna i Narva, ”varest han blev med ogemen
gladje av alia emottagen.” En gudstjanst holls
och man sjong hymnen "Dig Gud lovprisa vi”.
Kanonerna som stod utplanterade pa Narvas
murar dundrade sin segersalut. Narvas tappre
befalhavare, overste Horn, utnamndes till gene-
ral.
Segern fick som omedelbar foljd att ryssarna
utrymde Ingermanland, och svenskarna kunde
nu med skyddad rygg vanda sig mot den tredje
motstandaren, Sachsen-Polen.
Overgangen av Diina
I ett brev fran Narva den 18 november 1700
berattade Magnus Stenbock for sin "Hogval-
borna Generalmajorska, allra karaste lilla hust-
ru” om den stora segern som karolinerna hade
vunnit. "Jag hoppas ryssen ej kommer sa snart
igen, varandes denna gangen genom Guds for-
syn tamligen brander”, skrev han. Han hade
forlorat mycket folk och sjalv var han sarad, fast
inte allvarligt. Han hade tagit till fanga hertig de
Croy, tva andra generaler och fem overstar och
erovrat 28 fanor. Kungen hade tagit 120 skona
ryska kanoner, 24 morsare, 60.000 daler och en
hop annat byte i sad, tobak och brannvin. Allt
som allt var det "en fin viktoria sa stor att man
aidrig nogsamt kan tacka Gud."
En del av det rika segerbytet hade ocksa till-
fallit Stenbock, och han skyndade sig nu att
sanda hem till sin "angel” ett vackert mard-
skinnstacke med foder, tva silverkannor, tva
bagare med lock, tva saltkar - som man sakert
kunde gora nagot annat av - och tio pungar med
fina ryska pengar, som hon kunde anvanda bast
hon det behagade.
Men vinterkvarteren kravde sina offer. "Alla
mina drangar sjuknar och hastarna kreperar av
de svara, utstandna strapatserna", berattade
han for hustrun. Det var faltsjukan som harja-
de. "Jag har ej mer an 200 man tjanstbara i mitt
regemente. ” Lika bekymrad var han i ett brev
till svarfadern: ”Vz star har for att refraicbera
(vila upp) vara trupper, men vete Gud hurudan
Geiger julhelg de lar halla. Har dr goda rad
nodiga.” Mod fanns det visserligen gott om.
"Hjarta har vi alia till overflod." Men det var
mat och furage som behovdes, och sadant var
det brist pa.
Rekryter kom efter hand fran Sverige och
fyllde ut luckorna i leden, och mat drevs fram
fran bondbyarna. Stenbock blev en popular
person i kungens kvarter och fick uppdraget att
ordna en fest till Karls namnsdag den 28 januari.
Det hogsta befalet bjods pa middag under taf-
felmusik av Dalregementets hautboister och
fick beskada en opera, som Stenbock sjalv hade
komponerat. I den upptradde turkiska spelman,
en rysk knas med sex streilitzer, tre obevapnade
pennfaktare, druckna schweizare och atta dal-
Musketdr efter Arvid Horns triumftavla i Nordiska museet
visande overgangen av Diina den 9 juli 1701,
malad av I.H. Schilt.
94
95
Pipare fran borjan av 1700-talet med
s.k. schweitzerpipa, som hade 6 grepphal.
Hautboist fran samma xid,
finskt regemente.
karlar. Knasens sang uppskattades livligt: "En
mot en men tie ryssar I slas omkull och drivas
bort / utan vapen, svard och byssor / av en
svensk dr alltfor hart."
En annan gang foljde Stenbock med kungen
pa algjakt, och i ett brev till system Ulrika
Eleonora berattar Karl om det practical joke
man stallde till med vid hemkomsten till lagret:
"Vi kom sent hem och gjorde tocke alarm, sa att
somma mente, att ryssen var dar. Somma be-
gynte гора efter pistolerna, och Herr Nils tog till
stekspettet, efter hans puffertar (pistoler), som
han fdrde i slaget var borta och lagas. Har gar
allt lustigt till. ”
I borjan av mars byggde Stenbock en snofast-
ning med sex bastioner och utanverk. Det fanns
ocksa ett citadell med fyra bastioner som han
kallade Bullersborg. 350 man forsvarade fast-
ningen, medan 1.600 man till hast och fot deltog
i anfallsstyrkan. Meningen var att lara truppen
hur man tar en fastning. Allt gick fortraffligt,
trots att det utdelades "nagra torra sldngar” pa
bada sidor. Efterat gav Stenbock middag i en
barack som han byggt av granris.
Realistiska stridsforberedelser
Man ovade flitigt handgrepp och svangningar i
lagret. Alla - officerare och meniga - forbered-
de sig for ett kort krig. Det radde stor optimism
i armen. Snart skulle kriget vara slut. Dessa
stamningar moter man i ett unikt soldatbrev
fran varen 1701. Brevet ar skrivet av en ryttare
Lars Rask vid Livregementet till hast och stalk
till Rasks hustru Brita Johansdotter i Flista i
Ostergotland. Det lyder:
Fyrkantssida, bildad av musketerare och pikenerarc, tar emot fientligt angrepp
96
’’Hogtarade Л\ага) Hustru och Hogtarade K.
Foraldrar. Gud med oss. Sasom tiden medgiver
kan jag icke forbiga, utan jag maste skriva min
K. Hustru och mina H.K. Foraldrar och mina
Husbonder till och lata eder veta att jag dr vid
en god halsa Gud ske lov, och hast och munde-
ring dr vid makt annu Gud vare lov, och jag
haver varit ilia sjuk men nu Gud vare lov dr jag
belt frisk, och manga aro sjuka och manga aro
doda, men ingen i vart gall (var forsamling) mer
an Jons Travare blev dod pa forsta partiet och
Arvas ryttare i Valby blev sotdod. 11 ryttare aro
skottdoda i vart kompani.
Men jag haver skrivit 2 ganger och aidrig fatt
ndgon bokstav, men jag tror att Gud den allra
hogste han hjdlper oss hem till eder i sommar
med Jesu hjalp, och jag menar att innan mid-
sommar skall jag och mina kamrater vara i Sve-
rige.
Halsa min broder och hans H.K. hustru och
barn och Lars Hakansson och hustru och barn
och Jon och hans kara Hustru. Alla ryttare hava
fatt brev sa nar som jag och Erik. Gud give oss
fred.
Dorpat den 29 mars 1701. Lars Rask. ”
Lars Rasks forhoppning att alia skulle vara
hemma igen vid midsommartiden 1701 blev inte
infriad. I april 1705 fick han sjalv avsked, men
hans kamrater hade annu lang vag att marsche-
ra, innan de fick aterse Sverige.
Karbinexercis
Stall karbinen!
I handen karbin!
Hogburen pik!
97
Regeringen hemma i Sverige hade foreslagit
Karl XII att han nu efter den stora segern over
ryssarna skulle ta upp forhandlingar med den
tredje motstandaren, Sachsen-Polen. Men
kungen vagrade. August II var en bottenldst
opalitlig person som maste besegras i fait, ansag
han. Nagon annan uppgdrelse med August an
med varjan var meningslos.
Enligt falttagsplanen for ar 1701 skulle kung-
en ga med huvudarmen soderut, ta sig over
floden Diina och besatta Kurland. En mindre
styrka skulle lamnas kvar vid den ryska gran-
sen, och nar sachsarna val drivits ut ur Kurland,
skulle kungen rikta hela sin huvudstyrka mot
ryssarna igen och erdvra fastningen Pskov vid
sjon Pejpus sodra strand. Det var programmer
for detta ars strider.
Magnus Stenbock oroade sig allvarligt for den
unge kungen. Han var sa fangslad av kriget att
han inte ville syssla med nagot annat, klagade
Stenbock for svarfadern. Det gick inte att reso-
nera med honom. Med ett ord "har gar underli-
gen till. Ingen galler nagot mer i rad eller angi-
vande (uppgifter). Det syncs som Gud allena
En flottbro gjordes i ordning pa ett tidigt stadium for att
kavalleriet skulle kunna sattas over Diinafloden.
giver konungen in vad han skall entreprenera
(foreta sig).”
Den 17 juni 1701 pa kungens fodelsedag brot
armen upp ur vinterkvarteren. "Om morgonen
klockan 4 gick Hans Maj:ts arme over Diina-
strbmmen och blev brukat 195 farkoster, namli-
gen 74 stora dversdttarebdtar, 89 sma bdtar, 20
stora strusor (grundgaende lastfartyg) och 12
pramar som blev brukade med kanoner. ” Sa
kortfattat beskriver kaptenen Henrik Spare Karl
XII :s overgang av Diina den 9 juli 1701.
Lika lakonisk ar overstelojtnant Jon Stal-
hammar, nar han i ett brev fran Riga den 20 juli
skildrar handelsen for sin hemmavarande hustru
pa Salsta, "hogtarade allra karaste mitt Ulla
hjarta och utvaldaste van har uti varlden".
Kungen gick sjalv over strommen med nagra
tusen man, skriver han, och slog ner 2.000 sach-
sare och ryssar har vid staden och fick ett "trdf-
feligt" byte med allehanda viktualier och mun-
deringar till manga tusen man.
Ocksa en tredje karolinsk krigare, kaptenen
Ludvig Visocki-Hochmuth, har berattat om
Diinaoperationen. Han var sjalv med vid over-
gangen som ingenjorsofficer, och hans fram-
stallning ar darfor sarskilt vardefull. Det var
mellan 6.000 och 7.000 man som fordes over
98
floden, berattar han. Folket steg i land var de
kunde trots allt skjutandet med krut och kulor
fran fiendens batterier.
Vi borjade genast sla bryggor over floden,
sager Visocki-Hochmuth. Det var ett av stri-
dens avgorande moment. Medan det overskep-
pade fotfolket holl terrangen, skulle kavalleriet
siittas over pa en flottbro och avgora slaget.
Kungen drev hart pa brobygget. Drabanterna
och fotfolket maste under tiden utharda fem
harda anfall. Till slut blev bryggan fardig. Ryt-
tarna borjade stromma over till den andra
stranden, och klockan sju pa morgonen drog sig
fienden tillbaka. Linjen langs Narva var vun-
nen.
Karl XII hade ingripit direkt i striden. Han
stred for en gangs skull till fots och anforde
fotfolket i det allra framsta ledet. Det ar sadan
han ocksa finns avbildad pa en samtida malning
i Nordiska Museet. Kungens avgorande insats i
striden understryks av texten pa tavlan: "Med
Guds hjalp har kung Karls makt Fienden allde-
les under sig bragt. ”
Kung Augusts trupper drog sig tillbaka till
Preussen, och svenskarna kunde besatta hela
Kurland. Men nagot avgorande hade man inte
natt vid Dima. Den sachsiska armen hade und-
kommit med ratt sma forluster och kunde fort-
farande hota Sveriges valde i Balticum. Kungen
beslot darfor att uppge den gamla falttagspla-
nen. Han avskrev anfallet mot det ryska Pskov
och fortsatte kriget mot kung August pa polsk
botten.
Magnus Stenbock var bekymrad over utveck-
lingen. "Gud give att freden vore sluten, ty pa
det satt vi fora krig ar det langt ifran ange-
namt", skrev han till sin fru kort efter over-
gangen. Framat vintern blev det ont om mat i
Kurland. "Vi sakna allt och fa inga penningar.
Pa 15 manader har jag inte lyft ett ore av min
Ion", klagade han i december.
Framfor allt var han oroad over kungens nya
planer. "Vi ligga har sysslolosa, och det tycks
som om vi ej visste vad vi skall gora. Vi gar in i
ett krig, ur vilket vi inte skall komma ut utan
den gode Gudens underbara bistand. ” I Sep-
tember gick en svensk styrka in pa polsk mark.
Och i slutet av januari 1702 fick armen upp-
brottsorder. Marschen gick soderut mot Polen.
"Nu dr kriget med republiken forklarat", kon-
staterade Stenbock vid uppbrottet. "Hur vi
skall komma darur vet endast Gud. ”
100
Kriget i Polen
Den svenska armens inmarsch i Polen agde rum
under standiga smastrider med polska strbvka-
rer. I mars 1702 tog man staden Vilna, dar en
svensk garnison blev inlagd. Pa sjalva paskda-
gen den 6 april gjorde den djarve polske parti-
gangaren Wisiowiecki en inbrytning i staden.
Leonard Kagg som var furir vid livgardet be-
rattar att polackerna kom i ett hugg in i staden
med skjutande och massakrerande, hbgg ner
vakten pa torget och skot genom fbnster "och
vad de kunde". Svenskarna forlorade 50 man.
De fiesta tycks dock ha blivit ihjalslagna av
stadens invanare under tumultet. Rullan over
Smalands kavalleriregemente talar om att tio
ryttare vid Vetlanda kompani blev "mordade” i
Vilna och forlorade sina hastar och mundering-
ar.
I maj gav sig Warszawa for Karl XII. Pa
marschen mot Krakow, den andra huvudsta-
den, stbtte den svenska fbrtruppen pa kung Au-
gusts trupper som stod uppstallda vid byn Klis-
sow. Den 8 juli om aftonen drogs den karolins-
ka armen samman, "ganska trott, mager och
hungrig". Redan klockan 5 nasta morgon Was-
tes signalen "bouteselle" (till hast) och folket
samlades till bbnestund. Ur hesa strupar Ijbd
psalmen: "Var Gud dr oss en valdig borg”. All
trotthet var som bortblast nu nar man skulle fa
chansen att sla sachsarna.
Armen brot upp i fyra kolonner och hade
forst en milslang marsch genom en skog och
over ett stort fait, innan man nadde fram till
sachsarnas lager. Har stalldes trupperna upp pa
tva linjer med kavalleriet pa flyglarna. Klockan
var nu omkring 11 pa fbrmiddagen. Innan stri-
den borjade, avgav bada sidor Ibsen. Sachsarna
skulle avge Ibsen med tre skott. Det forsta skot-
tet dbdade regementstrumslagare Geting vid
Kalmar regemente. Det tredje kanonskottet
brande inte, vilket av svenskarna betraktades
som ett gott tecken.
Den vanstra flygeln kom forst i strid. De
erbvrade den hbjd, dar fiendens lager lag. Dar
kom det till hard batalj, men den hogra flygeln
kom till hjalp och efter fyra timmar var striden
over och segern svenskarnas. Sachsarna fbrlora-
de 48 metallkanoner och hela faltkassan pa
De skrivkunniga soldaterna fick tjanstgora som brevstallare
for sina samre lottade kam rater.
101
150.000 riksdaler med kung Augusts silverservis
och talt. Svenskarna tog 2.000 fangar; av dem
stacks en del in i de egna leden. Ocksa alia
kvinnorna i det sachsiska lagret foil i svenskar-
nas hander, men efter tre dagar fick de atervan-
da hem.
Bada sidor forlorade mycket folk. Karl XII
miste sin svager och glade foljeslagare fran ung-
domsaren, hertig Fredrik av Holstein-Gottorp.
Han stupade under striden for en falkonettkula
pa vanstra flygeln. Kungens kammarherre Carl
Gustaf Giintherfelt fick bada handerna bort-
skjutna av en kanonkula. Han begav sig fran
slagfaltet till Frankrike, dar han lat tillverka ett
par loshander. Det berattas att han kunde betja-
na sig sjalv med dessa hander och till och med
skriva en laslig stil.
Den 31 juli stod svenskarna mittemot det
starka Krakow pa sodra Weichselstranden.
Magnus Stenbock skickades over med 400 man
pa pramar for att rekognoscera. De blev be-
skjutna under overfarten, och sex smalandska
ryttare ’'blev doda pa prdmarna". Nar svens-
karna steg i land, fann de att porten till forsta-
den stod oppen. De kunde helt obehindrat ta sig
anda fram till den starka stadsporten, som var
last och besatt med vakt. Stenbock begarde att
fa tala med kommendanten, som efter nagon
tvekan kom ner till honom. Han vagrade dock
bestamt att uppge staden.
Da detta parlamenterande tog sin tid, satte
Karl XII sjalv over floden med nagra gardessol-
dater. Innan kommendanten hann satta sig i
sakerhet, trangde kungen och hans man in ge-
nom stadsporten. Vaktposterna sokte gora mot-
stand men lade ner sina vapen sedan de fatt
nagra "brava och torra” pampslangar av kung-
ens foljeslagare.
Sedan foljde kungen sa snabbt kommendan-
ten i halarna, att de samtidigt gick in i fastning-
en. Soldaterna i fastningen stod med vapen i
hand men kom sig inte for att anvanda dem.
En artillerilojtnant sokte tanda av sin kanon,
men kungen sprang sjalv fram och ryckte luntan
ur handen pa honom. Darmed upphorde det
sista motstandet. Kommendanten sattes i arrest
men blev snart fri mot en losensumma.
Magnus Stenbock blev kommendant i Kra-
kow och gick hart fram. Staden fick betala
60.000 riksdaler i brandskatt och dessutom
skaffa fram underhall at hela armen. Kungen
visade sitt valbehag genom att skanka honom
4.000 riksdaler av summan. Stenbock skickade
genast hem dessa pengar tillsammans med ytter-
ligare 4.000 riksdaler, som han tagit som "eget"
byte. Han bad sin mor att кора en bra gard for
summan. Till sin hustru sande han samtidigt en
agraff av diamanter och safirer och en guldked-
ja. For tillfallet hade han en behaglig tillvaro,
skrev han: "Jag mar Gudi lov val och lever som
grand seigneur pa silverservis och har 6 egna
hautboister, den minste ej storre an Bengt Lud-
vig (den attaarige sonen) men bldsa alia for
val. ”
Han varvade en beriden trupp av 200 frivilliga
borgare i staden. I september lat han dem gora
ett anlopp pa kungens lager med skri och rop.
Kungen skulle just satta sig till bords men steg
genast till hast for att ta befalet over truppen.
Men nar hans hast kom in bland taken, foil
den over nagra taltstreck, och i fallet brot kung-
en larpipan pa vanstra benet. En faltskar tog
hand om honom, och efter bara atta dagar be-
slot han att fortsatta marschen. Kungen foljde
med armen buren pa en bar av atta gardeskarlar.
I trakten av Weichsel gick armen i vinterkvar-
ter, men redan tidigt pa varen 1703 brot man
upp mot Pultusk. Staden togs i mars. De karo-
linska dagbockerna berattar om fortsatta strider
med polska strovkarer. Den 16 mars gick en
transport med 300 sjuka soldater fran Lublin.
De konvojerades av 46 dragoner, berattar Leo-
nard Kagg. En mil fran staden blev de anfallna
av 800 polacker, "hela vdrt parti slagna och
fangna och de sjuka massakrerades".
Den polska befolkningen var driven till for-
tvivlan av de provianterande svenska trupperna.
Den 4 april blev en liten trupp smalandska ryt-
tare attackerade av en strovkar av polska solda-
ter och bonder, nar de var ute pa furagering pa
andra sidan floden Bug. De drog sig in pa en
gard, dar de varjde sig. Nar fienden satte eld pa
garden, brot de sig ut men hamnade i ett karr,
dar de inte kunde undkomma. Rullan ger oss
namnen pa 10 ryttare, som blev slagna pa detta
parti.
Ungefar samtidigt sandes ryttmastare Carl
Gustaf Witting ut pa exekution med 100 man
fran Ostgota ryttare. De fick fast 800 polska
soldater i ett moras och i en trang defile, "da
han begynte med sitt parti att massakrera, sa att
av 800 polacker knappt 100 darifrdn kommo att
echapera (fly)”, berattar Kagg.
Trumslagare vid Tavastehus reg. 1697
efter karta i Krigsarkivet.
102
103
Stenbock fick sjalv i uppdrag att med 1.500
man driva in underhall av staderna och lands-
bygden. Han fick stranga order av kungen att
"klappa ur" polackerna en bra summa och hu-
sera med dem som en liten gast. "Varjan maste
gora det basta. Den skdmtar intet”, skrev han.
Och Stenbock gick hart fram och lat plundra
och branna de byar som inte ville betala.
grasserar som sig bdr och har nu tamli-
gen satt raddhdga i folket”, rapporterade han.
"Jag har marscherat med facklan i handen, och
dar byn lag i vagen och intet hade betalt, upp-
tande jag den i alia hornen. Nagra bonder
brunno ock upp, men jag rar intet darfor och de
skalmarna dr о intet battre varda. ” Han drev in
flera hundra tusen riksdaler och kom ocksa over
gott byte for egen del.
Medan det lilla kriget pagick, tagade kungen
med huvudarmen mot staden Pultusk. Det
fientliga rytteriet stod uppstallt i slagordning
framfbr staden, men da de sag det svenska rytte-
riet rycka an, kommenderade den sachsiske ge-
neralen atertag.
Bada sidor red nu i kapp med varandra for att
na fram till den bro som ledde over till staden.
Sachsarna hann forst, men de skanska stands-
dragonerna var dem alldeles i halarna. De for-
foljde sina motstandare in genom stadsporten
och genom hela staden under ivrigt faktande.
Medan svenskarna beholl Pultusk, flydde sach-
sarna over bron pa stadens andra sida.
Langs hogra Weichselstranden drog nu kung-
en mot staden Thorn. I staden fanns 10.000 man
sachsiska fotsoldater. I oktober kapitulerade
Thorn pa nad och onad av brist pa proviant.
6.000 soldater hade da "ddtt och kreverat” i
staden. Tre korpraler av gardet, som under be-
lagringen rymt in i fastningen, blev gripna och
sedermera "upphangda". De fangar man tog
anvandes for att riva vallarna och fastningsver-
ken runt staden. Dar vallarna forut varit, fanns
efterat endast upplojd aker, berattar fanriken
Joachim Lyth. Tornen sprangdes, och stadspor-
tarna brandes upp.
"Nu talas inte mycket om fred utan allt rustas
till kommande var ater att begynna pa med
varandra", berattade bverstelbjtnant Jon Stal-
hammar for sin hustru hemma pa Salshult i
Smaland. "Gud ske lov vart folk har halsan och
mar rdtt val bdde med mat och dricka, battre an
de nagonsin hade uti Sverige." Och han ber sin
hustru att halsa till alia ryttarhustrur i grann-
skapet att det star val till med deras man.
Ar 1704 blev ett de langa marschernas ar, da
Karl XII jagade August den starke for att soka
na ett avgorande slag. Marschen gick forst mot
Warszawa och sedan mot Lemberg. Den 24
augusti rakade armen ut for ett valdsamt ovader
inne i en tat skog. "Det starka regnet som infoll
gjorde natten sa mork att man inte kunde se
handen for ogonen, varigenom hande att trup-
perna skingrade sig och varandra forlorade, sa
att konungen emot midnattstiden maste gora
halt, och till att bringa trupperna tillhopa gora
eldar och stbta i trumpeter”, berattar hovjunka-
ren Gustaf Adlerfelt, som var med pa marschen.
Man var pa vag mot Lemberg. Tre dagar se-
nare var man framme. "Den 27 augusti, vid
solens uppgang, sedan Hans Maj:t allt noga
observerat och rekognoscerat” lat Hans Maj:t
forst Buchwalds dragoner till fot anfalla staden
och storma. De kastade sina granater, "att
fienden mastefly fran sina poster", berattar Joa-
chim Lyth. Svenskarna tog sig snabbt over den
torra vattengraven upp pa vallen och over plan-
ket. Fienden drog sig da in genom stadsporten
men hann inte stanga den, fbrran dragonerna
var efter dem. Under granatkastning och mus-
kotsalvor trangde de in genom oppningen och
fram till torget, dar fienden gav sig.
"Mangen som lyckan favoriserade gjorde
harvid ett vackert byte, sa av penningar som
andra dyrbara saker", sager Lyth. Mycket rikt
folk bodde har. Det fanns ocksa manga kloster i
Lemberg, och Lyth hade understundom noje av
att diskutera religion med munkar och andra
"svarmarandar", som de dagligen motte i sta-
den. Efter striden lat kungen frige nagra turkis-
ka fangar, som under manga ar suttit fangslade i
bojor pa slottet. Det var hans forsta mote med
turkarna.
"Vi har nu i dr rest hela Polen over, ja JOO mil
och nu i slutet utkort konung August och ihjal-
slagit och ruinerat hela hans arme och haft
ibland grasliga fdktningar, sa attpa manga stdl-
len 1.500 ja 1.700 manniskor av fienden pa plat-
sen ligga doda, sa av ryssar som sachsare", be-
rattade Stalhammar framat jultiden i ett brev
fullt av overdrifter.
Sommaren 1705, strax efter det armen brutit
upp ur sina vinterkvarter, vann svenskarna en
ny stor seger over de polska trupper som gatt
over Weichselfloden och nu stod utanfor War-
szawa. Men annu hade kung Karl inte natt na-
got avgorande i kampen mot kusin August.
Och runt armen jaste upproret. Soldaterna mas-
104
te standigt fakta mot "irreguljara” trupper, sa-
ger fanrik Lyth. ”De hangde oss stadigt i hdlar-
na”, men kom man bara pa deras gomstallen,
var det "bara doden for dem, nar den redlige
svenske soldaten kom dar till. ”
Den 20 september kom Lyth med sitt rege-
mente till staden Tomaszow. Staden var helt
uppbrand av fienden och det lag annu rok over
de forstorda husen. Ingen manniska fanns att
antraffa, bara nagra forvillade kreatur.
Ett stycke fran staden fann Lyth och nagra av
hans kamrater ett litet barn sittande vid vagen,
"belt ludet, som en killing, svart och styggt,
efter vdrt omdome 2-3 dr gammalt”. Da de
fragade efter foraldrarna, pekade barnet "med
ett morrande" mot skogen. De gick da ner i
skogen, dar de fann nagra svenska soldater
omkligen mordade och styckade. Oversten av-
delade en styrka som skulle rekognoscera i sko-
gen. De gick for att leta efter barnet, men det
hade sprungit sin vag.
Inne i den tjocka skogen fann de en mangd
bonder som forskansat sig bak fallda trad.
Svenskarna anfoll dem med handgranater och
muskotsalvor och fallde ett hundratal av dem. I
bondernas fastning fann de en mangd hastar,
oxar och annan boskap, som de forde till rege-
mentet. Resten av bonderna forsvann ut i de
vilda skogarna och morasen.
Under alia strider och marscher i Polen upp-
horde karolinerna aidrig att skriva hem. Office-
rarna var jordbrukare i fredstid, och oron for
garden och vaxtligheten tog de med sig ut i fait.
Kvinnorna blev deras stallforetradare vid bostal-
let, och i breven hem gav mannen dem rad och
anvisningar hur de skulle avsatta produktionen
vid garden. "Slakta var boskap och baka var sad
till skorpor och handla med kommissarien i
Karlskrona", radde Magnus Stenbock sin hust-
ru pa Kronobacks overstebostalle i Kalmar lan.
Goda rad fick ocksa ocksa fru Sofia Drake pa
Salshult av sin make, overstelojtnant Stalham-
mar. Folket skall roja angar och falla dungar,
det skall muras i stora salen och stallet skall
flyttas - allt sadant maste hustrun overvaka.
Hon skall atala en kornett som spritt forklenliga
105
rykten om hennes man, och hon skall кора
gardar, nar priserna ar laga. Han berommer
henne ofta: "Du dr sa makalos god hushdl-
lerska. Gud vdlsigne dig som s taller allt sa val. ”
Till sitt "allrakaraste Ulla hjarta” skickar
Stalhammar ofta hem saker som han bargat i
kriget: en liten silverbagare, rott scharlakan, en
rar spegelskoldpadda, mbssor, solfjadrar, span-
nen och mycket annat.
De forsta aren talar bada om fred och hoppas
att snart fa traffas, men efter hand dor hoppet.
"Jag dr dig trogen", forsakrar han. Manga offi-
cerare har fallit for de galanta sachsiska fruntim-
ren, men inte han. Hon skall inte tro pa nagra
rykten. "Sa lange jag lever och mitt huvud vet-
ter upp, ska jag aidrig gora annat an det som en
brav kavaljer bdr gora, fast jag marker att de
stackars fortalsamma smdlanningar, som nu sit-
ta bak kakelugnen och steka paron, ha nagot att
skvallra pa en brav karl. ”
Stalhammar var lika bitter pa kriget som hans
fru. Hans pojkar fick inte bli officerare. "Ldt
pojkarna studera flitigt och bed dem att aidrig
bli soldater, ty det lonar litet. Ldt dem i stallet
lara sig latin, sa att de med tiden kan bli kapab-
la till nagot hederligt ambete. ” Ocksa dottern
maste utbilda sig: "Laga att ocksa Ulla Eva lar
val Idsa och skriva, sa far hon en vacker man. ”
Tva av Stalhammars soner for till universite-
tet i Lund, men den tredje drog ut i kriget.
Stalhammar var med nar sonen stupade. "Gud
boll honom kar, darfbr skyndade han honom
bort ifran det myckna onda, som vi mast nu
utstd", var hans kommentar till sonens dod.
Oversten vid Livregementet till hast Carl
Gustaf Creutz skrev ocksa brev till sin hustru
Sofia Christina Natt och Dag. Ocksa hon fick
direktiv av mannen att driva in lan och gora
gardsaffarer.
Ar 1705 flyttade hon och dottrarna in pa
overstebostallet Arno i Uppland. Hon tycker
att de kan hyra ett hus i Stockholm efter freden
och han tycker att det ar ett bra forslag. Han
skall bo pa Arno och aka in till staden, "safick
jag ibland sitta och sova pa vagen, som du vet
jagpldgar gora i vagn”. Det ar bra att flickorna
far lara sig franska - hela varlden ar nu full av
det spraket.
Hemma i Sverige gar hustrun med oroliga
tankar. Har mannen blivit fortjust i nagon av de
vackra polska fruntimmer, som han prisar i sina
brev? Det ar val inte underligt om jag ar lite
"verliebt" i fruntimmer, svarar han, "men nar
jag tanker pa att jag inte far mera darav an att
bar a se pa dem, sa tager jag ett glas ungerskt vin
och darmed slar vatten pa lagan, sa slipper jag
plagan."
Och Creutz fortsatter: "Du skriver att du
dromt att jag varit hos dig och att jag varit fet
och sett bra ut, sa tackar jag Gud, att jag tdmli-
gen i fetma tager till, dock inte mycket, tiokar,
och onskar jag med detta hull komma till dig, sa
hoppas jag du an skall finna av mig en frisker
man." Sofia Christina skriver att hon nu vill ha
fred. Hon blir en gumma, innan han kommer
hem. Hon skickar honom strumpor och tall-
struntbrannvin som en halsning. Han prisar
henne: "Nu sop jag en sup av ditt goda tall-
strunt. Gud signe dig for var droppe. ”
Ocksa soldaterna och soldathustrurna vaxla-
de omma brev, och ocksa deras tankar sysslade
mycket med grodan och boskapen. I September
1705 skrev Elna Persson i Hasslov i Skane ett
brev till sin "Hogtarade och Vdnligaste saluterat
min alsklige man" Peter Svensson. "Det gor
mig mycket ont kdre man att hora att 1 haven
varit sjuk uti en lang tid. Gud vare lov att 1
haven fdtt eder halsa och sundhet igen. Jag hop-
pas till Gud kdre man att vi komma tillhopa
igen. Sedan min kdre man kom ut, haver jag
haft en stor sorg for eder. Efter min fattiga
lagenhet haver jag satt och hostat val.
Jag halsar eder mycket flitigt ifran vara tven-
ne soner och dotter. Vi tacka Gud vi aro uti en
god halsa och sundhet.
Gud give att vi matte finnas till bagge igen.
Kdre man, de korn I gaven mig i gastgivargar-
den dem tog Jeppe Hellman. Jag haver intet
bekommit nagot av grodan, men Jeppe Hellman
sade till mig att jag stod icke narmare till att
taga hans gods an som en piga.
Min kdre man, jag later eder halsa att jag dr
rask till hdisan hos min son Jons Olsson. Har-
med befaller jag eder under Guds beskydd och
forbliver min kdre man en trogen hustru i do-
den. "
Pa samma brev har Inga Nilsson, moder till
en annan soldat Hans Hansson i Hasslov, skri-
vit en halsning. Hennes tillstand ar halsosamt.
Hon ber om desamma "hugeliga tidender" fran
honom. "Jag halsar dig mycket flitigt min kdre
son fran din styvfader Olof Jonsson, din kdre
broder Jakob Jonsson och din syster Johanna
Jonsadotter. De dr vid en god halsa och sundhet
och mar val. Jag befaller dig Gud, min kdre son.
En trogen moder i dodenom. ”
106
Plundringen av
Lemberg
Abraham Cederholm var handsekreterare at
overste Carl Gustaf Creutz och foljde honom i
det langa kriget. Han tjanstgjorde ocksa som
regementskommissarie vid Livregementet till
hast. I sina minnen berattar han om marschen
mot Lemberg och skracknatten i skogen i au-
gusti 1704.
I Lemberg var Cederholms drang innc i en hus
och lade beslag pa allehanda kosrbara palsverk,
guld, silver och adla stenar, som han band fast
med sitt furagestreck pa en vacker turkisk hast,
som han hittade i stallet.
Han skriver: "Emot aftonen overtacktes him-
len med svarta main som fororsakade ett starkt
mdrker samt ett hallande regn, sa att handen for
ogonen ej kunde skonjas, oftare an da. det Ijung-
ade, som jamval var starkt och lysande att hela
skogen tycktes sta i laga. ” Man kunde inte lang-
re hitta vagen i den tjocka skogen. De vata
grenarna slog mot ogonen och manga ryttare
forlorade sina hattar, mdssor och peruker.
Efter hand blev skogen sa tjock att rege-
mentspukslagaren med sina bada pukor inte
langre kunde ta sig fram, och sedan blixtarna
upphort, radde det kompakta morkret. Overste
Creutz som red i spetsen ropade till sina efter-
foljande officerare men ingen svarade honom.
Da steg oversten av hasten och gav order till
107
pukslagaren att ta av fallarna pa pukorna och
tillsammans med de bada trumpetarna ge signal
till sammandragning av regementet.
Kompanierna samlades sa smaningom. Reg-
net oste ner, och det gick inte att kvista nagon
ved i den vata skogen. Ryttarna blev tvungna att
hugga sonder sina taltstanger och anvanda dem
som bransle for eldarna. Karl XII dok plotsligt
upp med nagra drabanter.
Han var mycket trott och lade sig att vila i
knaet pa en officer insvept i sin vata kappa. Det
starka regnet fortsatte hela natten, och unifor-
merna pa alia blev vata som om de legat i sjon.
Framat morgonen klarnade himlen, och
kungen gav dem tillatelse att ta av uniformerna
och torka dem en stund i solen, innan marschen
fortsattes. Medan detta skedde, anlande overste-
lojtnanten Georg Lybecker med en del av Liv-
regementet till hast. Man hade under natten gatt
vilse och hamnat fyra mil fran vagen.
Framme vid Lemberg forlades regementet
runt staden, och detta trots att kulorna oavbru-
tet haglade kring dronen. Pa natten stormades
staden av kungen och dragonerna, och sa snart
de forsta trupperna kommit in, gav trumpetarna
signal till Livregementet om uppbrott. Rege-
mentet marscherade skyndsamt genom de opp-
na portarna fram till torget i staden. Det skedde
sa snabbt att trupperna i fastningen inte annu
hunnit kapitulera. En vilsen kanonkula flog
over huvudena pa oversten och Cederholm -
dock utan att skada nagon.
Alla gator besattes, och man borjade genom-
sbka husen for att leta efter flyktade soldater.
Det kom ut ett falskt rykte att det var fyra
timmars fri plundring i staden och alia skyndade
nu att lagga sig till med dyrbarheter i husen.
Cederholms drang var inne i ett hus och lade
beslag pa allehanda kostbara palsverk, guld, sil-
ver och adla stenar, som han band fast med sitt
furagestreck pa en vacker turkisk hast, som han
hittade i stallet. Han uppskattade bytet till
1.000 dukaters varde.
Nar han kom ut pa gatan motte han olyckligt
nog generalmajor Anders Lagercrona, som gav
drangen en allvarlig athutning och sedan tog
hela bytet med sig. Cederholm, som fick hora
den sorgliga historien, antog fbrst att Lagercro-
na amnade overlamna dyrbarheterna till myn-
digheterna. Sa skedde inte alls. Lagercrona be-
holl bytet for egen rakning. Cederholm var sjalv
nere i generalens stall och besag hasten, som
sedan saldes till en officer for 100 dukater. Men
ingen vagade patala historien eftersom kungen
utfardat ett plakat som fdrbjdd all plundring
med hot om dodsstraff. Cederholm lat hamta
upp stora kannor med ungerskt vin ur kallarna
och dela ut det till ryttarna, anda tills det kom
en svensk patrull och besatte husen.
Vid utmarschen ur staden blev ryttarnas och
dragonernas bagage genomsokt av andra patrul-
ler, och allt vad de tagit i husen tog man nu ifran
dem. Allt detta byte kom att avraknas stadens
invanare i den pabjudna brandskatten. Ceder-
holm uppger att bytet utbjbds pa auktion och
att man darvid forfor nagot "sailsamt”.
Livdrabanten Goran Silfverhielm hittade vid
genomsokningen av staden guvernoren Galetz-
ki, som gomt sig i ett kloster. Han fick 1.000
dukater av honom mot lofte att skona hans liv.
Sedan var Silfverhielm standigt sysselsatt med
att freda honom mot general Stenbock, som
kravde hamnd for en svar skymf. Guvernoren
hade namligen i sin makts dagar spottat pa ett
brev han fatt av Stenbock och dessutom gjort
atskilliga smadliga utlatanden.
Staden hade trettio ar tidigare varit belagrad
av en turkisk arme men hade undgatt en erov-
ring. I tacksamhet hardver hade man satt upp
bilden av den heliga madonnan over klosterpor-
ten med en inskrift "Intacta Virgo” (den ororda
jungfrun). I fortrostan harpa hade stadens for-
namsta familjer flyttat over sina dyrbaraste ago-
delar till klostret, dar de hoppades att de skulle
vara i sakerhet. Men nu, sager Cederholm, foil
storre delen av dem i svenskarnas hander.
108
Inmarschen i Sachsen
I februari 1705 lamnade magister Andreas Wes-
terman sitt hem i Stockholm och reste till Polen
for att tilltrada tjanstcn som bataljonspredikant
vid livgardet. Det blev en upprord skilsmassa.
Familjens forstfodde — en vacker son — hade just
dott i masslingen, bara fyra manader gammal.
Westermans hustru - ’’denfordom areborna och
dygderika Jungfru Inga Lysing” - hade just av
en olycklig hiindelse svalt en knappnal, som
hamnat i lungorna. Hon var ”sasom halvdod”
nar han lamnade henne.
Resan gick tillsammans med nagra gardesre-
kryter med bat fran Stockholm till Peenemiinde
skans vid Wolgast och sedan genom staderna i
Pommern till Stettin och darifran genom Bran-
denburg in i Hbgpolen. Den 20 juli var han
framme i staden Gorchen, dar Karl XII stod
med nagra kompanier av gardet. Dagen efterat,
da kungen kom for att monstra rekryterna,
rackte han handen at Westerman och onskade
honom valkommen i fait.
Nagra dagar senarc brot man upp och gick till
Kalisch och darifran till Lovitz, dar den polske
kardinalen bodde. Har fanns manga kostbara
kyrkor och kloster och ett gott 61, som brygg-
des pa platsen. Den 18 augusti var man framme i
det kungliga hogkvarteret i Blonie, ett par mil
vaster om Warszawa. En sondag - den tionde
efter Trefaldigheten - holl Westerman sin intra-
despredikan for hela gardet. Det regnade myc-
ket den dagen, och hans predikstol, som var en
trumma, blev ”tamligen” vat.
Under en expedition till staden Rava blev
Westerman tillsammans med truppen inkvarte-
rad i ett jesuitkloster och hade har tillfalle att
narmare lara kanna detta ”sallskap” och deras
besvar. I tre veckor stannade han i klostret.
Sedan atervande han till Blonie och en sondag
fick han halla predikan for kungen. Under vis-
telsen har delade han kvarter med kapten Erik
Gyllenstierna, av vilken han atnjot mycket gott.
Julafton fick han bud fran Sverige att hans
hustru dott efter en svar barnsnod. Hon hade
med svag hand skrivit nagra rader till honom
och med ”hjarterdrande” ord tagit avsked.
Ocksa den nyfodde sonen hade dott, och Wes-
terman hade inte langre nagot annat hem an
armen. I slutet av december brots kvarteren,
och Karl drog med hela armen mot Grodno, dit
tsar Peter hade anlant i spetsen for 25.000 man
ryska trupper.
Samtidigt hade 6.000 man ryska trupper for-
enat sig med en sachsisk arme, som stod vid
Oder. Planen var att de bada armeerna skulle
samverka med varandra mot svenskarna i Polen.
Men vid Oder stod en svensk truppstyrka under
generalen Carl Gustaf Rehnskiold, och han var
inte sinnad att lata sachsarna gripa till initiativet.
Den 3 februari mottes svenskar och sachsare till
drabbning vid Fraustadt.
Klockan 4 pa morgonen stallde den svenska
armen upp pa det frusna faltet vid Fraustadt.
Efter sedvanligt korum gavs losen ”Med Guds
hjalp” och sedan drog man mot fienden i tre
kolonner med kavalleriet pa flyglarna och fot-
folket i mitten.
Sachsarna, som var tre ganger starkare till
antalet an svenskarna, hade lagt sig pa forsvar
med spanska ryttare som skydd framfor hela
linjen. Deras flyglar hade stod i byarna Geyers-
dorf och Rohrsdorf. Sachsarna hade som losen
valt orden ”Greif an und schone nicht” (Anfall
och skona inte), vilket naturligtvis retade svens-
karna.
Fanrik Joachim Lyth, som var med, berattar
att nar svenskarna ryckte fram till anfall, foljde
dem en mangd korpar och andra rovfaglar pa
marschen. Det verkade som om de hoppades att
fa nagot rov med soldaternas hjalp. Och pa
samma satt sprang vargar, ravar och harar ”dris-
tigt” omkring inne i leden. Ingen soldat skot pa
dem, eftersom dessa vilda djur ansags som ett
gott tecken.
Sachsarna skot vilt med sitt artilleri under den
svenska anmarschen, men svenskarna holl inne
med sina salvor. Rehnskiolds tanke var att lata
kavalleriet pa de bada flyglarna gora en kring-
gangsmandver och sedan falla det sachsiska in-
fanteriet i ryggen.
109
Nar Lyths dragonregemente red fram mot
byn Geyersdorf, kom hastarna ut pa en lang
och bred isstracka. Hastarna som var oskodda
snubblade omkull och foil pa isen, och drago-
nerna var tvungna att leda dem over till fots.
Inne i lagret stod sachsarna och skrattade ”dver-
Ijutt” berattar den forbittrade Lyth. De skrek
till dem: ”Vi skallfanga mdssen levande.” Men,
sager han, med Guds hjalp blev det en annan lek
for dem, sa snart dragonerna kommit pa sina
hastar igen.
Dragoner och ryttare gick lost pa fiendens
kavalleri med varjan i hand. Det blev ”ert starkt
faktande och mordande”. Tre ganger anfoll
svenskarna utan resultat, men vid den fjarde
attacken flydde de fientliga ryttarna, ”sa att
haret stod som ljusvekor (brinnande ljus) efter
dem”. En stor del av de sachsare som tidigare
begabbat och hanlett at svenskarna, maste ”fdr-
stummade till jorden nederfalla och i sitt eget
blod sitt noje forglomma ”.
Under tiden hade de svenska fotsoldaterna
marscherat fram mot fiendens center. De gav
sina salvor, sa att sachsarna maste flytta sig ett
stycke tillbaka, och sedan de lyft undan de
spanska ryttarna brot de in i fiendens center.
Det sachsiska gardet forsvarade sig med storsta
tapperhet, men nu kom det svenska kavalleriet
till hjalp och anfoll fienden i ryggen. ”Ndr de
vara trangde dem narmare in pa skinnet”, be-
rattar oversten Nils Gyllenstierna, ’’skyndade
sig var och en sa mycket mojligt var att komma
till skogen”.
De som stod kvar kastade sina gevar, tog av
Fanrik Lyth berattar att nar svenskarna ryckte till anfall mot sachsarna,
foljde en mangd korpar och andra rovfaglar med dem,
och en del vargar, ravar och harar sprang
omkring i leden.
110
sig sina hattar och bad om pardon, berattar
Lyth. Alla de sachsiska soldaterna fick nad men
inte ryssarna. ”Utan lat Hans Excellens herr
general Rehnskiold str ax former a en krets av
dragoner, kavalleri och infanteri, uti vilken sig
alia overblivna ryssar forsamla maste, ungefar
vid pass 500 man, som strax utan nagon nad i
kretsen blev ihjdlskjutna och ihjalstuckna, att de
folio over varandra som slaktfdr.”
Striden hade varat i knappa tva timmar. 7.300
sachsare hade stupat och annu flera hade tagits
till fanga. Svenskarna hade forlorat inemot 700
man, och dartill ”en hop vackra officerare”,
sager Lyth. ’’Saledes var Gud med oss och hjalp-
te oss att overvinna fienden ”
Ungefar samtidigt drog sig tsar Peter med sin
ryska arme tillbaka fran Polen och Grodno. Pa
Karls begaran hade en riksdag samlats till War-
szawa och efter harda patryckningar beslot
riksdagen att avsatta August II som kung i Po-
len och till ny kung valja den polske adelsman-
nen Stanislaus Leszcynski.
August vagrade att acceptera besluten. Efter
slaget vid Fraustadt var hotet fran Sachsen
borta. Karl beslot nu att hemsoka August i hans
arvland Sachsen.
I augusti 1706 brot kungen upp och tagade i
snabba dagsmarscher genom Schlesien till Sach-
sen. Leipzig besattes, och kungen tog sitt hbg-
kvarter pa godset Altranstadt.
Den 14 september sag sig August tvungen att
inga freden i Altranstadt och avsaga sig den
polska kronan. Antligen kunde den karolinska
armen vila ut en stund efter alia krigsbesvaren.


111
De goda kvarteren i
Sachsen
Karolinerna trivdes i Sachsen, berattar fanriken
Joachim Lyth. "Har hade vi som enforsmak av
Kanaans lands Ijuva och valsmakande frukter,
ty har var ett overmattan gott och fruktbart
land, och voro folken oss mycket benagna och
gunstiga.” De blev forlagda i olika stader och
byar, fick ut sina innestaende loner och kunde
antligen ata sig matta efter gallande portions-
stat.
Rekryter anlande i stora mangder till den se-
gerrika armen fran Sverige, och nya regementen
sattes upp med soldater som varvades i Tysk-
land. Hastar koptes upp till kavalleriet bade i
Danmark och vid de stora hastmarknaderna i
Leipzig och annorstades, och kungen reste fli-
tigt omkring och monstrade sina manga trupper
till hast och fot.
Krigskommissarie Abraham Cederholm be-
rattar att han gjorde i ordning Livregementets
rullor till den kommande monstringen.
Utanfor sitt fonster hade han ett fagelbo i
vilket goken hade lagt ett agg. Han hapnade
over det arbete som de sma faglarna hade for att
matta den stora ungen, som skramde dem med
sitt stora gap. De maste ovanifran och over
honom nedslappa vad de samlat.
Da ungen borjade bli fullfjadrad och det var
fara vart att han skulle rymma ur boet, tog
Cederholm hand om fageln och stoppade den i
en bur. Han tankte namligen visa upp det sall-
synta djuret for kungen pa monstringen.
Men gokungen ville inte ata, och Cederholm
bar honom darfor tillbaka till boet, sedan han
forst bundit ett segelgarn om foten pa honom.
Foraldrarna tog med gladje emot honom och
bespisade honom. Men pa natten gick han ur
boet och hangde sig i garnandan, och Ceder-
holm maste medfbra en dod fagel till kungen pa
monstringen. Denna borjade klockan 4 pa mor-
gonen och slutade klockan 9 pa kvallen, ”utan
vila eller mat".
Under vistelsen i Sachsen bestamde kungen
att lutheranerna skulle fa tillbaka de kyrkor som
katolikerna tagit ifran dem och att de skulle fa
bedriva sin andakt i frihet. Han var mycket
popular i deras kretsar. Da han besokte de
skanska standsdragonerna i staden Kemberg,
forsamlade sig sa mycket folk pa torget att
knappt ett barn var hemma i husen.
Kungen vandrade kring bland dem, delade ut
fattigpengar och lyssnade med stort talamod pa
deras sori, berattar Lyth. De forundrade sig
over hans enkla uniform som om de trodde att
kungen maste prunka i bara guldet, nar han
aidrig brukade annat an en slat bla rock. Nar
han reste, bjod han alia farval och fragade om de
nu hade sett den svenske kungen. Manga grat,
och i staden upphorde man inte att tala om hans
besok.
I december 1706 kom kurfurst August pa
visit fran Dresden. Ldjtnant Johan Lejonberg
motte honom vid farjan. August bad att fa lana
Lejonbergs hast for att rida in till Leipzig. Det
var en vacker hast, en rehar (ljusbrun till fargen
som ett radjur). August tog med sig hasten over
pa andra sidan floden, men nar han skulle stiga
upp pa den, slog den bakut och sparkade ho-
nom sa ilia pa hogra benet att han maste ligga en
hel dag till sangs i Leipzig ”i Appelns bus vid
torget”. Hasten kom sedan simmande tillbaka
over strommen med sadel och allt. Tva dagar
senare kom August till kungen i Altranstadt. De
bada furstarna at en maltid tillsammans, och pa
natten sov August i kungens rum.
Ocksa Augusts alskarinna Aurora Konigs-
marck blev svenskarna bekant med. Nar overste
Carl Gustaf Creutz berattade for sin hustru
hemma i Sverige att han traffat den fatala kvin-
nan, blev hon mycket orolig. Men Creutz lug-
nade henne. ”Hon dr en artig och rolig manni-
ska, som annu ser ratt val ut. Sa nu kan du
hora, mitt Ulla hjarta, om jag icke dr galant som
far och giver sadana visiter. Hon bad jag skulle
halsa dig overmattan och beklaga oss bada, att
vi sa lange skola vara ifran varandra.”
Creutz’ maka gillade inte ett portrait av
kungen, som hade malats i Altranstadt. Hon
tyckte att det var full, men oversten forsakrade
att det var likt. Kungen ville att malaren skulle
rakna alia masslingsarren och satta dit dem. Nar
han malade Creutz’ portrait, stod kungen bred-
vid ”och raknade alia mina rynkor i ansiktet, sa
att han matte mala dem alia dit.” Nej, mitt lilla
hjarta, sager han, inbilla dig inte att vi blivit
vackra ute i kriget, ”men vart goda hull hava vi
Gudi lov”.
Bataljonsprasten Andreas Westerman begag-
nade den fredliga tiden at att resa runt och be-
skada Sachsens markvardigheter. Han for till
Wittenberg och besokte slottskyrkan, universi-
tetet, biblioteket, anatomisalen och Luthers
boning och talade med larda och namnkunniga
112
forskare som bemotte honom med en ogemen
hovlighet. Och i staden Meissen besokte han
det vackra slottet och en val inrattad skola och
kastade en blick ut over de kringliggande vin-
bergen.
I sex ar hade man nu legat ute i fait, och alia
langtade hem. En del officerare och meniga tog
det siikra for det osakra, begarde avsked och
reste tillbaka till Sverige. Andra deserterade.
Fanrik Lyth berattar om hur han sandes ut pa
expeditioner till olika stader for att eftersla och
tillfangata rymlingar. De fick atervanda till re-
gementet och sa smaningom "pryda" galgen for
sin hemlangtans skull.
Andra fornuftiga man som overstelojtnant
Jon Stalhammar trodde att freden nu skulle bli
bestandig. "Jag hoppas nu med Guds tillhjalp
uti tillkommande ar fa se eder, mina kdra anhd-
riga”, skrev han till hustrun, "sin basta van och
glddje”, i november 1706. En gang skall man fa
frojd och gladje igen "for allt det myckna onda
man uti dessa svara tider har mast utsta". Fram-
lingar kom pa besok hos kungen, sandebud fran
alia potentater, "Gud give nagot gott utrattades
pa det.
Krigskommissarie Abraham Cederholm
att han tog hand om en gokunge
under Livregementets vistelse i Sachsen
och band ett snore om foten pa den
for att den inte skulle komma undan fran boet,
utan kunna matas av fosterforaldrarna och sedan
visas upp for kungen.
Gokungen hangde sig tyvarr i garnandan
och maste visas upp dod.
till fred och att vi finge en gang komma hem
igen".
I det langsta klamrade sig Stalhammar fast vid
hoppet om fred och aterkomst till "de vara och
vart kdra fadernesland var uti sin funktion. Alla
menar att vi far fred med ryssen och Gud give sd
val vore att vi sluppe en gang detta slapet”,
skrev han i mars 1707. Och annu i borjan av juli
hoppas han att snart fa komma pa hemvagen.
Ingen vet hur lange han orkar hanga med. Det
finns ingen officer eller ryttare som varit kvar sa
lange vid regementet som han - de ar antingen
doda eller har fatt avsked - det galler mig nasta
gang!
Annu var det tid for honom att dra sig tillba-
ka, men tiden forrann snabbt. I slutet av juli
tycks ljuset antligen ha gatt upp for honom.
Han hade hoppats pa freden, men nu borjade
kriget igen pa alia hall. Den 19 augusti - "ratt
nu pa timman" - fick vi order att i dag bryta
upp och marschera ur Sachsen. "Gud give oss
lycka”, sager han, som om han knappast trodde
113
Slaget vid Gemauerthof
Medan den karolinska huvudarmen vilade ut i
Sachsen, fortsatte de svenska trupperna i Liv-
land att forsvara griinsen mot ryska anfall. De-
ras befalhavare var generalen Adam Ludvig Le-
wenhaupt. Han var en hederlig och rattankande
manniska som var man om sina underlydandes
basta.
I Livland kampade svenskarna med sma re-
surser. Man hade brist pa det mesta: folk, has-
tar, vapen, ofta ocksa proviant. Men trupperna
var uppfostrade i den offensiva karolinska an-
dan och hade "en ogemen lust att fakta”. De
hade ovat sig efter soldatregementet, som for-
bjod att huka sig ner nar de gick fram mot
fiendens linjer. De skulle "som heroiska krigs-
mdn med raka huvuden frimodigt ga sin fiende
under ogonen och emot, tankandes sa med gott
hopp, att ingen kula traffar manniskan utan
Guds vilja, antingen man gar rater eller lutar".
Tapperheten belonades alltid, och kungen tog
hansyn till de svara forhallandena i detta grans-
krig mot en overlagsen fiende. Under en pram-
fard pa Njemen ar 1702 blev gardeskaptenen
Gustaf Henrik von Siegroth med en handfull
soldater anfallen av en stark trupp ryssar.
De slogs lange, men till slut maste svenskarna
kapitulera pa hedersamma villkor. Trots att
Siegroth gett sig at fienden, gjorde kungen ho-
nom till overstelojtnant for hans tapperhets
skull. Allt ovrigt befal i hans trupp befordrades
en tjanstegrad.
Sondagen den 16 juli 1705 stod Lewenhaupt
med sina trupper vid byn Gemauerthof och
vantade pa den ryska huvudarmen, som var pa
frammarsch mot Riga. Tidigt pa morgonen i
regnigt och svart vader samlades soldaterna till
gudstjanst med nattvardsgang. Da ryssarna
drojde, bestamde Lewenhaupt att trupperna
skulle utspisas, och eftersom de nagra dagar haft
svart att ata sig matta, skulle de nu fa ett gott
mal med farskt kott, arter, brod och dl.
Just nar man var i fard med kokningen, kom
det bud att stora fientliga trupper var i antagan-
de. Fanrik Robert Petre, som tjanstgjorde vid
Halsinge regemente, berattar att en del soldater
hade gjort upp eld, medan andra redan satt sig
att koka och andra gatt efter vatten. Nu blev
eldarna slackta. "Var knekt tog sin kittel och
mera han haft pa ryggen och stallde sig i sin
ordning".
Generalen kom i fullt galopp till regementet.
Han gav order om korum langs hela linjen. Sjalv
stannade han hos halsingarna och forrattade dar
sina boner. Gudstjansten som forrattades av ba-
taljonsprasten Bengt Sahlner blev nagot avkor-
tad, eftersom fienden borjade skjuta pa dem
med sina kanoner. Soldaterna hann sjunga
psalmversen "I Herranom star var hjdlp och
trost", varefter prasten uppmanade dem att be-
tanka sin skyldighet och ha en stark fbrtrostan
pa Gud.
Sedan gjorde alia regementen front mot
fienden. Generalen steg till hast och red langs
hela linjen och holl tai till vart och ett av dem.
Till halsingarna sade han: "Herrar officerare
och kamrater sa ock hussar. I dag lar detforestd
en aktion. Lat nu se att var och en visar sin
bravor och inte forlorar det berom han tidigare
sa ofta forv dr vat. Utan manligen och som brava
karlar fakta for eder konung och fadernesland,
och md var och en tro att Gud lar hjalpa oss, och
’Med Guds hjalp’ dr losen."
Klockan kvart i sex pa kvallen ryckte sa sol-
daterna med tomma magar och forbittring i sin-
net mot fienden som annu inte hunnit ordna sig
till slag. Det blev en valdsam strid mellan 7.000
svenskar och 14.000 ryssar. Det svenska kaval-
leriet pa den vanstra flygeln vraktes omkull av
det overlagsna ryska. Upplands standsdragoner
forlorade sin tappre chef, overstelojtnant Joa-
chim Danckwardt, och hela sin styrka.
En svensk bataljon grenadjarer, som mar-
scherade efter, blev forst omkullriden av det
egna kavalleriet och omedelbart efterat av
fienden. Ocksa de forlorade mycket folk.
"Det sag ilia ut pd denna sida", skriver Le-
wenhaupt. Lite ljusare var laget pa den andra
flygeln. De svenska ryttarna gick till anfall i
galopp med varjan i hand och nergjorde allt pa
sin vag. Bredvid dem gick tre bataljoner av Hal-
singe regemente sin fiende inpa livet med bajo-
nett och varja. De ryska soldaterna vagrade att
vika och lag efterat fallna i de led dar de statt
uppstallda. Andan och moralen i den ryska ar-
men var en annan hiir an vid Narva.
Omsider vek fienden tillbaka over en back
men blev sedan staende pa andra sidan. Robert
Petre berattar att hans soldater sprang i vattnet
under armarna med gevaret och krutvaskan
over huvudet, och drev fienden bakat. Fem-sex
ganger blev hans bataljon kringrand av fienden
och maste ge fyr at alia hall, men lyckades bryta
114
sig ut med stora forluster. Sjalv blev han sarad i
hogra laret "och fick 5 skott dessutom".
Nar morkret fallit, beslot ryssarna att dra sig
tillbaka. Svenskarna som var totalt utmattade
orkade inte forfolja. De hade forlorat nara 2.000
man. Av kavalleriet var mer an halften ur strid-
bart skick. Artilleriet hade skjutit bort alia sina
kartescher, och ocksa soldaterna hade slut pa
ammunitionen. Pa den ryska sidan hade nastan
hela infanteriet strukit med. Den ryska trossen
(dll i svenskarnas hander.
Armen stannade under natten pa slagfaltet,
och soldaterna fick nu antligen sin mat. Fanrik
Petre kommenderades i vag for att halla akt pa
fienden. Han berattar att han och hans man
under natten hade vakt. For att man lattare
skulle fa kunskap om nagot anfall lag fyra karlar
i omgangar med drat till marken, "da man str ax
fornimma kunde om ndgon mdnniska kom ga-
endes".
Om natten anlande lojtnanten Erik Kruse,
som fienden lamnat dod efter sig. Han var sa
sonderstott av bajonetter, sager Petre, "att det
fanns i honom ett ganska litet liv". Men ingen
fiende kom den natten, och de ovriga fangar
ryssarna tagit hade de massakrerat, innan de
hals over huvud gav sig pa flykten.
Fanrik Robert Petre berattar, att en del soldater hade gjort upp eld,
medan andra satt sig att koka maten och andra
gar efter vatten, nar de fick bud
an rientliga trupper var i antagande.
115

Uttaget ur Sachsen
Pa hosten 1707 brot Karl XII och karoliner upp
fran de goda kvarteren i Sachsen och tagade
osterut for att ta upp kampen mot den stdrste av
Sveriges motstandare, den ryske tsar Peter. Ett
ar tidigare hade svenskarna ryckt in i Sachsen -
19.000 man slitna, utmarglade och ilia medfarna
efter sex ars faittag i Ostersjoprovinserna och
Polen. Nu var det en statlig har pa 35.000 solda-
ter som drog ut darifran.
Studenten Anders Alstrin fran Uppsala stod
vid Leipzig och sag trupperna dra forbi utanfor
stadens murar. Han berattade hem: "Hur valen
trupp svenskar ser ut, kan jag ej saga, tjocka,
feta, starka karlar med sitt bld och gula livre.
Alla tyskar maste tillsta att de dr oforlikneliga. ”
Det var med lattnad de sachsiska vardarna sag
trupperna marschera bort mot stiipperna i oster.
Men kvinnorna sdrjde. Dessa dagar har det varit
ett sadant elande med Leipzigs fruntimmer,
fortsatte Alstrin: "Grata och lata dr for litet
utan de falia ned och svimma vid avskedstagan-
det, och detta dr visst. Sa dr det ock i alia andra
sma stader, stbrre sorg an man saga kan."
Svenskarna hade haft stora framgangar och
brukat stor frihet i sadant mal, berattade Al-
strin. "Komma de en gang hem, sa ynkar jag
hustrurna som skall mottaga sa bortskamda
man." Men nu var det slut med att uppvakta
kvinnorna i Sachsen. Nu marscherar alia rege-
menten bort, sager han, "sa nar sompd Diickers
dragoner. De blir de sista har i Sachsen."
I november var man framme vid WeichseL
Svenskarna hade stort arbete med att komma
over floden. De byggde bryggor av skona plank
och bodar, berattar bataljonsprasten Anders
Westerman, men de skoljdes bort av den starka
strommen. Forst pa julafton den 24 december,
Petre skriver i sin dagbok for februari 1709: "Till att uppsokia
jnnewdhnarena, som i staden fantz, som mast bestod af qvinfolk
och bam, blef Fendricken Pommerin af Dahl regementet
forordnad, hwilka han sedan lefwererade till ett stort antahl till
bemalte Capitain Leuenwolde, som hade arriergardie.
Sedan blef staden forbrend sampt allt hwad der fantz.
Storsta medomkan hade man att se de sma barnen, som moste gd
med sijna modrar utj det djupa sniog-stopet, som stod hastarna
under bliken och det arma folcket moste gd till fots utj, och
askdda sijna huus och hem brinna, som en sadan grat och
jemmer hoos dem fororsakade, att en steen motte der dfwer
kunnat sig beweka, ty tog mest alia officerare ett lijtet barn till
sig och forde fram pd hesten, men dhe storre och modrarna
moste gd till fots ...”
117
sedan floden frusit till, kunde armen och tros-
sen ”med stort dventyr” ta sig over isen.
Nyarsdagen gick gardet vilse i bistert vader
och stark kold. Forst framat natten kom man
fram till en liten by. Sa manga som mbjligt sokte
tranga sig in i husen, men de fiesta maste anda
overnatta under bar himmel vid en stockeld.
Det blev en slat gudstjanst den dagen, klagar
den nitiske Westerman.
Snart var karolinerna inne i det valdiga masu-
riska skogsomradet. Flera av dem har i sina
dagbocker vittnat om skracken for denna vild-
mark, dar de tog sig fram i regn och slag genom
karr och ovagade stigar over djupa och morka
moras.
De var nu i fiendeland, och hela tiden riske-
rade de att bli overfallna av skogarnas stridbara
invanare. Nar de borjade komma in i omradet,
hade de mott nagra bonder, som var sa format-
na, sager Westerman, att de ville bestamma med
kungen vilken vag armen skulle ta genom deras
omrade. Bondernas talesman hade dragit en vit
skjorta over kladerna men en av kungens jagare
skot honom med sin studsare, och darvid anda-
de han sitt tai "har i varlden”.
Darefter flydde landets invanare ur sina byar
och uppeholl sig inne i skogarna. Dar overfoll
de svenska soldater och dodade dem. Svenskar-
na svarade med harda repressalier. Kungen gav
order om att man skulle sla ihjal allt manfolk,
som foil i truppernas hander, lagga beslag pa
boskapen och branna upp byarna.
Gang efter annan fick trupperna gora halt och
sanda ut patruller for att jaga dessa snapphanar.
Den 16 januari kom regementet till byn Dom-
brova, berattar fanrik Joachim Lyth. Det var en
overmattan val bebyggd, stor och kostlig by,
nastan som en stad, men inga manniskor fanns i
den. Hela dagen blev de beskjutna av bonder,
och pa kvallen skickades fyra kompanier ut for
att leta reda pa dem.
Ute i den villande tjocka skogen overraskade
de 200 bonder med gevar. De blev alia nedgjor-
da utan nad. En del togs till fanga, men nar de
forklarade att de var fran samma by som sina
doda kamrater, blev de trakterade pa samma
satt. Vid midnattstid begav sig kompanierna
tillbaka till regementet, och pa morgonen an-
tande de byn Dombrova, som blev ’’totaliter i
aska lagd”.
Framat varen hade armen utan storre fbrlus-
ter natt trakten kring Vilna i Litauen. Har stod
kungen vid ett vagskal. Antingen kunde han
taga norrut genom oandliga odemarker och
hjalpa sina harjade och hotade Ostersjbprovin-
ser. Eller ocksa kunde han ga sydost ut mot
Moskva, tsarens huvudstad. Det radde stor oro
i det svenska hogkvarteret. Generalkvartermas-
taren Axel Gyllenkrook berattar att han sokte
bvertala kungen att valja den norra vagen.
Men kungen hade redan fattat sitt beslut: han
ville ga fienden in pa livet. Han avvisade Gyl-
lenkrooks invandningar med orden: ”Vz maste
vaga sa lange vi dr i lyckan. ”
Sjalve propagandachefen i hogkvarteret Olof
Hermelin var djupt bekymrad: ”Kungen span-
ner bagen sa hogt i allting, sa att man fruktar att
allt pa en gang brister. Har hjalper inga fore-
Exempel рй karolinsk lagerordning
Har finns inte nagon straffpale,
men i vanliga fall stod den strax bakom overstens talt.
Lager vid Berezina den 16 juni 1708
for tva bataljoner garde.
Teckningen visar endast overstens bataljon.
Latriner.
Marketentartalt.
118
stdllningar тега”, klagade han for en av sina
vanner hemma i Sverige.
Kungen gjorde upp en stor falttagsplan. Han
amnade ga mot Moskva och tvinga tsaren till ett
avgorande slag. General Lewenhaupt skulle
fora sin arme pa 11.000 man och stora proviant-
forrad fram till huvudarmen och installa sig dar
fore intaget i det egentliga Ryssland. For att
lyckas maste planen genomforas snabbt.
I juni 1708 ryckte karolinerna fram mot
Dnjepr. Manaden efterat motte de for forsta
gangen sin ryske motstandare i en oppen
drabbning. Det skedde vid byn Holowczin, dar
28.000 ryssar stod uppstallda bakom den sum-
piga floden Vabitj.
Kungen som disponerade over 17.000 man lat
sitt infanteri rycka fram over floden under kraf-
tigt stod av artilleriet. Samtidigt gick svenskt
kavalleri langre soderut over floden. Det krafti-
ga angreppet mot ryssarnas ena flygel ledde till
att de utrymde sina stallningar. Darmed lag va-
gen oppen mot Dnjepr.
Segern var vunnen, men svenskarna hade mist
mycket folk under anfallet, och forlusterna var
svara att ersatta. Den unge gardeskaptenen Carl
Magnus Posse sag dystert pa situationen, nar
han berattade om slaget for sin bror hemma i
Sverige: ’’Jan Anckarhielm maste bli pa platsen
och hans bror Carl lar i dag eller i morgon do, ty
han dr skjuten med en stor kula i ryggen och
sitter kulan i lungorna. Han dr nu utan medve-
tande. Det dr alltfor beklagligt for den stackars
modern att forlora tva. sd brava soner i en ak-
tion. Det dr 40 av mina overordnade som dr
sarade. Tank, min bror, vad det var for en
skarp aktion och en faslig eld, som vart rege-
mente maste utsta: over 70 man pa platsen och
289 blesserade och dr redan en stor del doda av
sina blessyrer. ” Han klagar ocksa over det stan-
diga regnandet och den standiga hungern och
tillagger: ”om inte Gud hjalper oss snart, dr det
ute med oss.”
Inte bara faltskarerna utan ocksa prasterna
hade mycket att gora under och efter slaget. De
maste tala med de sarade och ge nattvarden at de
doende. Bataljonsprasten Westerman berattar i
sina anteckningar: ”Nar fienden var forjagad
och jag begav mig over alven, fick jag ock dar
nagot att gora, emedan uti karret Iago nagra
som pa mig ropade, vilka ilia och till dods sarade
voro, vilka jag ock uti gyttjan med Herrans
heliga nattvard bespisade.”
Fem dagar efter segern ryckte armen fram
mot staden Mohilew. Framfbr stadsporten blev
de mottagna av borgmastare och rad som over-
lamnade stadens nycklar pa ett rott hyende till
kungen. De sarade blev inlagda i husen. I en
manad stod armen samlad har i vantan pa gene-
ral Lewenhaupts kar, som langsamt narmade sig
fran Kurland med en mangd proviant och fura-
ge i bagaget.
Har i Mohilew skrev overstelojtnant Jon
Stalhammar sitt sista brev till hustrun hemma i
Smaland. Det var bara sorger han hade att rap-
portera. Den sjuttonarige sonen Johan Adolf,
som kommit till armen, hade dott av den bles-
syr han fatt i slaget vid Holowczin. Faltskaren
hade tagit ut den kula som satt i hans hogra ben,
men sedan han hade drabbats av hetsig feber
hade han avsomnat.
hastar.
Bussarnas talt.
Regementsofficerarnas vagnar
Kronvagnar med
ammunition etc.
Kompanivagnar.
Loshastar och bataljonsboskap.
Kaptenernas talt.
Ldjtnanters och fanrikars talt.
119
120
Hunger och fientliga patruller ansatte dem
dagligen, fortsatte Stalhammar. "Och gar val
nu mangen brav svensk man in uti Ryssland,
men star till Gud och lyckan den som slipper
darifran. Det dr ett barbariskt folk att dras
med.” Och i ett PS tillade han: "Rattsom jag
hade forseglat detta, foil fienden in pa mina
drdngar, som voro ute att furagera, och slogo
ihjal 4 drdngar samt min profoss och borttogo 8
stycken hdstar for mig. Drangarna voro alia
svenskar, daribland var Carl och Daniel. Gud
md nu veta hur jag kommer till ratta. Detta var
en alltfor stor olycka pa en gang. Gud hjalpe
mig, fattige man. Jag ville bnska att jag vore val
hdrifran, men nu aro vi sa langt borta, att en
ingenstans kommer utan maste hdlla ut. ”
Jon Stalhammar dog kort efterat. I borjan av
September tagade armen i korta marschpass
norrut i riktning mot Smolensk och stora lands-
vagen mot Moskva. Den 10 September nadde de
Tatarsk, 40 mil fran Moskva. Joachim Lyth
berattar fran fortrupperna: ”Den 10 september
marscherade vi en mil. Har varsnade vi den
kerade och gick lbs pa dess hbgra flygel med tva
regementen, ty flera voro ej framkomna, och
det med stor mbda, innan vi kommo over mora-
set. Men de togo strax till flykten och i flyktan-
det antande eld pa alia kringliggande byar och
stader, sa att vi uti manskenet kunde rakna 24
stora eldar, som fienden i fbrvagen och pa sidor-
na omkring oss hade anstuckit. ”
Har i Tatarsk var slutet pa det ryska aventy-
ret. Langre mot Moskva skulle de aidrig na.
Provianten och furaget var pa upphallningen,
och runt dem brann landet. Det var inte sista
gangen som vasterlandsk krigskonst kom till
korta mot den branda jordens taktik.
Vad tankte kungen sjalv nar han stod i man-
skenet vid Tatarsk och sag eldarna bortom de
vattenfyllda trasken? Trodde han fortfarande att
han var i lyckan, att Gud var med honom? Vad
skulle han nu ta sig till? Tillbaka kunde han inte
ga for dar var allt redan uppatet, och framfor
honom lag den branda jorden.
Han valde att ga mot sydvast, mot det annu
oforodda Severien. Dar kunde han invanta Le-
wenhaupts arme och kanske langs en sydligare
vag rikta en ny stot mot Moskva. Men han hade
inte langre fria hander, och sitt beslut fattade
han under svart tvang.
ryska armen, som posterat sig pa andra sidan om
dem Hans Maj:t
strax attac-
Pukvagn 1716. Forsok att rekonstruera pukslagarmundering och kuskmundering
efter Mollerheims beskrivning ar 1716 saint efter ”A history
of the uniforms of the British army" av Lawson. Kusken ar gissningsvis
forsedd med flera revarer an de vid artilleriet vanliga kuskarna,
eftersom pukvagnen och pukslagarens utstyrsel pekar pa ett praktfullare
utforande, liksom det engelska materialet for ungefar samma tid.
Mollerheim beskriver pukslagarens mundering som foljer:
7 1/2 alnar blatt klade till rock, vast och byxor, 6 alnar gul boj samt
6 alnar larft till rock-vast och byxfoder, 2 lod gult silke,
2 1/2 lod gult kamclharsgarn, 2 1/2 aln kamfas.
1 aln larft till rock- och vastfickor.
23 alnar breda silkessnoren och 21 alnar dito smalare.
Hatt med silvergalon och en par stovlar.
1712 var knapparna i rockarna 2 1/2 dussin.
121
Vagen till Ukraina
Framfor armen lag nu tio mil av "ovagade sko-
gar och sumpiga dalder och moraser", skriver
krigskommissarien Abraham Cederholm. Man
hade ont om proviant och vagarna var fulla av
ryska gerillaforband. Det var darfor nodvandigt
att halla hog marschtakt och hog beredskap.
Kungen utfardade order om att allt onddigt ba-
gage skulle lamnas kvar.
Soldaterna maste tomma sina sackar pa allt
tyngande innehall utom skor och strumpor. De
dodas gevar delades ut till trosspojkarna och
kuskarna, sa att de kunde forsvara sig mot
fientliga anfall.
I byn Kritzow lyckades man erdvra ett hund-
ratal pipor med brannvin, som lamnats kvar av
den ryska armen. Varje pipa rymde omkring
470 liter. Brannvinet fordelades bland trupper-
na, och Lyth forsakrar att det var en god for-
friskning "for vdrt arma folk, som varken dag
eller natt hade ro".
Det var den sista ljusglimten pa lange. I sju
dagar marscherade de genom karr och ovagad
skog och hade rika tillfallen att erfara, vad ont
ar, sager prasten Westerman. Hela vagen maste
de roja undan trad, som ryssarna fallt over va-
gen, och natterna igenom fick de halla vakt i
regnet mot ryska strovkarer. "Aidrig kunde vi
komma dessa vinthundar sa nara att fa skott pd
dem", klagar han. Fienden var runt omkring
dem och de vagade darfor aidrig lamna lagret
for att proviantera. Nagra talt kunde de inte sla
uPp-o
Manga vagnar fastnade i gyttjan och maste
lamnas kvar, och de sarade och sjuka dog. Det
hiinde under marschen, berattar Lyth, att bade
hast och ryttare stortade till marken och dog av
hunger och mattighet.
Samma sak berattar fanriken Robert Petre vid
Halsinge regemente. Under tio dygn smakade
I lojtnant Joachim Matthiae Lyths dagbok kan man for den 25
September 1708 lasa:
”D.25 d:o marscherade vi 2 mil och kamperade uti villande
skogen.
1 dag kommo vi nu att marschera uti en stor tjock skog, som
av fienden, darest vi marschera skulle, alldeles nederhuggen
var, och sjdlva vagen av trad tillfallder, varfore kommenderade
manskap forr ut gd maste med yxor att roja och upphugga
vagen.
Vi hade har en mycket svdr marsch och maste hade om dagen
marschera, som ock om natten halla vakt uti regn och slagg; ty
lagenhet att uppsla nagot talt var har alldeles intet varvid vdrt
arma manskap stor hunger lida maste ...”
122
123
han inte sa mycket mat som en hands storlek
med undantag av nagra raa rovor och rodbetor.
Inte ens generalerna hade brod eller salt under
denna marsch. Och han forsakrar att sadana
ratter som han tidigare haft en styggelse att rora
vid nu smakade som den skonaste marsipan.
”De stunder som man ibland vilade om natter-
na under blotta himlen i regn och slagg, gav oss
storre gladje och ro an man forr haft i stora
gastabud och skona dunsangar. ”
For forsta gangen uppstod det nu oro bland
soldaterna. De gick fram som i en vild oken, dar
fienden odelagt allt framfor dem, och bara aska
och rok fanns kvar efter byarna. Folket an-
strangdes hart med vakter, arbete och kom-
menderingar och var ingen stund siiker for
fienden, berattar Lyth. Det uppstod en allman
klagan bland dem: ”Vad skall vi ata? Vad skall
vi dricka? Vad skall vi skyla oss med mot kol-
den Mangen brav soldat lade sig ner pa jorden
och gnagde barken av traden.
Hastarna maste till varje pris raddas. Man-
skapet skickades ut 2-3 mil bort for att hamta
furage. De maste bana sig vag genom skogar,
vatten och moras ”uti en obeskrivligt onder vag
jamte ett gruvligt himla ovader och fasligt nat-
tens marker”. Om natterna satte man ut trum-
slagare i skogarna, som skulle vagleda patruller-
na med sina trumslag.
I dessa skogar blev mangen arlig svensk sol-
dat nedstoppad och gbmd i skogen, berattar
Lyth. Har forlorade man mer manskap och has-
tar an man mist i manget slag. Mycket av det
aterstaende bagaget brandes for att det inte skul-
le falla i fiendens hander.
Olycksbuden fortsatte att strbmma in. Den
livlandska har som Lewenhaupt under stora
svarigheter ledde ned till huvudarmen blev
overfallen av ryssarna vid Ljesna och forlorade
hela sin tross. Korpralen Erik Larsson Smepust,
som foljde med Dalregementet pa denna
marsch, berattar att den svenska kolonnen av
vagnar och karror var mycket lang. Ryssarna
hade stallt sig i forsat langs vagen och beskot
dem med 40-50 kanoner. Svenskarna spande
loss hastarna fran vagnarna. Fotsoldaterna steg
till hast och lyckades radda sig undan, men man
maste lamna kvar alia de sarade och bagage-
vagnarna.
Den oerhorda ryska kolden
vallade ett stort avbrack for den
svenska armen.
124
125
Ryssarna hade vunnit sin forsta stora fram-
gang under kriget, samtidigt som forlusten av
de livlandska forraden rubbade den svenska falt-
tagsplanen. Kungen sdrjde over att alia hans
planer blev om intet, berattar generalkvarter-
mastaren Gyllenkrook. Flera natter fick han sit-
ta inne hos kungen och forstro hans tankar med
tai om likgiltiga ting.
Det var for sent lidet pa aret att planera nagon
ny framstot mot Moskva. Hungermarschen
maste i stallet fortsatta sbderut mot Ukraina,
dar det fanns mojligheter for armen att ata sig
matt och dar man kunde hoppas pa hjalp av
Mazepa och hans upproriska kosacker. Har
skulle trupperna fa goda vinterkvarter, och kan-
ske kunde man framat varen hoppas pa en fram-
ryckning mot den ryska huvudstaden.
Men kungens planer gackades pa nytt. Innan
huvudarmen hunnit fram till Ukrania, lyckades
ryssarna sla ner upproret bland kosackerna.
Som en flykting infann sig Mazepa och hans
trogna i det svenska lagret.
I mitten av november var karolinerna framme
i Ukraina, och antligen kunde de ata sig matta.
Cederholm berattar att gardet inom atta dagar
hade rekvirerat och fatt 2-3.000 svin, oxar och
annan boskap, sad och brod, brannvin och an-
nat mera. Bade pa landet och i staderna var
husen val byggda, hushallningen var snygg och
renlig och manniskorna hjalpsamma och tjanst-
villiga, "till dess de ledsnade vid sa manga gas-
ter”.
I mera glodande farger berattar andra karoli-
ner om kornboden Ukraina. "Har i landet finns
bara sliita fait, inga skogar utan sma. videbus-
kar, de de bygga bus av. Eljes dr detta landet i
fredliga tider ett kostligt och skont land, vaxan-
de dar till stor ymnighet korn, rag, vete, havre,
Un, hampa och tobak samt annat — sasom ock
ges har en stor myckenhet av honung och skon
fet boskap, sa att man rdtteligen kan kalla det
for Kanaans land."
Sa entusiastiskt uttalar sig lojtnant Anders
Pihlstrom vid Dalregementet, och Joachim
Lyth prisar ocksa det ymniga, fruktbara landet,
dar sad, frukt, tobak och boskap star att finna
pa de stora flacka falten. En tredje karolin, lojt-
nant Friedrich Christoph von Weihe intresserar
sig mer for folket: "Bade man och kvinnor bara
stovlar och alska brannvin. Det dr inte opassan-
de att taga sig nagra klunkar pd marknadsplat-
sen, och darfor dr det inte heller markligt, att de
ha aptitpd karleksaffarer."
Men det varsta av vagens alia pafrestningar
vantade dem har. Vintern blev den strangaste
som Europa upplevt i mannaminne. Pa de kala
ryska vidderna blev kolden fullkomligt abnorm,
och vid jultiden steg den over alia granser. Den
17 december brot Karl XII upp med flera rege-
menten och marscherade mot staden Gadjatj for
att hindra ett overfall pa denna svenska stodje-
piinkt. Ryssarna hade da gett sig i vag, och sa
mycket manskap som staden kunde rymma blev
inlagda i husen.
Trots att kolden var fruktansvard, beslot
kungen att bryta upp den 23 december. Kolden
drabbade dem pa vagen dit. Pa natten nadde
man byn Petrovka. Alla fick inte plats i husen.
En del forsokte radda sig ner i kallargropar,
berattar Erik Larsson Smepust.
"Det var sa kallt att oxen under oketfoll ned
och blev stendod. Fdglarna som flogo i luften
folio neder pd jorden och blevo doda. J a, mang-
en larer minnas den julnatten, savdl som hela
den hogtiden, om han lever aidrig sa lange."
Dragonoversten Nils Gyllenstierna sager att
hela vagen om morgonen lag full med ihjalfrus-
na karlar och hastar. Bagagekarror och sjukvag-
Kvamvagn som dras av hast.
126
nar stod stilla med doda drangar pa kuskboc-
ken. Ocksa han berattar om faglarna som inte
kunde lyfta fran marken for den starka kylans
skull. Kungen sjalv lyfte med ena handen upp
en hackspett, som inte formadde flyga undan.
Faltskarerna arbetade dygnet runt inne i hu-
set med att skara armar och ben av forfrusna
soldater. ”Nu maste mangen vacker karl bli
krympling och lag alia husen fu.Ua med sadana
elandiga stackare,” berattar bataljonsprasten
Sven Agrell. "Hela dagen igenom kordes doda
ut pa sladar att begravas i kallare och andra hal,
ty i jorden kunde de inte komma. Ingen manni-
ska som inte sett det kan en gang tro eller inbilla
sig det. ” Enbart vid de skanska standsdragoner-
na hade man 25 forfrusna soldater, som fick sina
hander, fotter eller ben omkligen "avstympade
och avsagade”.
Abraham Cederholm klagar ocksa over sva-
righeterna att fa fram mat ur jordkallrarna. Jor-
den maste forst upptinas med eld och sedan fick
man grava sig ner till forraden. Och nar Ukrai-
nas starka brannvin tappades ur karlen, fros
tappen fast, sa att den maste upptinas med eld.
Karlar och hastar som kom tillbaka fran furage-
ringen var sa tiickta med rimfrost, att man inte
sag nagon skillnad mellan dem och snon pa
marken.
Varst av allt var anda att man inte kunde
samlas till nagon predikan under juldagarna. I
stallet holl meniga soldater under dessa hemsd-
kelsens dagar bonestunder for kamraterna.
Under marschen till Gadjajt lag den sexton-
arige gardesfanriken Gustav Abraham Piper
sjuk i overstens vagn. Strax utanfor staden fast-
nade vagnen i en forvirrad rora av trang-, artil-
leri- och bagagekarror. Kusken fros ihjal, och i
tva dygn lag Piper i vagnen nodtorftigt skyld i
sin kappa, ett bomullstacke, orngott och tre par
strumpor. Den forsta natten fick han en sup av
overstens drang, men da drangen avlagsnade
sig, glomde han att dra for ladergardinen for
fonstret.
Piper som led av faltsjukan orkade inte resa
sig upp utan kolden strommade fritt in i vagnen.
Pa julaftonsnatten blev Piper raddad av sin
drang, som bar honom pa sina axlar in i staden
och fram till regementets sjukhus. Har fann han
sjutton officerare fore sig, sjuka, blesserade och
"fbrkylda”. Piper hade forfrusit bada fotterna.
En faltskar tog hand om skadan och knep utan
bedovning av honom tarna och halbenen med
sin tang. Bade faltskaren och medpatienterna
sokte overtala Piper att lata amputera benen
nedanfor knana, men han vagrade energiskt,
och framat varen kunde han i en rustvagn folja
armen pa den fortsatta marschen sbderut.
127
Poltava och darefter
Varen kom sa smaningom till en forpinad har
och en missmodig officerskar. Krutet var delvis
forstort, och hastbestandet var ilia medfaret.
Armen som vid utmarschen ur Sachsen raknade
35.000 man hade nu minskat till 25.000, och de
vantade forstarkningarna fran Polen drdjde
fortfarande. Framat varen kom snosmaltningen
och regnen som gjorde vagarna bottenlosa och
hindrade alia storre foretag. De goda kvarteren i
Ukraina borjade bli utsugna och armen led brist
pa foda och furage.
En vardag, da fanrik Piper lag i sin rustvagn
med halva vagnslocket oppet holl kungen plots-
ligt vid hans sida. Han fragade: ”Huru dr det
med eder?” Da Piper svarade att halarna och
tarna var borta, sade kungen: ”Ha lappri, lapp-
ri. ” Sedan lade han upp foten pa sadelknappen,
visade pa halva fotbladet och sade:”/4g har sett
dem som sd langt mist foten, och da de uppstop-
pat stovein, hava de gdtt lika vdl sedan som
forr.” Kanske sokte han pa sitt barska satt
uppmuntra fanriken. Nar han red vidare, sade
han till Pipers overste: ”Det dr skada om ho-
nom, ty han dr sd ung. ”
Kungens stora falttagsplan hade brutit sam-
man. Forbindelserna med omvarlden var i det
narmaste brutna. Kungens soldater stod in-
stangda mellan tre floder. I soder lag Dnjepr. I
vaster stod tsartrogna kosackforband, och i os-
ter bak floden Vorskla stod tsar Peter sjalv med
mycket overlagsna trupper.
I borjan av maj borjade kungen belagra sta-
den och fastningen Poltava, huvudorten i sodra
Ukraina. Sedan han skurit av forbindelserna
mellan staden och den ryska armen bakom
Vorskla, beslbt han satta in huvudstoten i syd-
vast. Har ligger nu uppe pa hdjden den stora
Segerparken. Det maste ha varit nedanfor Se-
gerparken som fanriken Robert Petre en maj-
kvall 1709 gick pa vakt, nar man bar in nagra
stupade fran dagens strider. Bland dem befann
sig sergeanten Johan Lejon vid Halsinge rege-
mente. Han holl annu en erovrad rysk muskot i
bagge handerna och bajonetten genom livet.
Kungen som just da kom upp i lopgraven pa
sin vanliga inspektionsrond, fick se den dode
Lejon. Han beklagade honom, berattar Petre.
Det var en brav karl, och om han fatt bli i livet,
skulle han ”ofelb art vunnit frukten av dess
tappra forhallande genom ett vackert avance-
mang.”
Under den forsta manaden av belagringen
hade kungen sitt kvarter i en gard i byn Budit-
sche nordvast om Poltava. Det var vid denna
gard fanrik Robert Petre sag honom tidigt en
morgon: ’’For att paskynda vakten red jag till
kompanierna och angav sadantfor lojtnanterna.
I detsamma blev jag varse — om mor gon en
klockan 3 - att Hans Kungl. Maj:t lag pa sina
blotta knan och gjorde sin bon till Gud vid ett
stort trad i garden, som framfor dess kvarter dr
belagen, vilken bon forrattades med storsta an-
dakt, sd att jag det inte anskada kunde utan
tarar, varpa jag skyndade mig till vaktpara-
den. ”
128
Verktyg for skansgravning.
Artillerist med fascinknippe
Vaktpost med skanskorgar och fasciner som brostvarn.
Nar marken var for hard eller for gyttjig anvande man sig
av skanskorgar eller ullsackar. Nar man gjorde skanskorgar
slog man ner palar i en ring och flatade ris av bjork och
hassel mellan palarna. Nar korgen var fardig fyllde man den
med fuktig h&rd jord och stampade den. Fascinerna bands av
ris och var ombundna pa tre stallen. Allt detta palades fast.
129
I slutskedet av belagringen flyttade kungen
till ett nunnekloster, som ligger pa en hojd
nordost om Poltava. Klostret finns annu kvar.
Fran klostret hade han en god overblick over
stadens sluttningar mot Vorskla och langs hela
floddalen.
I mitten av juni gick tsarens har over floden
en mil norr om staden och tagade langs den
svenska sidan soderut utmed floden. Avgoran-
det i falttaget skulle falla pa slatterna norr om
Poltava. Elva dagar fore slaget blev kungen sa-
rad i foten under en av sina spaningsturer vid
Vorskla. Han kunde inte leda sina trupper i
slaget utan overlamnade befalet till faltmarskal-
ken Carl Gustaf Rehnskiold.
Enligt den plan kungen och Rehnskiold gjort
upp skulle svenskarna under ett overraskande
anfall i gryningen pa bred front tranga genom
den ryska skanslinjen, vraka undan det ryska
kavalleriet och attackera fienden i hans befasta
lager med varjan i hand. Mot 16.000 svenskar
stod narmare 40.000 ryssar.
Det var samma styrkeproportioner som vid
Narva nio ar tidigare, men laget var nu ett an-
nat. Den svenska armen var hart sliten och kun-
de inte ersatta sina forluster. Varre var att rys-
sarna hunnit inhamta svenskarnas forsteg i
krigskonsten.
Nar svenskarna pa natten den 28 juni mar-
scherade upp pa slagfaltet, upptackte Rehn-
skiold att ryssarna hunnit kasta upp flera nya
skansar i rat vinkel mot den gamla skanslinjen.
Rehnskiold blev darfor tvungen att gruppera
om armen fran linjer till kolonner. Omlagg-
ningen i nattens morker tog tid och vallade for-
virring. Och nar anfallet antligen slogs ut, var
ryssarna beredda. Deras kavalleri drevs pa flyk-
ten och det svenska fotfolket slog sig med harda
forluster genom artillerisparren, men en av de-
ras kolonner fastnade pa en av skansarna och
gick forlorad.
Sedan karolinerna passerat skanslinjen, ater-
samlades de i ett skogsparti vaster om det ryska
lagret. Mellan lagret och skogen var det bara tre
kilometers avstand, men terrangen var sa hart
kuperad att de bada motstandarna inte kunde
folja varandras forehavanden. I tva timmar lag
de stilla i vantan pa vad den andra skulle foreta
sig. Rehnskiold ville dessutom ha alia sina trup-
per samlade, innan han satte i gang.
Slutstriden kom att utkampas pa faltet fram-
for lagret. Tsaren hade under tiden latit sina
trupper rycka ut ur lagret och stallt upp sina
hundra kanoner i linje framfor dem. Nar svens-
karna ryckte fram, mottes de av en forodande
artillerield. Med varjan i hand stormade livgar-
det till anfall mot kanonerna. Soldaterna sprang
mot doden, berattar lojtnanten Friedrich Chris-
toph von Weihe, och deras anfall var sa kraftigt
att de kastade ryssarna tillbaka och erdvrade ett
par kanoner.
Gardet ryckte med sig Upplands, Kalmar och
Skaraborgs regementen, men till slut lyckades
ryssarna spranga sender den svenska linjen.
Fotfolket skulle ha varit helt tillspillogivet, om
inte Nylands ryttare ryckt fram i slutskedet och
offrat sina liv for att radda deras. Omkring 300
officerare och 6.600 underofficerare och meniga
beraknas ha stupat. Nara 3.000 svenskar blev
tillfangatagna pa slagfaltet.
Ocksa Rehnskiold blev tillfangatagen. Kung-
en maste nu sjalv gripa in. Hans bar hade skju-
Karolinerna byggde flottar av sonderslagna vagnar
for an ta sig over Vorskla, och manga drunknade.
130
tits sonder, och av de 24 gardessoldater som
vaktade den hade de fiesta stupat. Han steg nu
till hast och lyckades samla kavalleriet och det
aterstaende fotfolket till en plats vaster om Pol-
tava. Hit sokte sig ocksa trossen och de trupper
som under slaget belagrat Poltava.
Framat eftermiddagen avmarscherade spill-
rorna av armen soderut langs Vorskla mot flo-
den Dnjepr. Tre dagar senare nadde trupperna
med de forfoljande ryssarna bakom sig byn Pe-
revolotjna vid den breda floden. Kungen som
var febersjuk beslot att med en fbrtrupp pa tu-
sen man ta sig over Dnjepr och forbereda sven-
skarnas ankomst till Turkiet, som da var Sveri-
ges van och allierade.
Befalet overlamnade han till general Lewen-
haupt. Han skulle fora resten av trupperna over
Vorskla, den smala bifloden till Dnjepr. Under
overfarten lag kungen pa en faltsang som vakta-
des av elva drabanter. Nar batarna kom tillbaka,
uppstod det oroligheter pa stranden. Det blev
ett valdsamt slagsmal om en plats i batarna, och
flera kastades i vattnet.
Faltprasten Sven Agrell berattar att karoli-
nerna borjade bygga flottar av vagnar som de
slagit sender. De band samman hastarna och
korde dem i floden, men bade manniskor och
djur drunknade i den breda och starka strom-
men. Agrell lyckades ta sig upp pa en flotte
tillsammans med den sarade majoren Sven La-
gerberg. Folket pa flotten ville kasta av den
sarade, men Lagerberg holl dem i schack med
sina pistoler. Flotten sag ut att sjunka, men
sedan Lagerberg och Agrell kastat av nagra
drangar och en hop saker, lyckades de med
hugg och slag fa loss baten fran stranden och ta
sig over. Det var den sista turen.
I gryningen nadde ryssarna kroner av den
branta strandsluttningen. Lewenhaupt holl
krigsrad med regementscheferna och bad dem
fraga sina soldater om de hellre ville kampa en
desperat strid eller ge sig fangna.
En sadan fraga hade aidrig fbrr stallts till ka-
rolinerna. Bast av alia svarade Albedylls drago-
ner: ’’Varfor frdgar man oss nu! Tillforne har
man aidrig fragat oss utan det har hetat: gd pa!
Vi kunna ej saga att vi skola sla dem, men vi
vilja gora vad mansk- och mojligt dr. ”
Trots att sex regementen avgav ett bestamt
svar att de ville slass, beslot Lewenhaupt att
kapitulera. Mer an 16.000 man - bland dem
7.000 sarade, sjuka och icke stridande - gav sig
for de ryska styrkorna. Till fangarna horde
ocksa 3.400 hastskotare, drangar och skjutspoj-
kar och 1.600 hustrur, pigor, marketenterskor
och barn. Det var alltsa nara 25.000 svenskar,
som under dessa tre brannheta junidagar vand-
rade in i den langa fangenskapen.
Den 7 juli - efter fyra dagars marsch pa dam-
miga vagar — kom fangarna tillbaka till Poltava -
hungriga, tbrstiga, nakna och trotta, sager Joa-
chim Lyth. Soldaterna sattes genast i verksam-
het med att begrava de stupade. Ryssarna be-
gravdes i en massgrav, den ryska graven. Under
denna hoga jordkulle, kront med ett stort kors,
ligger 1.345 stupade ryssar.
De nara 7.000 stupade svenskarna fick ingen
gemensam grav. De ligger begravda overallt ute
pa slatten och inne i skogen. Nagra kilometer
norr om den ryska graven star en sten rest over
karolinerna ar 1909. Vagen till den gar genom
en hack av sibiriska artbuskar. Den star avsides
men syns pa kilometers avstand. Fran sockeln
soderut ar den ukrainska slatten en oandlig
svensk kyrkogard.
Ldjtnant Lyth skriver for den 22 dec. 1709 om tsar Peters triumfmarsch
med de fangna svenska soldaterna i Moskva: "Under denna marschen
utstodo vi mycken han och spott av den ryske kanalje, som tusendetals
stodo pa bada sidor om vagen, darvid vi marscherade, fulle som bestar.
Denne marschen pdstod ifrdn morgonen intill aftonen, da vi forst hunno igenom
den sista triumfporten, som stod in emot tyska slaboddan,
utanfor vilken vi lange sta och expektera maste, bade hungrige och trotte,
som vi hela dagen icke haft en beta brod att ata, dartill med var en bitter hold . .

T riumfmarschen
genom Moskva
Karolinerna hade upphort att vara ett stridande
forband och skulle i fortsattningen bara gora sig
kanda som fangar. I mitten av juli brot de stora
fangkolonnerna upp fran Poltava, som efter
dessa upprorda dagar sjonk ner i en hundraarig
frid.
En stor grupp fangar kom till Kiev. Varje dag
vandrade de med block om fotterna till klostret
i Petjersk, som ligger ett stycke utanfor staden.
Har arbetade de pa att befasta vallarna, som
annu finns kvar. En av fangarna, korpralen vid
Dalregementet Lorenz Schulz, sokte rymma
over Dnjepr men blev fasttagen, piskad, belagd
med bojor och berdvad sin uniform.
Andra fangkolonner fordes till Moskva, se-
dan de pa mindre an en manad marscherat 75
mil. De fiesta var i en dalig kondition. De blev
forlagda i de manga forstaderna runt Moskva -
4-5 officerare uti en stuga hos fattigt, men dock
argt och elakt folk, skriver en av dem. Ibland
bodde 30—40 officerare i en och samma kamma-
re.
Ldjtnanten Henrik Mattias von Seulenburg
sokte fly men greps och kastades i ett fangtorn
tillsammans med hundratals piskade och
brannmarkta ryska stratrovare och mordare. En
tid fick han sitta fastad med en kedja vid vaggen
och med ett stort block om halsen. Stanken av
all orenlighet var fruktansvard, berattar han. De
som dog blev utburna forst pa tredje dagen.
Fyra svenska overstar hade gatt i borgen for
tva andra officerare som fatt tsarens permission
att resa till Sverige. Da de inte atervande fore
utsatt tid lat tsaren kasta overstarna i ett fangelse
i Moskva tillsammans med tvahundra ryska
fangar. De fick inga pengar att кора nagon mat
for och deras situation var fortvivlad, men i det
sista ogonblicket lyckades lojtnant Carl Roland
ta sig in till dem forkladd till faltskar och med
pengar pa fickan. Roland berattar att overstarna
bodde i fullstandigt morker i en jordkula, dar
den enda mobleringen var fyra usla sangar och
ett bord. De svor dod och pina over de avvikna
officerarna.
Soldaterna som fdrsdrjdes av tsaren arbetade
under vardagarna pa att befasta vallarna kring
fastningen Kreml. Korpralen Lorenz Schulz,
som forlorat sin uniform efter rymningsforso-
ket i Kiev, berattar att han under arbetet gick
kladd i en gammal rysspiils och en bastmatta.
Om benen hade han ett par paltor "att betacka
min syndiga och fattiga kropp” i vinterkylan.
Utanfor Kremls murar lag Roda torget. Har
forsalde man inte bara ’’levande och tama faglar
och annan kreatur” utan ocksa manniskor, be-
rattar regementskommissarien Abraham Ce-
derholm.
En dag nar kapten Georg Bogislaus Stael von
Holstein vandrade over torget, fick han se en
ung kvinnsperson sitta pa en oppen vagn. Nar
han gick bort till henne, berattade hon att hon
tagits av ryssarna under striderna i Livland.
Hon skulle nu saljas, och ”med bittra tarar”
bad hon kaptenen att fralsa henne. Hennes rys-
ke agare begiirde 13 rubel for henne. Stael von
Holstein uppsokte da overkommendanten i
Moskva, furst Gagarin, och sedan han fatt fria
hander att agera, betalade han kopeskillingen
for flickan.
Lojtnant Roland berattar att han i sitt hushall
hade en finska. Henne hade en av hans vanner
kdpt pa torget, dar man salde manniskor ’’som
annat fa”. Cederholm berattar en annan histo-
ria fran denna fangmarknad. Han var sjalv med
om nar en aldre tralinna bytte agare i ett stand
for ett pris av fem gurkor.
Under senhosten drogs de skilda fanggrupp-
erna samman till Moskva for att delta i tsarens
stora triumftag. Den 21 december fick de stalla
upp i en by en mil soder om Moskva. Har
monstrades de av tsaren, och de svenska office-
rare och meniga som hade alltfor luggslitna uni-
former fick dagen till ara bara korta farskinns-
palsar och ryska strumpor och skor.
Tidigt nasta morgon drog de astad i ett and-
lost tag in genom ena stadsporten. Taget anfor-
des av trumpetare och trumslagare och darefter
foljde varje regemente for sig med sina officera-
re och meniga. Officerarna bar trofeer, standar
och fanor, och pa ett stalle i staden stod de
svenska kanonerna, gevaren och pukorna upp-
stallda. Efter regementena foljde hovstaten med
hovstallmastaren Giintherfelt och kungens bar
som bars av tva hastar och darefter alia gene-
ralspersonerna i ordning fran lagre till hogre.
Sist foljde det kungliga radet Carl Piper. Efter-
som han var sjuk, gick en betjant bakom honom
med en stol, som han ibland fick vila sig i. De
ryska dragonerna holl vakt pa bada sidor om
taget.
Processionen slots av tsaren till hast med dra-
134
gen varja. Pa huvudet bar han en hatt som ge-
nomborrats av en kula i Poltavaslaget. Gatorna
var kladda med roda mattor och grona girlan-
der. Har och var hade borgarna rest areportar
som var kladda med inskriptioner och "varje-
handa forsmddliga mdlningar".
Vid varje port blev tsaren magnifikt trakte-
rad, berattar Joachim Lyth. "Under denna
marsch utstod vi mycken han och spott av den
ryska kanaljen som i tusenden stod vid vagen,
dar vi marscherade, Julia som hestar. ”
Den storsta gladjeyran utbrot pa Roda torget,
som var smyckat med blommor och tavlor. Har
hade man rest laktare for utlandska sandebud
och fornama ryska kvinnor. Vid tsarens an-
komst steg kvinnorna ner pa torget och presen-
terade munnen till en liten kyss, sager Abraham
Cederholm.
Har gjorde taget halt och alia utspisades med
brannvin. Det var ett dunder och gny fran
kyrkklockor, kanoner och musikanter sa att
ingen kunde gora sig hord. Det danska sande-
budet Jens Juel, som satt pa hederstribunen,
rapporterade hem att tsaren och hans folje var
"brav druckna och val tillpackade”.
Sedan fortsatte taget anda upp till den tyska
forstaden i nordost, och fangarna kunde antli-
gen atervanda till sina kvarter. Under hela da-
gen hade de inte fatt en beta brod, sager Lyth.
Vid flera tillfallen under de foljande dagarna
fick fangarna pa nytt vara med och bevittna
tsarens segerlycka.
Denna dag som var en triumfdag for ryssarna
utpressade manga suckar av oss svenska fangar,
sager Lyth. Pa denna dagen avsvor jag med
nagra av mina kamrater all yppighet, lust, spel,
musik, dans och det uppa vara knan pa jorden.
Ingen handelse tycks ha gjort ett djupare in-
tryck pa de karolinska fangarna an detta triumf-
tag. De led helvetets alia kval av att vara be-
segrade. Erik Larsson Smepust vittnar om
samma sak som Lyth. Under fangenskapstiden
diskuterade Smepust och hans kamrater lycko-
omkastningen i deras liv. Gud hade overgett sitt
folk. Av deras huvuden hade kronan fallit.
Med ordalag hamtade fran Gamla Testamen-
tet overlamnade Smepust sin sak till sin domare:
’’Uppratta mig Gud ur mina fienders hander.
Giv att pa deras huvud ej ma landa den skarn
och hlygd, som de mangfaldigt utan orsak hava
tillskyndat mig. ” I sin dagbok har Smepust
skrivit av boner for krigsfangar och psalmer
som fangarna sjong i Moskva. De vittnar om
hur stamningar av sjalvrannsakan och sjalvan-
klagelse vaxte fram i fangleden och hur dessa
stamningar tog form i en vackelse till en person-
lig kristen tro.
Karolinerna ar fangar hos fienden men ocksa i
synden. Gud har straffat dem for deras hog-
mod. Forst nar de omvander sig, skall bojorna
falla — sadan ar andan i dessa psalmer som Sme-
pust riiddat at eftervarlden. Men fortfarande
tror man pa Sverige och pa kungen:
"Ja, Herren give Konung Karl
Mang tusen goda dagar.
Jag honom ej forgata skall
vart ut mig odet jagar,
sa skall likval
alltid min sjdl
Hans Majestat herdmma
och honom aidrig forglomma.”
135
136
Fangarna i Sibirien
Kort efter triumftaget borjade fangarna skickas
ivag fran den ryska huvudstaden. For de fiesta
ledde marschen till Sibirien. Bara en mindre del
av karolinerna fick stanna kvar i den ryska hu-
vudstaden. De bodde kringspridda i de olika
forstaderna. De manga som bodde i den tyska
forstaden holl sin gudstjanst i den tyska forsam-
lingens kyrka.
Underofficerare och manskap fick Ion av tsa-
ren mot att de arbetade i hans gruvor och pa
hans fastningar. Korpralen Erik Larsson Sme-
pust berattar att han varje dag overvakade de
meniga som arbetade pa Kremls murar. Av rys-
sarna lyfte han ett dagtraktamente pa en kopek.
Dessutom fick han mjol at sig och sina man -
maten lagade de sjalva.
Da och da harjade vadelden i kakbebyggelsen
utanfor vallarna. I maj 1712 kom elden los och
brande ner en stor del av forstaden, ”och maste
vi fattiga fangar flytta fran det ena rummet till
det andra undan elden, pa det sista ytterst utpa
fdltet, varest vi blev liggande over natten till
andra dagen. ” Ett kruthus sprang i luften och
stallde till stor skada. Elden harjade ett omrade
pa en mil, sager han med latt overdrift.
Officerarna fick fri bostad av tsaren men skul-
le i dvrigt sorja for sitt uppehalle. De hade Ion
att fordra av den svenska staten. I Moskva blev
Carl Piper ledare for ett fangkontor, som skulle
se till att pengarna hemifran blev riktigt forde-
lade pa de olika fangplatserna. Lonerna utbeta-
lades sparsamt och sporadiskt, och Piper var
darfor tvungen att forskottera medel ur egen
kassa.
Vid ett tillfalle fick hans hustru Christina Pi-
per hemma i Sverige skicka honom 2.000 daler
silvermynt sa att han kunde кора nattvardsvin
och oblater till fanglagren. Han prisade samti-
digt de fangna officerarna.
De gjorde allt vad i deras makt stod att un-
derhalla livet. De bargade bondernas sad, hogg
ved hos borgerskapet och tillverkade spinetter,
fioler och kort. De fdrsdrjde sig ocksa som
faktmastare, dansmastare och larare men kunde
med moda tjana 2 kopek om dagen.
Fangarnas hustrur hemma i Sverige hade en fruktansvard hard
lott i fattigdom, ovisshet och langtan.
137
De svenska officerarna fordes till ett femtiotal
olika fanglager. Den storsta gruppen hamnade i
staden Tobolsk i vastra Sibirien. Hit samlades
omkring 800 officerare. Resan till Sibirien var
full av strapatser.
Lojtnant Anders Pihlstrom vid Dalregemen-
tet berattar att hans grupp brot upp fran Mosk-
va i februari 1711. Till en borjan akte de pa sma
dyngkarror och tog sig over floderna pa 6k-
stockar, medan hastarna farjades over pa flottar.
Men i juli maste de lamna ifran sig sitt mesta
bagage och satta sig upp pa hastryggen. Forst i
augusti - efter sju manaders fard - var de fram-
me i Tobolsk, sedan de rest inalles 572 mil fran
Moskva.
Staden Tobolsk bestod av tva delar - en stad
uppe pa berget och en annan nere vid floden
Irtsj. Svenskarna blev inkvarterade i staden vid
floden - tva man i varje stuga. Pihlstrom bodde
forst hos en anka, sedan hos en kammakare och
till slut hos en slaktare.
Befolkningen var i allmanhet valvilligt in-
stalld. Bara en gang kom framlingshatet till ut-
tryck. Det var i mars 1712 da elden kom 16s i
trastaden. Tobolskborna anklagade svenskarna
for mordbrand och slog ihjal fem officerare och
skadade tio, innan den ryske guvernoren Gaga-
rin ingrep och hejdade oroligheterna.
Fangarna i Tobolsk valde overstelojtnant Ar-
vid Johan von Kaulbars till sin fortroendeman.
Han skulle foretrada deras intressen infor gu-
vernoren, och nar pengarna kom fran Pipers
kontor i Moskva, var det han som tog emot dem
och fordelade dem till kamraterna. Han skulle
ocksa losa tvister mellan officerarna.
De fiesta fann sig till ratta med sitt nya liv. De
gjorde vad de kunde for att uppehalla livhan-
ken. Manga larde sig ett civilt yrke. De brode-
rade mossor, tillverkade tapeter och slipade adla
stenar. Faltprasten Ingel Rabenius gjorde golv-
ur och peruker av tagel. Det fanns lakare, bryg-
gare och apotekare bland dem. Flera forsorjde
sig som larare. En jamtlandsk officer drev pals-
handel i Sibirien.
Svenskarna var en liten grupp i ett stort och
frammande folkhav. De var tvungna att halla
samman kring sin nationalitet och sin religiosa
tro for att inte ga under. Nagra av dem foil av,
gick i tsarens tjanst eller gifte sig med nagon av
landets kvinnor. De ansags som forradare och
Skolan i Tobolsk
Rekonstruktion efter plan och kopparstick
ur ett tyskt arbete om de svenska fangarna i Ryssland.
A. Redskapsgard for vagnar, virke etc. B. Liten soldatstuga.
C. HaststalL D. Slaktboskap. E. Holoft.
F. Flickornas skolhus, del av taker syns. G. Lokal for smabarn (flicker).
H. Soldatlogi. I. Stora skolhuset.
J.	Ingang till hall med trappa till andra vaningen. I hallen fanns en sparbossa.
K.	Informatorstuga och lasesal for stora pojkar.
L.	Overvaningens kombinerade matsal och lasesal (aula).
M.	Tradgard. N. Smaskola.
O. Bostad for ekonomen. P. Koket. Q. Forvaringsrum for kott och fisk (torkat).
R. Hoskulle. S. Iskallare.
T. Stora skolporten dar de svenska fangarna brukade ga in
till den stora byggnaden for att ta del av eventuella nyheter
138
blev automatiskt utstotta ur gemenskapen.
"Svikit sin konung och tro och blivit ryss”, star
det antecknat om dem i rullan.
Fangarna i Tobolsk valde tidigt ett kyrkorad,
som skulle overvaka tukt och ordning bland
dem. Aiderman for dem var overstelojtnant
Bror Ralamb. Han var en lard man, som utarbe-
tade ett konversationslexikon och en fransk-
latinsk ordbok. Framfor allt arbetade han pa att
starka sammanhallningen mellan fangarna och
ge dem hopp och fortrostan. Varje ar pa kung-
ens namnsdag den 28 januari och pa kungens
fodelsedag den 17 juni holl han ett tai for me-
nigheten. Ibland var talet pa vers.
Ralamb sokte halla uppe modet pa fangarna
genom att erinra dem om kungens bragder men
han stallde dem ocksa infor en sjalvprovning.
Varfor hade Gud overgivit dem? Varfbr hade de
blivit besegrade? Fangenskapen var straffet for
deras synder. Forst nar de omvande sig, skulle
syndens och fangenskapens bojor falla. Den
fred som skulle komma var beviset pa att Gud
hade forlatit dem.
Ralamb tog initiativet till den svenska kyrka
som fangarna byggde i Tobolsk. Sjalva bygget
kunde man bekosta genom insamlingar och kol-
lekter. Insamlingslistan har 398 namn. En del av
dem kunde inte betala vad de tecknat sig for.
Till dem horde Ralamb sjalv. Han agde inte en
kopek och levde i totalt armod, skrev han. Men
ingen svek. Alla lyckades arbeta ihop och betala
sin skuld.
Den 29 november 1713 gjordes forsta gangen
gudstjanst i var nya kyrka, berattar Anders
Pihlstrom. Kyrkan var alltigenom byggd av tra.
Annu aterstod mycket arbete. Man satte upp en
laktare och byggde till en forstuga. Sangtavlor
spikades upp vid predikstolen, och utanfor satte
man upp en solvisare. Nagot kyrktorn fanns
inte. I stallet satte man upp tva kors pa taket.
En ryttmastare gav ett antependium till alta-
ret, en annan gav en altartavla. Ryttmastaren
Georg Mallien skankte ett svart bartacke. De
officerare som dog begravdes pa den lilla kyr-
kogarden utanfor kyrkan. Mallien forfattade
ocksa nagra verser over kyrkan i fangenskapen
som lastes upp vid invigningen. Tyvarr blev
deras verk fafangligt.
139
I maj 1715 odelades kyrkan vid en stor stads-
brand i Tobolsk. Det forefaller som om karoli-
nerna inte hade rad att bygga en ny kyrka, utan
i fortsattningen maste de hyra ett kyrkorum.
Deras fattigdom var granslos. Fangprasterna i
Tobolsk agde inte en kopek att кора ett ark
papper eller ett ljus.
Nar karolinerna kapitulerade ar 1709, tycks
de ha utgatt fran att detta var slutet pa kriget
och att deras fangenskap skulle bli kort. Men
aren gick, och ingenting hande. Joachim Lyth
talar i sin dagbok om fangenskapens traldom
som inte tycktes ha nagot slut. Det var sa manga
som dog och bars ut pa sandbacken, dar de blev
belonade med nagra skovlar jord for all sin mo-
da. Andra av hans kamrater hamnade i ett be-
klagligt tillstand av melankoli, desperation och
misstrostan. Sjalv kallar han fangenskapen en
kostbar tukteskola och sager:	for min del
tillstar att jag aidrig forr sa trofast, innerligt och
andaktsfullt har bett till min Gud som under
denna var elandiga fangenskap. ”
Lyth hade manga kamrater som upplevde
tillvaron pa samma satt som han. Det var en
utveckling bort fran den kollektiva lutherska
"stortron” till ett mera personligt gudsforhal-
lande. Man borjade lasa Bibeln pa egen hand
och lat mera bibelkunniga kamrater tolka orden
for sig. Har i de sibiriska fanglagren uppstod en
pietistisk vackelse, som de karolinska officerar-
na sedan skulle fora med sig hem till Sverige.
Ett uttryck for denna pietistiska rbrelse var
den skola, som karolinerna under fangenskapen
byggde i Tobolsk. Initiativet till skolan tog en
kapten Karl Friedrich von Wreech, och peng-
arna till detta bygge samlades bland pietistiska
kretsar i Tyskland.
En ritning visar att skolan bestod av fyra
boningshus, en proviantbod och ett stall. La-
rarna och eleverna bodde i skolan. Aldre och
yngre elever hade skilda rum; de yngsta bodde
hos sin informator. Det fanns flera skolsalar. I
en stor sal samlades eleverna till morgon- och
aftonbbn. Har serverades ocksa middagsmalet
at larare och elever vid fyra langa bord. Medan
de andra at under tystnad, satt en skolpojke vid
en pulpet och laste hogt ur bibeln. Pa en vagg i
salen hangde skolklockan som reglerade dagens
arbete.
Ocksa flicker gick i karolinernas skola i To-
bolsk. Ett av husen som lag for sig sjalvt var
flickskolan. Utanfor skolhusen lag en liten
tradgard.
Ar 1714 holl faltprasten Gabriel Laureus ett
forsta upprop for 13 pojkar och 2 flicker. Tva ar
senare hade skolan hela 59 elever, pojkar och
flickor. Ocksa ryska barn gick i denna skola,
dar all undervisning drevs pa tyska. Ocksa
skolbockerna fick man fran Tyskland. Enskilda
officerare skankte det lilla de agde for att skolan
skulle kunna aga bestand. En officer gav en
guldkedja och en faltskar gav sin enda dyrbar-
het, en nattrock av siden. Skolan levde kvar
under hela fangenskapstiden och blev ett litet
kulturcentrum i det frammande landet.
En annan gemenskap gav musiken. I Tobolsk
grundade officerarna en musikkar pa 25 man.
De trakterade olika instrument, spelade i kyr-
kan och gav ocksa offentliga konserter.
I oktober 1712 kom den ryske guverndren
Gagarin pa besok i Tobolsk. Han var valvilligt
stamd mot svenskarna, som ocksa gav honom
ett varmt valkomnande. Han mottogs hogtid-
ligt. Pa vagen strax ovan torget dar han passera-
de stod de 25 officerarna och spelade for ho-
nom. Han blev angenamt berord, sager rytt-
mastare Kagg, och lat dagen efterat utdela 100
rubel till orkestern.
En engelsk resenar John Bell, som ar 1715
horde karolinerna spela i Tobolsk, sager att han
blev forvanad over att finna en sadan mangfald
av instrument och en sadan harmoni i denna
avlagsna trakt av varlden. Man tog vara pa alia
tillfallen till gladje. Nar det firades brollop i
lagret, samlades man for att pa gammalt svenskt
maner utfora brollopsmusik, och nar fangarna
firade jul glomde de inte heller bort de gamla
jullekarna. Marschmelodierna spelade natur-
ligtvis en stor roll. I Skara stifts- och landsbib-
liotek forvaras en liten handskriven bok i notta
parmar, som innehaller musikstycken och som
tecknats ner i Tobolsk ar 1715.
Har finns ett fyrtiotal marscher. En del har
uppkallats efter kanda militarer, Eugen av Savo-
jen, Lewenhaupt och Ducker. De har en viss
sirlighet over sig och ar lite i slakt med dansme-
lodierna. Efter marscherna foljer hela 170 me-
nuetter, manga enkla och enformiga men en del
tjusande sma melodier. Boken bar vittne om
hur man ocksa i fangenskapen sokte halla uppe
humdret och levnadsgladjen med hjalp av musi-
ken.
140
Langfarande karoliner
Sa lange karolinerna var en stridande grupp,
tycks de inte ha haft nagra storre kulturella
ambitioner. Inga rovade bibliotek fordes over
till Sverige, och inga slott och kloster plundra-
des pa sina konstforemal sa som det brukade ga
till pa Gustav II Adolfs tid.
De vardefulla ting som karolinerna kom over
i fait anvandes i den praktiska nyttans tjanst.
Det berattas att tsar Peter efter kapitulationen
vid Perevolotjna fallde bittra tarar, nar hans folk
gick igenom de karolinska officerarnas bagage
och han fann att de gjort bord och sangar av
rovade helgonbilder och ikoner.
Efter Poltava borjade manga karoliner agna
sig at forskning och studier. Det var flera andra
som tillsammans med Bror Ralamb agnade sig
at ordboksarbeten. Bland dem var ryttmastaren
Jonas Pihl, som under fangenskapen i Sibirien
forfattade en rysk grammatik. Som lakare i by-
arna och larare pa godsen gjorde andra karoliner
en viktig kulturinsats i kolonisationstidens Sibi-
rien.
Nagra av dem gick annu langre. De flydde
fran fanglagrens tristess och monotoni och gav
sig astad pa upptacktsfarder i tsar Peters viildiga
rike.
Mest bekant ar kaptenen vid Sodermanlands
regemente Filip Johan von Strahlenberg. Han
fick hjalp av guverndren Gagarin att komma
med pa en rysk vetenskaplig expedition till det
okanda Sibirien ar 1720. Strahlenberg tog snart
ledningen av expeditionen. Han samlade mate-
rial och satte samman en karta over norra och
norddstra Sibirien, som inneholl uppgifter inte
bara om orter utan ocksa om fyndplatser av
olika mineralier.
Strahlenbergs karta vackte Gagarins stora be-
undran och han kopte den for 200 dukater. Fast
Strahlenberg fick erbjudande att bli chef for det
ryska lantmateriet, foredrog han att atervanda
till Sverige efter freden. Har hemma utarbetade
han en ny karta over Sibirien. Kartan redovisar
allt det viktigaste som ryssarna pa hans tid kan-
de till om sin stora koloni i oster. Han har ocksa
prickat ut karavanvagarna och de storre vagarna
till stader och hamnar.
141
142
Strahlenberg publicerade sin karta i ett arbete
om Sibirien som han gav ut pa tyska spraket i
Stockholm ar 1730 — Das Nord- und Ostliche
Theil von Europa und Asia.
Det var det forsta stora geografiska och etno-
grafiska arbetet om Sibirien och foljdes av en
rad europeiska upplagor pa engelska, franska
och spanska och anvandes lange som huvudkal-
la av europeiska geografer. I vara dagar har det
utgetts igen i bade en rysk och en engelsk upp-
laga.
Strahlenbergs arbete innehaller ocksa en
ordlista over det kalmuckiska spraket. Med ho-
nom foljde en femtonarig svensk Karl Schul-
man. Nar expeditionen kom fram till floden
Jenisej, hittade man ett monument i sten med
inskrifter pa ett okant sprak och med ett okant
alfabet. Schulman ritade noggrant av alia teck-
nen, och de publicerades sedan av Strahlenberg i
hans bok. Men ingen kunde tolka textens gata,
forran i slutet av 1800-talet, da dansken Vilhelm
Thomsen visade att texten bestod av fornturkis-
ka runor. Thomsens redogdrelse for dessa ru-
nor blev en vetenskaplig sensation.
En annan karolinsk officer Lorenz Lange
gick i rysk tjanst. Som tsarens ombud gjorde
han atta resor till Kina for att ordna handelsfor-
bindelserna mellan de bada landerna. Under re-
sorna forde han noggranna dagbocker, som se-
dan publicerats och vetenskapligt bearbetats i
Ryssland.
En langfarande karolin var ocksa ryttmasta-
ren vid Norra skanska kavalleriregementet
Ambjorn Molin. Sommaren 1716 lamnade han
fanglagret i Tobolsk for att delta i en rysk expe-
dition till Oschotsk. Han for tvars genom Sibi-
rien och framme vid Oschotska havet byggde
han en bat. Tillsammans med nagra kosacker
seglade han over till on Kamtjatka, och har blev
han skeppsbyggmastare at tsaren. Sedan han
kommit hem till Sverige, skrev han en berattelse
om tartarerna langst nordost i Asien, vilkas liv
han studerat.
Ocksa kornetten vid dragonerna Johan
Christoffer Schnitscher gick i rysk tjanst. Han
for genom Centralasien och samlade en mangd
uppgifter om kalmuckerna. Ar 1722 rymde han
fran den ryska tjansten och kom hem med sina
kamrater. I Sverige gav han ut en vardefull et-
Johan Gustaf Renat forekom Sven Hedins expedition till sjon
Lop Nor med 200 ar.
143
nografisk berattelse om kalmuckerna, deras re-
ligion, seder och styrelsesatt.
Kalmuckerna bor i kojor som ar runda och
upptill spetsiga, sager han. Inne i kojan finns en
liten eld av hast- och kodynga, och vid den
kokar de sin mat och varmer sig. De odlar inte
spannmal och byter till sig gryn, tyger och red-
skap mot boskap. Hela vintern svalter de, me-
dan boskapen ar pa bete langt borta fran byn.
Hellre an att slakta sina egna djur soker de stjala
andras. Ofta gor de rovartag till sina grannar.
De tar da bade boskap, hastar och manniskor.
Om de inte behover fangarna for egen del, saljer
de dem i narmaste stad.
Det finns inget svinaktigare folk an kalmuc-
kerna, sager Schnitscher vidare. De tvattar aid-
rig sina matkarl utan stryker bara av dem med
handen och slickar dem sedan rena. De gor inte
ren maten innan de kokar den och ater allt med
handerna. Anda ater man har den basta och
krasligaste mat. I stallet for dl dricker de mjolk,
som de overlastar sig med som riktiga drinkare.
Nar den svenske forlaggaren Lars Salvius gav
ut Schnitschers bok, fick han hjalp med an-
markningar av en annan karolin, som i 18 ar
hade bott hos kalmuckerna. Det var styckjun-
karen Johan Gustaf Renat och hans oden horde
till de aventyrligaste i armen.
Renat var av judisk bord. Hans far Moses
fran Wien kom fran Holland till Sverige och var
med bland dem som blev dopta och upptagna i
den lutherska kyrkan i Stockholm i narvaro av
den kungliga familjen. Sonen Johan Gustaf sok-
te sig in vid artilleriet. Han tog del i alia faltta-
gen och blev rysk fange vid Perevolotjna.
Ar 1715 deltog Renat i en rysk expedition
mot kalmuckerna men blev deras fange. Renat
var duktig i artilleriteknik och hjalpte kalmuc-
kerna att satta upp ett eget artilleri. Han under-
visade dem ocksa hur de skulle skjuta med sina
kanoner efter det svenska maneret.
Sedan deltog han som militar radgivare i ett
faittag mot kineserna och fick da tillfalle att
besoka Ostturkestan. Under resan kom han
over en karta over landet, som han sedan for-
battrade. Skalan pa hans karta ar uppgjord i
svenska mil och har och var gjorde han anteck-
ningar om ting som intresserat honom. Ovanfor
Lop-nor, den vandrande sjon, finns det vilda
kameler, skrev han, och vid staden Kiria i Ost-
Turkestan kan man finna guld.
Renat blev forvanad nar han fick hora att en
av kalmuckernas hustrur hade en svensk hand-
arbetslararinna. Hon hette Birgitta Scherzen-
feldt, var fodd pa Backaskog i Skane och hade
foljt sin man ut i kriget. Han hade stupat, och
efter underliga oden hade hon hamnat hos kal-
muckerna. Har lyckades hon forvarva anseende
for sin skicklighet vid vavstolen och virknalen.
Renat blev foralskad i henne, och de gifte sig
med varandra i kalmuckernas land.
144
Forst ar 1733 fick de tillstand att ge sig i vag
hem. Pa vagen samlade Renat upp de svenskar
som blivit kvar efter den stora hemtransporten
elva ar tidigare. Ar 1734 kom de till Stockholm,
dar de kopte ett hus i gamla stan. De hade med
sig fyra kalmuckiska slavinnor. Dem lat Renat
dopa och anstalla som tjanstefolk. Renat var en
valbestalld man och hjalpte andra officerare och
underofficerare som i motsats till honom kom-
mit hem utfattiga fran det ryska aventyret. Ar
1739 blev Renat kapten vid artilleriet. Fem ar
senare dog han.
En kopia av Renats karta forvarades i Linkd-
pings stiftsbibliotek. August Strindberg, som i
unga ar var amanuens pa Kungliga Biblioteket,
hittade kartan och genom hans forsorg publice-
rades den ar 1881 av kejserliga geografiska sall-
skapet i Petersburg. Nagot artionde senare hit-
tade man originalet av kartan i Uppsala univer-
sitetsbibliotek. Den publicerades da pa nytt.
Den beromda kartan kom senare att anvandas
i den stora fejden mellan Strindberg och Sven
Hedin. Med hjalp av kartan kunde Strindberg
visa, att Hedin inte varit den forste svensken i
Ostturkestan utan att han haft 200-ariga fore-
gangare.
Men karolinernas upptacktsfarder och kul-
turinsatser i Sibirien ar annu ratt okanda, och
stora forskningsarbeten vantar annu. Vi beho-
ver ocksa nya, vetenskapliga upplagor av deras
bocker, ritningar och kartor.
Pa flykt fran Sibirien
Behandlingen av fangarna vaxlade fran det ena
fanglagret till det andra och fran det ena aret till
det andra. I staden Solwitschegodsk var inkvar-
teringen usel, och karolinerna utsattes for stold
och overvald fran befolkningens sida.
I flera manader maste de vanta pa pengarna
fran Moskva, eftersom vaxeln var utstalld i en
annan stad och den ryske kommendanten inte
tillat nagon att fara dit och hamta pengarna.
Han kravde forst att fa ett par fina strumpor och
ett par tyska skor, innan han beviljade resan,
och det tog tid for karolinerna att arbeta sam-
man pengar till dessa gavor.
I staden Solikamsk radde samma forhallan-
den. Fangarna var sa fattiga att de inte kunde ata
sig matta, klagade de i ett brev. Storre delen av
dem hade inte heller nagra klader. De kunde
darfor inte komma ”«r stuvan” och besoka det
rum, "dar Guds heliga ord predikat varder”.
Joachim Lyth lyckades bli informator till
borgmastaren i Solikamsk. Han undervisade
sonen i latin och tyska, men sonen trottnade pa
undervisningen och sokte slippa ifran lararen
genom att lagga gift i soppan. Han lyckades
over forvantan. Lyth maste ligga till sangs ett
helt ar och kom bara pa fotterna tack vare kar-
leksfull omvardnad av en skicklig faltskar. Dar-
efter atergick han till sin gamla syssla att hugga
ved at borgerskapet.
145
Lyth berattar om det tunga grovarbete som
officerarna maste ataga sig for att kunna livnara
sig och kla sig, ett arbete "som utpressade must
och marg av en arlig karl". Mangen redlig
svensk officer forlorade sin halsa, mangen blev
blind, dov, "dum och borttagen”. I denna de-
sperata situation funderade manga pa att soka
fly hem.
Bland dem var ryttmastaren vid Norra skans-
ka kavalleriregementet Georg Henrik von Bor-
neman. Under fangenskapen skrev han ett tret-
tiotal sanger, som handlade om kamraternas
oden, deras sorger och fataliga frdjdeamnen.
"Var sorg tar till, var gladje dter av. Den hdrda
lyckan vill uti dess pldgor oss med idel galla
spisa." Varen 1711 pa vagen till Tobolsk rymde
von Borneman och tre av hans kamrater och
sokte ta sig hem till Sverige, men efter rysliga
lidanden blev de overmannade och ihjalslagna
av ryska bonder. I den rulla som fordes pa
fangkontoret i Moskva star det antecknat om de
fyra ryttmastarna Georg Henrik Borneman,
Philip Bonde, Vilhelm Gronhagen och Bertil
Bjornberg "bortkomna pa vagen at Sibirien".
Battre tur hade andra. Det var ett hundratal
av de fangna officerarna som kom hem fore
fredsslutet, och av dem var storre delen flyk-
tingar som under otaliga faror och svarigheter
lyckades ta sig fram till svensk botten. Nagra av
dem har berattat om sina aventyr.
Overste Lorentz Kristoffer von Stobee vista-
des som fange i Arkangelsk och holls strangt
bevakad. Han langtade hem och hans kamrater
hjalpte honom att fly. En av dem arbetade som
faltskar. Han forklarade att Stobee blivit sjuk i
en smittosam sjukdom och att ingen fick besoka
honom. Efter nagra dagar spred kamraterna ut
att han dott. Medan Stobee gav sig ivag forkladd
som rysk gardfarihandlare, begravde de en dod
bjorn i hans stalle och stallde sedan till med
begravningskalas.
Detta skedde ar 1715. Stobee gick darefter till
fots 200 mil, ofta forbi fiendens posteringar,
genom karr, moras och vilda skogar. Vid gran-
sen till Finland horde han sig sjalv efterlysas
med utsatt beldning at den som kunde overlam-
na honom dod eller levande i tsarens hander.
Finland var da besatt av ryska trupper, men
Stobee lyckades ta sig fram till kusten och over
till Sverige, dar han genast anmalde sig till
tjanst.
Markliga oden upplevde ocksa Ibjtnanten
Karl von Roland. Han var fange i Moskva men
lyckades fly till Arkangelsk. Efter spannande
handelser smog han sig ombord pa ett engelskt
handelsfartyg i hamnen och nadde till slut hem
till Sverige.
En stor grupp fangar hamnade i Petersburg,
tsarens nya huvudstad. Manga av dem fordes hit
fran de sibiriska lagren for att grava, hugga sten
och bygga bus. Hur manga som dog ute i de
osunda trasken vet vi inte men arbetsstyrkan
behovde standigt fornyas och karolinerna kom
bra till pass. De svenskar som kom hem forde
med sig de forsta ritningarna over Petersburg
till Vasteuropa.
Karolinerna arbetade ocksa ute pa Peter-
Paul-fastningen ute i floden Neva. Den anvan-
des redan pa deras tid som fangelse. En bland de
forsta som fordes hit var Carl Piper, som hade
rakat i en kontrovers med tsaren. Fanrik Gustaf
Abraham Piper sag honom har under en predi-
kan.
Den en gang sa maktige mannen bodde nu i
ett litet trakyffe och hade tillstand att vid mid-
dagstiden varje dag promenera utanfor stugdor-
ren. Under 17 dagar hade han mast fasta pa
vatten och brod och var nu "ganska avfallen sd
att rocken hangde belt vittpa. honom".
Piper blev senare av tsaren insatt pa Nbte-
borgs fastning, dar han "under mycket elande
och med ringa skotsel" dog ar 1716.
I bbrjan av augusti 1712 fordes en stor grupp
svenska fangar fran Moskva till Petersburg.
Med i denna fanggrupp var korpralen Erik
Larsson Smepust. De fardades omsom till
lands, omsom pa floderna, och det tog dem
jamnt en manad att komma fram. De fortsatte
direkt till tsarens lustgard Peterhof vid Finska
viken. Den 20 September var de framme, och
dagen efterat, som var en sondag, fick de bygga
jordhyddor at sig.
Tva dagar senare borjade alia att arbeta med
gravningar i "stor hunger och nod". Forst den
26 fick de den faststallda mjolransonen fran Pe-
tersburg - de sjuka fick halften mot de arbetsfo-
ra — och under tiden fick de forsorja sig bast de
kunde. Av en arrendator med det svenska nam-
net Arenander fick de vid ett tillfalle tva tunnor
rag.
I borjan av oktober blev Smepust ford fran
Peterhof till Petersburg, dar han blev stallvakt
hos den ryske viceguvernoren i staden. En dag
fick han en rubel av "frun", en annan dag kom
han over en pals. En vardag 1713 horde han
ryssarna skjuta viktoria for att svenskarna lidit
146
nederlag i Pommern. Aidrig hade han varit sa
nara hemmets kust som har, och liksom manga
andra borjade han fundera pa att rymma.
Den 19 maj 1714 tog han mot nattvarden av
en faltprast. Fyra dagar senare pa den heliga
trefaldighetsdagen "rymde jag ur mitt fangelse
och marscherade genom skog och moras uti tre
veckors tid 37 mil over strommar och sjoar gera-
de till Silme (Ilmis?) socken” - sa kortfattat
beskriver han forsta etappen av flykten. I tre
dagar lag han stilla i byn Uttila alldeles vid
kyrkan, tydligtvis hos nagon palitlig bonde. I
dvrigt har han inte mer aventyr att beratta fran
sin mer an manadslanga flykt, som forde ho-
nom genom de av ryssarna besatta sodra delarna
av Finland.
Fran Brahestad seglade han tvars over sodra
Kvarken till Oregrund och darifran genom skar-
garden till huvudstaden. Den 8 juli klockan 8 pa
kvallen antecknar han, att han lade an vid kajen
i Stockholm.
Fem dagar stannade Smepust i Stockholm och
sedan gav han sig hemat till Dalarna. Det var
tretton ar sedan han lamnat hembygden och
hemska strapatser hade han upplevt, men anda
var han omedelbart beredd att pa nytt ga i
tjanst. Den 21 juli anstalldes han som faltvabel
vid Dalregementet. Smepust overlevde hela kri-
get och slutar sin dagbok i fredens ar 1723, da
han ”i Herrens valsignade namn” borjat hugga
och roja skogen pa Dalsnas, ”ddr min gard star
och familjen nu flyttat in med sitt bohag”.
Underliga oden upplevde ocksa dalkarlen Lo-
renz Schulz, ocksa han korpral i den karolinska
armen. Han hade straffats for flyktforsok i Uk-
raina och arbetat pa Kremls murar i Moskva.
Sedan hade han forts till Kasan i Sibirien, dar
han fick slita hund i en koppargruva. Eftersom
det inte fanns nagon faltprast dar, atog sig
Schulz att predika for sina kamrater. Darifran
fordes han till Petersburg, dar han fick bo i ett
fangehus med 40-50 man i varje rum.
Har gjorde han ett flyktforsok men blev till-
fangatagen av ryska dragoner i Finland, fordes
tillbaka och marterades jammerligen med knu-
ten.
Efter tva ar slapptes han ut ur fangelset och
sattes som informator at nagra ryska barn. Nu
gjorde han ett tredje flyktforsok och denna
gangen lyckades han att med stor moda prakti-
sera sig genom Finland och na hem till Dalarna,
dar han genast anmalde sig till ny tjanst.
Ocksa Schulz overlevde kriget. Tio ar efterat
skrev han till kungen och bad att utfa sin inne-
staende Ion fran fangenskapsaren. Han hade
svart att forsorja sig med ett huvud sonderhug-
get av fienden, med ena axelbladet ilia skadat av
en projektil och med en del andra blessyrer han
fatt under sina misslyckade rymningsfbrsdk.
Korpralerna Smepust och Schulz horde till de
djarva som fore sina kamrater sokte sig hem till
friheten. De resonerade som krigskommissarien
Abraham Cederholm, nar han stod utanfor den
ryske guverndrens palats i Kasan i Sibirien.
I fa ord sammanfattade han karolinernas tro,
som holl dem uppe under den langa fangenska-
pen. Han skrev:”Herre, duvetalltingochskadar
i det fordolda. Du vet ocksa det att om det stod
i mitt fria val att antingen str ax fa stiga till alia
de hdrligheter och jordiska formaner som den-
ne mannen besitter eller jag fick komma till mitt
fadernesland och dar som en bonddrang ploja
akern, sa vet du Herre att jag med ddmjuk tack-
sagelse hellre valde och emottog detta senare”.
147
Kalabaliken i Bender
I slutet av juli 1709 nadde kungen och hans
skara staden Bender i Turkiet. Har skulle de
sedan stanna i over tre ar. De bodde i ett lager
utanfor staden. Har lag det stora kungshuset av
sten i mitten och runt det ett vidstriickt komplex
av andra hus, dar truppen bodde och kansliet,
stallet och koket var inrymda.
I Bender var kungen gast hos sultanen. Han
hade inte langre nagon arme. Svardet hade glidit
ur hans hand. Det gallde nu for honom att
forma sultanen, hans van och Sveriges allierade,
att forklara ryssarna krig och halla dem syssel-
satta, tills en ny karolinsk arme kunde stallas pa
fotter. Och for att se till att sa skedde maste han
sjalv stanna i Turkiet. Men han kom att stanna
dar langre tid an han sjalv hade trott.
Johan Hultman, kungens taffeltackare, fann
sig val till ratta i Bender. Runt lagret vid Dnjestr
var en skon och ljuviig angd och lustplats, be-
rattar han. Dar fanns inte bara mycket hogt gras
och blommor utan ocksa stora, hoga vita och
svarta mullbarstran. ”Pa fatten kringom Bender
fnnnos de stora faglarna - vattudragare kallade
— samt trappar, snappor med manga flera storre
Rekonstruktion efter kartor i Krigsarkivet.
Pilen visar var turkarna hade stalk upp sina kanoner, som de
besokt sarskilt Kungshuset (A) med. De fick bland annat in en fulltraff
pa skorstenen till hoger pa bilden. Nagra trumpetare blaste signaler
pa balustraden och en av dem dodades.
148
och mindre fdglar, samt harar, radjur och vilda
svin. I Njestrstrommen farms fisk, kabeljo och
gaddor. ”
Strax efter sin ankomst till Bender blev kung-
en opererad i den blesserade foten av sin livme-
dicus Melchior Neumann. Nar han i September
kunde borja stappla omkring pa angen, foljdes
han, sager Hultman, av algar, hjortar och sma
radjur.
Lika entusiastiska var inte de andra karoli-
nerna. Sekreteraren Nils Weneus skrev till sin
far, bagarmastare Mikael Lundh pa Gotgatan i
Stockholm och klagade over att hans ungdoms-
A. Kungens hus. Kungen vistades i den vanstra delen av huset
tills den hogra delen av huset brunnit ner, sedan rusade
han ut pa faker och togs till fanga.
B. Grothuscns hus. C. Soldaternas baracker. D. Gardets hus.
E. Hovkanslern Mollers hus. F. Svenska soldater.
G. Janitscharema. H. Spahis. Grckiska ryttare.
tid forflot i detta vilda och fula land, dar Kristi
namn ingenstans var bekant.
En annan hoppades att deras pilgrimsfard
snart skulle vara over. Och Annika Frifelt be-
rattade for sin mor Greta Nvlander vid Skepps-
bron i Stockholm, att hennes man hade stupat
vid Poltava men att hon gift om sig i Bender och
hade fatt en flicka som var snart ett ar gammal.
Ocksa hon hoppades pa snar forlossning ur
denna bedrovliga och vitt avlagsna orten.
Men ar efter ar fick de vanta pa sin forloss-
ning. I november 1712 hade Turkiet for tredje
gangen forklarat Ryssland krig, men denna
gang ville sultanen ha ordentlig militar hjalp
fran Sverige. Darfor kravde han att Karl XII
skulle ge sig i vag hem fran Bender och satta fart
pa de svenska rustningarna. I det laget fick han
besked om att Magnus Stenbock med den nya
karolinska armen slutit vapenvila med fienden i
Pommern. Det ar inte att undra pa att sultanen
blev forbittrad. Tankte svenskarna lata Turkiet
bara hela krigsbordan?
Den 25 januari 1713 gav sultanen order till sin
kommendant i Bender att bortfora Karl XII
med vald ur det svenska lagret. Den 31 var
budbararen framme i Bender. Sondagen den 1
februari vid middagstiden - just nar hovpredi-
kanten Brenner som bast lade ut hogmassotex-
tens ord om arbetarna i vingarden i kungshusets
stora sal - hordes hoga rop pa Allah utanfor
fonstren. Det var de turkiska janitscharema
som i tusental vallde fram mot det svenska lag-
ret.
Predikanten slutade, och alia stortade till sina
poster i och utanfor husen. Kung Karl sjalv
satte sig pa en hast, som redan stod sadlad.
Manskapet och officerarna i de svenska befast-
ningsverken hade da redan strackt vapen. Dar-
med borde striden rimligen vara avslutad, men
kungen ville annorlunda.
Med varjan i hand banade han sig tillbaka till
det stora kungshuset och hoppade av hasten
som fick springa. En sviirm av turkar rusade pa
honom. Han foil omkull och fick hela hopen
over sig. Ett pistolskott svedde ogonbrynen pa
honom, skrubbade kinden och tog bort en bit
av drat.
Flera svenskar blandade sig nu i striden och
drog in kungen i forstugan, som drabant-
korpralen Tschammer bommade for. Kalabali-
ken fortsatte sedan i sju timmar.
Tillsammans med kungen befann sig ett fem-
149
tiotal man i huset. Turkarna hade under tiden
vallt in genom dorrar och fonster och var som
bast i fard med att plundra det stora au-
diensrummet med sina harliga divaner, tapeter
och mattor.
Men svenskarna kastade ut turkarna, medan
ett moln av krutrok lagrade sig over salen. En
turk som angrep kungen skots ner av generalen
Axel Sparres jovialiske drang. En annan turk
hogg sender kungens varma, skona mdssa av
utterskinn. Kungshuset rensades snabbt, men i
de andra husen togs svenskarna till fanga och
fordes bort sammankopplade som hundar, be-
rattar det holsteinska sandebudet Fabrice. Han
kan inte dolja sin fortjusning over synen av
turkar skrudade i svenska farskinnspalsar med
officerares lockperuker i gordeln och tva, tre
galonerade hattar ovanpa varandra pa huvudet.
Nar kungen oppnade dorren till officerssalen,
fann han den full av turkar som holl pa att bara
bort moblerna och en kista med silver. Ocksa
de kordes ut genom fonstren. Kungen fortsatte
sedan ensam in i hovmarskalkens lilla kammare
och blev borta.
Nar generalmajoren Axel Roos gick att leta
efter kungen, fann han honom trangd av tre
turkar mot vaggen i kammaren. Roos skot ge-
nast ner en av mannen. Kungen stack en annan
med varjan ”rakt igenom”, och Roos ”var intet
sen att skjuta den tredje till dods”.
Roos fortsatter:	kande Hans Maj:t forst
igen mig och sade dessa ord: ’Roos dr det I som
fralst mig?’ Jag svarade: Ja, ndst Gud hade jag
den naden.’ Da klappade Hans Maj:t mig pa
axeln och sade: ’Jag ser att I Roos intet har
overgivit mig. ’ ”
Turkarna borjade nu beskjuta huset med artil-
leri, men kulorna slog inte igenom murteglet.
Framat kvallen borjade de skjuta brinnande pi-
lar mot spantaket, som snabbt fattade eld.
Kungen och nagra trogna rusade upp pa vinden,
men bland de manga skona turkiska gavor som
lagrats haruppe fanns inte nagot anvandbart
slackningsmaterial.
Ett fat brannvin som kungen vrakt pa elden
gjorde inte den ratta nyttan. Inte heller nere i
rummen fanns det nagot vatten. For att slacka
torsten i det brinnande huset maste den absolu-
tistiske kungen dricka en bagare vin. Mellan de
nedfallande, rykande bjalkarna sokte sig den
lilla skaran till kungens sangkammare, men
ocksa har blev hettan svar.
Till slut gjorde mannen en utbrytning ur hu-
set, men kungen foil omkull, och lojtnant Olof
Aberg kastade sig over honom for att skydda
majestatet for sabelhugg. Alla togs till fanga och
blev omgaende plundrade. Kungen fordes till
kommendantens hus i staden. Ett tiotal svens-
kar hade fallit i striden.
Kalabaliken var over. Kungen och hans man
var fangar. Sjalv blev han vanligt behandlad,
men folket hanterades omanskligt. Fangenska-
pen tog dock snabbt slut. Fran Pommern kom
ett nytt bud till sultanen att Magnus Stenbock
hade besegrat den gemensamme fienden vid
Gadebusch. Sultanen andrade genast sin asikt.
Den svenske kungen fordes som hogt arad
gast till staden Demotika. Karolinerna frigavs
ur fangelset och fick folja honom, medan de
turkar som lett anfallet mot kungahuset avsattes
eller arkebuserades.
150
Karolinerna i
Konstantinopel
Under de fem ar kungen vistades i Turkiet be-
sokte han aidrig den turkiska huvudstaden.
Daremot hade han alltid utsanda i Konstantino-
pel. De holl kontakt med den turkiska regering-
en och berattade for honom om allt markligt de
horde och upplevde.
Sjalavardare vid legationen i Konstantinopel
var den unge prasten Sven Agrell. Hosten 1709
sande kungen i vag honom fran Bender. Pa
resan till Konstantinopel hade han sallskap med
upptacktsresanden Michael Eneman och kans-
listen Gustaf Celsing, som blev hans van och
trogne foljeslagare. Anda fram till varen 1711,
da Agrell omkom i pesten, gjorde han anteck-
ningar i dagboken om livet i turkarnas stad.
Agrell besokte ibland sultanens palats, seral-
jen. Han tog sig genom tva portar och kom da
in i en stor och lummig tradgard. Pa hoger sida
lag koket. Har lagade man var dag mat for
femtusen personer.
Maltiderna var stormiga.
Sultanens krigare, janitscharerna, bodde i se-
raljen och nar kopparfaten med kokt ris och
kott sattes ut pa garden, kastade de sig som
galna over dem. Nar de var missnojda med ma-
ten, sparkade de omkull faten, och sultanen,
som var beroende av deras makt, maste da i
egen person storta ner pa garden och lova dem
bot och battring.
Pa mellangarden lag ocksa divanen, dar rads-
herrarna samlades till overlaggning. Ovanfor
deras huvuden fanns ett fonster med tata galler,
sager Agrell. Darifran kunde sultanen i hemlig-
het folja overlaggningarna. Om nagon fallde ett
olampligt ord, slapp han inte levande ur seral-
jen. Var han en lagre tjansteman, blev han ner-
huggen vid den yttre porten. Var han en rads-
herre, hangdes hans huvud upp pa den mellersta
porten.
Sultanen holl till bakom den innersta porten.
Innan sandebuden fick traffa honom, maste de
rena sig - bada, raka sig och tvatta haret. Sedan
ifordes de langa kaftaner och fordes in i au-
dienssalen. Har satt sultanen pa en bred tron.
Sandebuden bugade sig sa djupt de kunde -
ibland fick de hjalp av bakomstaende hovdigni-
tarer. Kreditivbreven togs emot av en radherre.
Hela tiden satt sultanen med bortvant ansikte.
Sedan drog sig alia bugande tillbaka.
Pa sondagarna brukade Agrell besoka Hip-
podromplatsen, dar talt var uppslagna och dar
turkiska familjer samlades for att ata frukt och
dricka honungs- och sockerdricka - vin drack
bara de otrogna. Karlar drog omkring karror,
som kvinnorna fick sitta i, och sma trahastar
med barn pa. Har fanns ocksa gungor och ett
slags pariserhjul, och pa banan red turkar i kapp
eller pucklade pa varandra med trasvard.
De turkiska kvinnorna satt for det mesta in-
stangda bakom galler och bevakade av snopta
morianer. De kvinnor som syntes pa gatorna
hade ansiktena tackta sa att man bara sag ogo-
151
nen, sager han. Agrell som var lika naiv som
levnadslustig konstaterar med fbrtjusning vilket
djupt intryck de statliga karolinerna gjorde pa
dem.
"Da dessa elandiga kvinnspersoner, som inte
voro vana att se annat folk an sina egna, blevo
oss varse pa gatorna, sa blevo de staende och
beundrade oss, sa lange de kunde hava ogonen
pa oss for det myckna omlopande folkets skull".
I den svenska legationens uppgift ingick det
att soka frikopa de manga man och kvinnor som
ryssarna tagit till fanga i de svenska Ostersjd-
provinserna och sedan salt som slavar till tur-
karna. Agrell fick flera ganger folja den svenske
envoyen Thomas Funck till slavmarknaden som
lag strax bredvid Hippodromen. Han antecknar
flera lyckade kop: en snickardotter och en kap-
tensfru fran Narva, en lojtnant fran Livland och
en majorsdotter fran Ingermanland.
De karolinska soldater som hamnat som sla-
var och roddare pa sultanens skepp kunde
svenskarna inte gora nagot at — for dem var
Agrell bara en sjalasorjare i avgrunden.
Ahmed III var sultan i Turkiet pa svenskarnas
tid. Fast han var deras van, tyckte de att han var
en svag och ratt oduglig furste. Det var janit-
scharema som satt honom pa tronen, och de lat
honom sitta kvar, darfor att de inte hade nagon
annan kandidat. Sultanen sag bra ut, sager
Agrell. Han hade ett friskt ansikte med beck-
svarta ogon och svart skagg, en nagot stor och
krokig nasa och i dvrigt en mycket stilla och
allvarlig min.
Agrell var mycket intresserad av sultanens
manga kvinnor. En dag stod han pa andra sidan
Gyllene hornet och hade sin kikare riktad mot
sultanens harem i seraljen, dar han forvarade
sina "utvalda slavinnor av allehanda nationer”.
En turk kom da fram till honom och bad ho-
nom entraget att vanda kikaren at annat hall.
Sultanen var namligen mycket svartsjuk, och
aret innan hade han latit avratta en engelsman
som ocksa sokt kika in i haremet.
Den maktigaste kvinnan i sultanens harem
var hans mor. Hon hade en egen hovstat och var
val insatt i politiken. Hon hade stor sympati for
den svenske kungen och holl kontakt med ho-
nom genom generalen Stanislaus Poniatowski,
kungens polske van som vistades i Konstantin-
opel. Poniatowski lyckades smuggla in medde-
landen i det strangt slutna haremet genom en
judinna, som brukade besoka de fornama da-
merna. Bade sultanens mor och hans favorit-
hustru hade en djup beundran for kung Karl,
sagohjalten fran Norden. De tycks ocksa ha
utovat en stark press pa den vankelmodige sul-
tanen.
Sultanen alskade vattnen och den grona natu-
ren kring huvudstaden. Nere vid stranderna
byggde han flera lusthus som han garna besok-
te. Agrell sag honom en gang nar han var pa vag
till sitt lusthus vid Gyllene hornet. Han satt
bakerst i en slup som fordes av 28 man. Rod-
darna var kladda i skjortor och langa roda mos-
sor och reste sig upp vid varje artag.
Lusthuset lag i en lund av cypresser och hade
en porlande fontan. Agrell berattar att sultanen
byggde ett traskjul pa tva batar ute i viken och
att han brukade sitta och meta smafisk dar. Han
var mycket snal. Den smafisk han fangade siinde
han som gava till stormannen i riket. De var da
tvungna att skanka honom guld och silver som
gengava.
Ute vid sina lusthus lat han anlagga tradgar-
dar med liljor och tulpaner. For att forstarka
effekten under de nattliga festerna lat han
skoldpaddor med ljus pa ryggen krypa omkring
bland blommorna. Vaggarna i hans lusthus be-
stod av stora fonster. Han ville att naturen skul-
le obehindrad stromma in i rummen och sorla
fram i kar och fontaner.
Karolinerna i Konstantinopel upphorde aid-
rig att forvana sig over denna frammande varld.
De ndjde sig inte med att se och beskriva. De
tog ocksa manga intryck av turkiska seder. Fle-
ra av dem lade sig till med turkiska klader, som
de fann bekvama, och de lat ocksa avbilda sig i
dem.
Nar de kom tillbaka till kungen i Bender, fick
de sitta inne i kungens rum och beratta om allt
det markvardiga de upplevt. En av hans for-
trogna var den holsteinske ministern Fabrice.
Han berattade for kungen att Konstantinopel
var jordens skonaste stad. Den lag omgiven av
vatten och hojder. Naturen var allestades narva-
rande. Overalk vaxte cypresslundar - de bilda-
de ett slags amfiteater inne i staden.
Kungen var forvanad. I Stockholm ansag man
att naturen var en fiende, som man slogs mot
eller sokte tamja i hart tuktade parker. Men har
i turkarnas stad lat man naturen vaxa ratt inne
bland moskeerna och palatsen. Han maste ha
trott att Fabrice overdrev. For att fa full klarhet
i saken sande han ut tre ritkunniga karoliner
under ledning av majoren Cornelius Loos.
De tre officerarna skulle gora en vetenskaplig
152
resa i turkarnas land och rita av allt markvardigt
de sag. I atta veckor stannade de i Konstantin-
opel och fangade museer och palats med sina
ritstift. Nar de kom tillbaka fullastade med rit-
ningar, fick de noga demonstrera dem for kune-
en. Han tog dem och forvarade dem i en lada
under sin sang.
Under kalabaliken rovade janitscharerna la-
dan, men Fabrice kopte tillbaka den. Pa ritning-
arna kan vi se vad det var som intresserade
kungen sa mycket.
Pa flera av bilderna har Cornelius Loos ritat
av hdjden kring seraljen och Sofiamosken. Hoj-
den ar bevuxen med hoga cypresser, som vac-
kert sluter upp kring byggnaderna. Kungen
blev fortjust nar han sag denna statliga samver-
kan mellan arkitektur och natur. Han skrev till
sin slottsbyggmastare Nicodemus Tessin i
Stockholm.
Just da holl man pa att roja bort all vaxtlighet
pa Brunkebergsasen, den langstrackta hdjden i
Stockholm. Kungen ville att man skulle avbryta
rojningsarbetet och sokte forma Tessin att i stal-
let plantera hela grusasen med vacker granskog.
Det var naturligtvis cypresserna kring Sofia-
mosken han hade i tankarna. Han ville, skrev
han, lata naturen krona slottet och pa sa vis
pryda staden.
Naturligtvis var det omojligt for honom att
Major Loos och tva andra officerare made av
allt markvardigt de sag i Konstantinopel.
overtyga en svensk stadsbyggnadsmastare om
att naturen skulle slappas in i staden. Tessin
ansag tanken sa absurd att han inte ens brydde
sig om att besvara kungens brev.
Cornelius Loos tecknade flera bilder av
Sofiamoskens inre. Mosken var belt tn tran bil-
der, och kungen blev djupt gripen av den rena
och strama arkitekturen. Tessin fick ett nytt
brev, dar kungen kravde att han skulle rensa ut
alia skulpturer ur slottskyrkan. ”Man vill for-
vandla Guds bus till ett avgudatempel”, klaga-
de han. Tessin forstod att det var den turkiska
omgivningen som paverkat kungen i hans for-
domande av kyrkoarkitekturen. I hela kristen-
heten var det en vana att pryda kyrkorna med
statyer och bilder, skrev han, och kungen gav
med sig.
Kungen ville ocksa att det nya slottet i Stock-
holm skulle skydda hans person och ge honom
en kansla av frihet. Han ville ha utsikt at natu-
ren fran alia hall pa slottet, men han ville ocksa
att Tessin skulle bygga lonngangar och lonn-
trappor sa att kungen obehindrad kunde forflyt-
ta sig till stallet och till bryggorna vid Saltsjon
och Malaren utan att bli sedd. Sakert var han
inspirerad av vad han hort om de hemliga gang-
arna i seraljen. Han kande sjalsfrandskap med
sultan Ahmed, som ocksa han langtade ut i
naturen och inte ville kanna sig instangd i sitt
eget slott.
153
154
Slaget vid Helsingborg
Redan i juli 1709 hade nyheten om katastrofer-
na vid Poltava och Perevolotjna natt fram till
Norden. Den dittills segerrika karolinska armen
hade gatt forlorad pa de ukrainska stapperna,
och den besegrade kungen hade med en liten
skara mast soka skydd hos turken. Lika dovt
fortvivlad som stamningen var i Sverige, lika
lattad var den hos Sveriges grannar. I Danmark
borjade Fredrik IV att forbereda ett anfall mot
Skane.
Sedan tva ar tillbaka hade Magnus Stenbock
fort befalet i Malmo. Han hade lamnat faltar-
men, darfor att hans halsa var undergravd. Som
guverndr i Skane hoppades han fa "hanga sin
varjapa spisen”. Han blev missraknad.
Sommaren 1709 befann sig Stenbock och
hans familj vid halsobrunnen i Ramlosa, som
professor Johan Jakob Dobelius inrattat tva ar
tidigare. Mycket fornamt folk hade samlats till
den lilla bondbyn for att fa uppvakta guvernd-
ren och dricka av det starka och halsobringande
jarnvattnet.
Det var i Ramlosa Stenbock fick de forsta
alarmerande uppgifterna om danska anfallsfor-
beredelser. Han begav sig till Malmo for att
satta fastningen i stand och kalla de fataliga
trupperna under vapen. Professor Dobelius
gjorde han till faltmedicus. De manga hundra
skanska drangar, som under sommaren varvats
till de bada kavalleriregementena i provinsen,
fick stanna kvar inom Malmo fastningsvallar,
sannolikt darfor att Stenbock inte vagade lita pa
dem.
Den 2 november ankrade en dansk flotta
utanfor Raa fiskelage. 15.000 man gick utan
motstand i land pa samma langgrunda strand,
dar Fredrik III:s trupper landstigit sommaren
1676. Medan Stenbock snabbt drog sig tillbaka
bakom Helgean, utbredde sig danskarna over
stora delar av vastra Skane.
Fredrik IV hade hoppats att bli mottagen lika
entusiastiskt av skaningarna som hans farfar ar
1676, men han blev besviken. Skane var nu ett
forsvenskat land.
Manga skanska adelsman tjanstgjorde som
officerare i den karolinska armen. Prasterna
som just lart sig predika pa svenska vagrade att
lasa upp de danska proklamationerna, och bon-
derna lamnade visserligen proviant till det dans-
ka lagret men bara mot kontant betalning. Det
155
var bara borgarna i Helsingborg som genast och
av fri vilja avlade trohetseden till den danske
kungen.
Medan allt detta hande i Skane, var man i
febril verksamhet med att satta upp en ny karo-
linsk arme i det dvriga Sverige. Nya regementen
maste byggas upp fran grunden. En belt ny
befalskar maste anstallas liksom soldater och
hastar.
Vapensmedjorna gick for fullt for att skaffa
fram varjor, eldvapen och kanoner, och ute i
socknarna sydde skraddarna praktiga bla uni-
former efter faststalld modell, som de fatt rita av
hos regementschefen.
De nyantagna officerarna och soldaterna flyt-
tade in pa bostallena och torpen, och de gamla
familjerna maste snabbt ge sig i vag ovissa oden
till motes. Ingen visste hur minga som levde av
den forsvunna armens befal och manskap. Bara
en sak var saker: staten tog inte nagot ansvar for
deras familjer.
De nya regementena monstrades och ovades
Exempel pa karolinsk exercis
Bataljon i "Karre” (fyrkantsformation).
Pilama visar hur soldaterna stod i de fyra olika riktningarna
med musketerare (M) och pikenerare (P).
Rott visar pikenerarnas placering.
Man bildade pa detta vis en borg av soldater.
Kvadratens sida var ungefar 17 m.
Kompani pa 150 man i standordning,
oppna rotar och led, grenadjarrotarna pa yttre flygeln,
front omkring 32 m, djup 10 m.
156
U. off.
nagra korta manader, innan de skickades ner till
det krigshotade Skane. Och ute pa Ladugards-
giirdet ovades artilleriet. En dag kom den fortfa-
rande vitala ankedrottningen Hedvig Eleonora
till Gardet, dar hon halsades valkommen av ge-
neralfalttygmastaren.
Fran ett stort runt talt kunde hon folja skjut-
dvningen. Fran batterier framfor taltet skot man
med kanoner och granatkastare mot maltavlor
som stalks upp pa Drottningbergets kullriga
och skogkladda hojd. Man sprangde ocksa en
mina inne i Karl XI :s skans ute pa faltet.
Efter hand samlades starka trupper till Vaxjd.
Proviant lamnade allmogen langs marschvagar-
na. Det var inga ’’getapagar”, inget oordnat
bondeuppbad som Magnus Stenbock tog befalet
over utan en valutrustad, reguljar arme som
stalks pa benen bara ett halvar efter katastrofer-
na i Ukraina. Det var ett organisatoriskt under-
verk, ett bevis pa den otroliga styrkan i det
indelningsverk som Karl XI skapat.
Med 16.000 man brot Stenbock den 12 febru-
ari upp fran sitt hogkvarter i Osby. Hans plan
var att driva danskarna tillbaka mot Sundet och
oppna slattens kornbodar for sin halvsvaltande
arme.
в
в
н
и
Den danske overbefalhavaren Reventlow blev
sjuk under falttaget och maste lamna befalet till
general Rantzau som var en tapper karl men
saknade Reventlows lugna overblick over laget.
Rantzau beslot att atertaga till Helsingborg.
Darmed hade Stenbock natt det forsta av sina
mal. Den 27 februari slog han lager runt Fle-
ninge gastgivargard bara nagra mil fran den
danska huvudarmen. Rantzau hade forlagt sin
arme i fasta fbrsvarsstallningar utanfor staden
fran Palsjo skog soderut mot Husensjo. Tanken
var att de skulle mota svenskarna i dessa stall-
ningar. Framfor den flera kilometer langa linjen
lag breda moras.
Tidigt pa morgonen den 28 februari brot
Stenbock upp fran Fleninge och lat armen ta sig
fram i besvarlig skogsterrang mot det danska
lagret. Dimman lag tat over karren, och fast
danskarna legat i larmstallning hela natten, hade
de ingen aning om Stenbocks framryckning.
Klockan 10 pa morgonen, nar dimman borja-
de latta, fick de till sin hapnad se den svenska
armen samlad rakt framfor deras vanstra fly gel.
Rantzau, som vantade ett anfall mot denna del
av fronten, lat under stor moda slapa upp sitt
artilleri pa hdjderna vid Ringstorp, men Sten-
bock hade andra planer.
Den svenska armen forflyttade sig i slagord-
ning framfor den danska fronten. Det var ett
besvarligt foretag, eftersom varje regemente
maste valja sin egen vag genom karren, men
framat gick det. Vid 12-tiden pa dagen hade
svenskarnas vanstra flygel arbetat sig fram mot
flanken av den danska forsvarslinjen i soder.
Uppstallning med Livgardet
pa tre bataljoner ar 1686.
Med ens borjade Rantzau fatta Stenbocks
plan. Svenskarna holl pa att rulla upp hela hans
slaglinje och tranga in mellan armen och Hel-
singborg. Det fanns bara en sak att gora: han
befallde sin hogra flygel att rycka ur sina goda
stallningar och ga till anfall.
Den forsta sammandrabbningen slutade med
en dansk seger. Svenskarna pressades samman
och tillbaka ner i karren.
Men efter triumfen foljde katastrofen. Rant-
zau glomde bort att underratta sina andra befal-
havare om ordern. Nar de sag att den hogra
flygeln gick till anfall, tagade de ocksa framat.
Den danska centern tog stallning langs Angel-
holmsvagen, dar E4 nu gar fram.
Denna manover blev odesdiger for danskar-
na. Det uppstod en stor lucka mellan den hogra
flygeln och den dvriga delen av den danska ar-
men.
Den tappre Rantzau, som sjalv tog del i stri-
den, sag det inte, men Stenbock, som lugnt stod
kvar i centern, upptackte den och grep raskt sin
chans. Han drog till sig allt tillgangligt kavalleri
och inringade den danska hogerflygeln, som
raskt gick sin upplosning till motes. Rantzau
blev sjalv svart sarad och fordes in till staden
med sina retirerande trupper.
Under tiden kampade den isolerade danska
centern en hopplos strid mot overmakten. Vid
1-tiden pa dagen gick det svenska fotfolket till
anfall med pik och bajonett over karren och upp
mot hdjden vid Ringstorp, dar danskarna gatt i
stallning. Den blodigaste striden kom att sta
kring de gamla husarkasernerna, dar det danska
gardet mejades ner.
158
Vagarna mot Helsingborg fylldes av dods-
trotta, kampande och flyende danska soldater.
Efter fyra timmars oavbruten strid stod Sten-
bock som segerherre. Klockan 4 pa eftermidda-
gen kunde han skicka sin kurir, ryttmastare
Henrik Hammarberg, till Stockholm med rap-
port om segern.
Den 5 mars lamnade danskarna Helsingborg
for att aidrig mer aterkomma som fiender. In-
nan kavalleriet inskeppades, lat ryttarna avliva
sina 4-5.000 hastar. De stack ner dem overalk:
pa gatan, i kallare, kok och lador. Nar svens-
karna ryckte in i staden, var borgarna fullkom-
ligt lamslagna. De vagrade att ta nagon befatt-
ning med de d6da djuren: det var bodelns och
rackarens sak och ingen hederlig man kunde
syssla med dessa kadaver.
Bara en kort tid stannade Magnus Stenbock
kvar som governor i Skane. Ar 1712 forde han
den andra karolinska armen over till Tyskland.
Han segrade vid Gadebusch men maste sedan
stanga in sig och sin arme i Tonningens fast-
ning, dar han kapitulerade ar 1713. Han och
hans man blev krigsfangar hos danskarna. Sjalv
dog han i ett danskt fangelse bortglomd av sin
kung sju ar efter slaget vid Helsingborg.
Men Stenbocks rykte skulle overleva honom.
Hans minne skulle vardas i visor och dikter, och
sjalv skulle han bli en sagen. Nils Loven har
berattat om hur popular Stenbock var bland de
skanska bonderna vid bbrjan av 1800-talet.
De talade och sjong garna om slaget vid Hel-
singborg och tyckte det vara stort att tillhora ett
tappert folk. Mans Bock blev en skansk folk-
hjalte, och fast bara ett enda regemente fran
Skane var med i striden, blev slaget vid
Helsingborg en seger for den skanska patrio-
tismen.
Majorens bataljon.	Overstelojtnantens bataljon.
Overstelojtnanten.
159
Kungen kommer hem
I slutet av september 1714 brot Karl XII upp
fran staden Demotika i Turkiet for att soka sig
hem till Sverige. I sitt folje hade han 1.500 man.
Hemfarden gick langsamt. En manad senare var
man framme i staden Pitesci i Valakiet.
Har beslot kungen att lamna sitt folje och rida
i forvag hem. For att dolja sina forehavanden
drog han sig undan till en lantgard med 24 man i
sallskap. I tva dagar roade de sig har med alia
slags lekar till hast.
De kastade en handske pa marken och sokte
ta upp den fran hastryggen. Eller ocksa sokte
ryttaren fanga en handske, som kastades upp i
luften. De sokte ocksa rida snabbt genom
tranga och laga portar. Kungen som var en
overdangare i allt sadant fastnade till slut i en
liten port med en tvarbalk over och maste tas
loss med ett visst besvar.
Sent pa kvallen den 27 oktober brot kungen
upp med tva foljeslagare, generaladjtanten Gus-
taf Fredrik von Rosen och overstelojtnant Otto
Fredrik von During. De tre mannen gav sig ut
for att vara kaptener. Sjalv kallade sig kungen
Peter Frisk, medan von Rosen fick namnet Jo-
hann Palm och von During Erik Ungern.
De red hela natten over Valakiets slatter upp
mot de transsilvanska alperna. De kom sa in i
Siebenburgen. De red fort och sokte hitta gen-
vagar - fbljden var att de snart red vilse. Kloc-
kan 3 pa morgonen den 29 sag de en eld i
skogen. De kom fram till en svinaherde som lag
och sov pa marken. For en god dusor atog han
sig att visa dem ratt. Pa kvallen kom de fram till
en by, dar de fick nattkvarter.
Har kvarlamnades von Rosen - kanske for att
halla kontakt med foljet. For de bada andra gick
farden med nya aventyr over den vida ungerska
slatten. De akte nu skjuts for att von During
skulle fa tillfalle att hamta sig. Efter en skarp ritt
hade han namligen fallit som dod av hasten.
Framme i Wien steg de pa nytt till hast - det
var den 3 november. I posthuset i Kassel maste
kungen for att lugna en misstanksam kapten
tomma ett stort glas vin, vilket var emot hans
vana.
Natten mellan den 10 och 11 november nadde
kungen och hans foljeslagare fastningen Stral-
sund i det svenska Pommern. Det var 15 dagar
sedan de lamnade Pitesci, och pa atta dygn hade
de gjort den 168 tyska mil langa vagen mellan
Wien och Stralsund.
Regementskvartermastaren Magnus Graan
vid Jonkopings regemente vistades da i Stral-
sund. Han berattar i ett brev hem att kungen
och von Diiring anlande till Triebseerport
klockan 2 pa natten.
160
Kungen ville inte roja sin egen hoga person,
och vakten kande inte igen majestatet, som bar
en brun rock, en svart allongeperuk, en stor
hatt och ett langt skagg.
I tva timmar maste de bada uttrottade man-
nen vanta utanfor porten, innan fastningskom-
mendanten, general Carl Gustaf Diicker, hann
anlanda. Diicker forde kungen till sin badstuga,
dar majestatet genast insomnade med huvudet
mot ett bord.
Hans stovlar som suttit pa honom i sju vec-
kor maste skiiras bort. Stovlarna hade skavt upp
den gamla blessyren. En faltskar maste darfor
tillkallas att reparera skadan.
Kungens uniform var helt uppsliten. En
skraddare holl nu pa att sy kungen en slat bla
rock, en vit undertroja och ett par skinnbyxor.
Forran byxorna blir fardiga, far ingen den lyc-
kan att se honom, skrev Graan.
Forst i mars 1715 hann kungens folje fram till
Stralsund. Det var en hart sliten trupp. Den
Klockan tre pa morgonen den 29 oktober 1714 sag de en eld
i skogen. De kom fram till en svinaherde som lag och sov
pa marken. For en god dusor atog han sig att visa dem ran.
gamle generalen Axel Sparre, som foljt med
dem, skrev till kungen och bad att fa aterhamta
sig vid en brunnsort: "Ryggen och henen maste
smorjas. Annars ar Sparren odagligare an en
gammal muskdt. ”
Hosten 1715 borjade fastningen belagras av
preussiska, danska och sachsiska trupper.
Kungen ledde sjalv forsvaret och lat uppfora en
rad befastningsverk i ytteromradena.
I borjan av november satte fiendens artilleri i
gang med att skjuta sonder staden. En manad
senare borjade Stralsund likna en grushog.
Kungens foljeslagare, den unge von During,
stupade vid ett utfall framfor Knieperthor.
Det fanns stor risk for att ocksa kungen skul-
le stupa for en fientlig kula eller bli tillfangata-
gen i denna forsvarsstrid som forefoll alltmera
hopplos. Radet i Stockholm vadjade gang efter
annan till honom att komma hem. Men kungen
ville stanna hos sina betrangda karoliner i den
sammanstortande fastningen.
Det var en desperat kamp om det svenska
valdets yttermurar. Aret innan hade forsvaret av
Finland helt rasat samman. En strom av flyk-
tingar hade kommit over till Stockholm. Rys-
sarna stod nu framme vid stranderna av Botten-
viken och Finska viken.
161
Kungen kommer hem
I slutet av september 1714 brot Karl XII upp
fran staden Demotika i Turkiet for att soka sig
hem till Sverige. I sitt folje hade han 1.500 man.
Hemfarden gick Ungsamt. En manad senare var
man framme i staden Pitesci i Valakiet.
Har beslot kungen att lamna sitt folje och rida
i forvag hem. For att dolja sina fbrehavanden
drog han sig undan till en lantgard med 24 man i
sallskap. I tva dagar roade de sig har med alia
slags lekar till hast.
De kastade en handske pa marken och sokte
ta upp den fran hastryggen. Eller ocksa sokte
ryttaren fanga en handske, som kastades upp i
luften. De sokte ocksa rida snabbt genom
tranga och laga portar. Kungen som var en
overdangare i allt sadant fastnade till slut i en
liten port med en tvarbalk over och maste tas
loss med ett visst besvar.
Sent pa kvallen den 27 oktober brot kungen
upp med tva foljeslagare, generaladjtanten Gus-
taf Fredrik von Rosen och overstelojtnant Otto
Fredrik von During. De tre mannen gav sig ut
for att vara kaptener. Sjalv kallade sig kungen
Peter Frisk, medan von Rosen fick namnet Jo-
hann Palm och von During Erik Ungern.
De red hela natten over Valakiets slatter upp
mot de transsilvanska alperna. De kom sa in i
Siebenbiirgen. De red fort och sokte hitta gen-
vagar - foljden var att de snart red vilse. Kloc-
kan 3 pa morgonen den 29 sag de en eld i
skogen. De kom fram till en svinaherde som lag
och sov pa marken. For en god dusor atog han
sig att visa dem ratt. Pa kvallen kom de fram till
en by, dar de fick nattkvarter.
Har kvarlamnades von Rosen - kanske for att
halla kontakt med foljet. For de bada andra gick
farden med nya aventyr over den vida ungerska
slatten. De akte nu skjuts for att von During
skulle fa tillfalle att hamta sig. Efter en skarp ritt
hade han namligen fallit som dod av hasten.
Framme i Wien steg de pa nytt till hast - det
var den 3 november. I posthuset i Kassel maste
kungen for att lugna en misstanksam kapten
tomma ett stort glas vin, vilket var emot hans
vana.
Natten mellan den 10 och 11 november nadde
kungen och hans foljeslagare fastningen Stral-
sund i det svenska Pommern. Det var 15 dagar
sedan de lamnade Pitesci, och pa atta dygn hade
de gjort den 168 tyska mil langa vagen mellan
Wien och Stralsund.
Regementskvartermastaren Magnus Graan
vid Jonkopings regemente vistades da i Stral-
sund. Han berattar i ett brev hem att kungen
och von Diiring anlande till Triebseerport
klockan 2 pa natten.
160
Kungen ville inte roja sin egen hoga person,
och vakten kande inte igen majestatet, som bar
en brun rock, en svart allongeperuk, en stor
hatt och ett langt skagg.
I tva timmar maste de bada uttrottade man-
nen vanta utanfor porten, innan fastningskom-
mendanten, general Carl Gustaf Diicker, hann
anlanda. Diicker forde kungen till sin badstuga,
dar majestatet genast insomnade med huvudet
mot ett bord.
Hans stovlar som suttit pa honom i sju vec-
kor maste skaras bort. Stovlarna hade skavt upp
den gamla blessyren. En faltskar maste darfor
tillkallas att reparera skadan.
Kungens uniform var helt uppsliten. En
skraddare holl nu pa att sy kungen en slat bla
rock, en vit undertroja och ett par skinnbyxor.
Forran byxorna blir fardiga, far ingen den lyc-
kan att se honom, skrev Graan.
Forst i mars 1715 hann kungens folje fram till
Stralsund. Det var en hart sliten trupp. Den
Klockan tre pa morgonen den 29 oktober 1714 sag de en eld
i skogen. De kom fram till en svinahcrde som lag och sov
pa marken. For en god dusor atog han sig att visa dem ran.
gamle generalen Axel Sparre, som foljt med
dem, skrev till kungen och bad att fa aterhamta
sig vid en brunnsort: ”Ryggen och benen maste
smorjas. Annars dr Sparren odugligare an en
gammal muskot. ”
Hosten 1715 borjade fastningen belagras av
preussiska, danska och sachsiska trupper.
Kungen ledde sjalv forsvaret och lat uppfora en
rad befastningsverk i ytteromradena.
I borjan av november satte fiendens artilleri i
gang med att skjuta sonder staden. En manad
senare borjade Stralsund likna en grushog.
Kungens foljeslagare, den unge von During,
stupade vid ett utfall framfor Knieperthor.
Det fanns stor risk for att ocksa kungen skul-
le stupa for en fientlig kula eller bli tillfangata-
gen i denna forsvarsstrid som forefoll alltmera
hopplos. Radet i Stockholm vadjade gang efter
annan till honom att komma hem. Men kungen
ville stanna hos sina betrangda karoliner i den
sammanstortande fastningen.
Det var en desperat kamp om det svenska
valdets yttermurar. Aret innan hade forsvaret av
Finland helt rasat samman. En strom av flyk-
tingar hade kommit over till Stockholm. Rys-
sarna stod nu framme vid striinderna av Botten-
viken och Finska viken.
161
Natten till den 11 december, sedan fienden
skjutit en brasch i forsvarsverken, maste Karl
XII lamna Stralsund for att inte falla i deras
hander. Dagen efterat foil var sista utpost i
Tyskland.
Kungen steg ombord pa en slup vid Stral-
sunds skeppsbrygga. Under den nattliga farden
genom isrannan blev de beskjutna av tva fientli-
ga batterier.
De klarade sig oskadda, men pa en efterfol-
jande slup dodades tio personer. Klockan 4 pa
eftermiddagen kom de fram till den gamla galio-
ten Hvalfisken — det enda svenska fartyg som
fanns kvar.
Befalhavare ombord var amiralitetskaptenen
Theodor Ankarcrona, och han har berattat om
den aventyrliga farden. De hade ett tungt arbete
att ta sig genom isen i snoslagg och stiltje. Ute
till sjoss motte de brigantinen Snappupp. For
tredje gangen fick nu kungen byta skepp.
En liten kultje blaste upp och snart foljde
harda byar av hagel och sno. Klockan 11 pa
natten fick de ostlig vind och kunde antligen
stalla kursen mot skanska vallen och Ystad.
Klockan 5 pa morgonen den 13 december steg
kungen i land, sannolikt i Skare fiskelage.
Med en liten svit av tva kaptener och tre
lojtnanter vandrade kungen inkognito in till
Trelleborg. Har fick de en skjutsvagn och tog
sig fram till en gastgivargard, dar kungen satte
sig till hast. Klockan 3 pa eftermiddagen var han
framme i Ystad. Forst har han blev igenkand.
Efter femton ar hade han atervant till sitt rike.
Kungen slog sig ner i ett hus i Ystad. Har
borjade han genast diskutera ett kommande falt-
tag mot Norge. Han hade ocksa planer pa att
under vintern ta sig over det tillfrusna Oresund
till Sjalland och tvinga den danske kungen till
fred.
En ny karolinsk arme - den tredje i ordning-
en - stalldes pa benen, och till truppernas upp-
byggelse skrev lantmataren Wilhelm Kruse en
patriotisk visa i folklig ton:
Vill du kallas Kungens karl
som ej hemma sitter,
bdr du giva vad du har,
gora vad du gitter.
Ar du ledig drang sa folj,
har du platar, ingen dolj.
Den som mig munderar,
honom jag salverar.
Si var Konung huru han
faktar for sitt rike.
Kung och knekt han vara kan
till och utan like.
Uti mat och dryckjom samst
men i strid fornamst och framst.
Skall han ensam strida?
Det kan Gud ej lida.
Falttaget mot Norge borjade i februari 1716. En
manad senare besatte kungen Kristiania och
omringade Akershus fastning. Under falttaget
skrev soldaten Erik Vitlock ett brev till kyrko-
herden Zacharias Brolinius i Nykoping.
Han bad om en halsning till sin hustru och
berattade: ”Vz ligga i danska Norge i en stad
som heter Kristiania och dar ligger dansken pa
slottet och skjuter var dag pa oss. Men Gud vare
lov att vi haver fatt var nddige konung med oss.
Han ser oss val fore. ”
Och dalsbon Olof Vangelsson skrev till sin
hustru Anna Olofsdotter i Vattungen och berat-
tade fran Kristiania: "For en atta dagar sedan da
hade de danska skjutit eld pa ett skepp. Da blev
jag med nagra andra kommenderat till att
slacka det skeppet. Da skot de danska av slottet
och kom ett stycke kula och slog hatten av mig
och en blev blesserad, men inte av detta kompa-
niet. Vidare vet jag inte denna gangen. ”
Andra soldater berattar om fangna och doda-
de kamrater, och foraren Peter Wallin skriver
till sin hustru i Vastergotland: "Nytt ar intet att
skriva utan att sergeant Vinberg ar fangen och
elva soldater med honom av vart kompani. De
var sjuka och blevo efter i Moss, och dar kom
fienden och tog dem och provianten med for-
utom det de bar pa sin rygg. Gud ske lov jag star
mig helt val. Jag har kopt mig en narvladers-
hud, som jag latit gora mig stovlar och skor av.
Nu drar jag upp stovlarna och gar pa kallaren
och dricker din skal i ett glas vin, min Ulla van.
Sorj intet for mig. Jag har ingen nod. ”
Det blev ett kort faittag. Efter bara en vecka
maste kungen utrymma Kristiania, och i juni
fick armen aterga till sina torp och bostallen.
162
Den sista striden
I september 1716 slog sig Karl XII ner i Lund
och har skulle han bo anda till sommaren 1718,
da han begav sig i vag pa sitt sista faittag.
Han bodde i ett tvavaningshus pa Sbdergatan.
Dar lat han uppfbra tva stallar och grava upp en
ny brunn som gav gott vatten. Sitt kansli hade
han i kungshuset.
Klockan 3 pa morgonen borjade fbrcdrag-
ningarna hos honom, och han brukade halla pa
till sena kvallen. Hans enda avkoppling fran
arbetet var de langa ritter han ensam brukade
fbreta pa den vida slatten runt Lund.
Omkring 500 militarer, tjansteman och ut-
landska fordringsagare var inkvarterade hos
borgarna i staden, och manga andra kom pa
besok och stannade en kortare tid hos honom.
Bland dem var den finske partigangaren Stefan
Lofving, som gjort en raid till Kopenhamn och
atervant med flera fangar i sin skuta.
I tva timmar fick han beratta om sina aventyr
bland ryssarna i Finland, och han skriver med
stolthet i sina minnen, att kungen tva ganger
upprepat orden: ”Vi se att Ldfa ingen intet ar
radder”.
Borgerskapet klagade mycket over de manga
friimmande gasterna. Nagra tyska soldater
gjorde nattliga inbrott hos dem. De greps och
domdes till galgen, men kungen andrade straffet
till gatlopp.
Postmastaren Sven Kraka var upprord over
att officerarna sande sina drangar till postkonto-
ret med order att bryta upp dorren, om konto-
ret var stangt. De vagrade betala dubbelt porto
for tyngre brev, och da postmastaren en gang
talat om postkontorets privilegier, hade office-
ren slagit pa sin varja och sagt, att med den
skulle han underskriva postmastaren privilegier.
Hovpredikanten Anders Rhyzelius har berat-
tat nagra minnen av motena med kungen i
Lund. Da han talade med nagon fbrtroligt, hade
han for vana att fatta tag i nagon knapp pa den
andres rock och vrida den runt, tills den foil av.
Rhyzelius som kande till detta hade sytt i knap-
parna i sin prastrock sarskilt fast. Da kungen
inte lyckades fa av den knapp han vred pa, log
han och konstaterade: ”magistern har en bra
skraddare”.
Det hande, berattar Rhyzelius, att samtalet
ibland kom in pa kansliga amnen. Nagon gang
nar han fbrde pa tai faderneslandets olyckor och
lagervall, rakade de bada i en haftig dispyt. Men
prasten glbmde aidrig att han talade med en
envaldig monark och kungen lugnade sig snart.
Han kunde ofta beklaga den vedervardighet
hans rike rakat i men saga att om det bara blev
fred, skulle allt snart bli botat.
Den 11 juni 1718 klockan 5 pa morgonen red
Karl XII ut fran Lund ”och kom aidrig ater”.
Farden gick norrut mot Bohuslan. Ett nytt falt-
tag mot Norge vantade honom. Denna gang
skulle svenskarna fbreta ett kombinerat anfall.
Fran Jamtland skulle en arme under Carl Gustaf
Armfelts befal rycka fram mot Trondheim,
medan huvudharen pa tre vagar fran Varmland,
Dalsland och Bohuslan skulle bryta in i sodra
Norge.
I borjan av november ryckte kungen in i
Norge och besatte allt land pa hbgra sidan
Glommen. Det narmaste malet for falttaget
gallde erdvringen av Fredrikstens fastning. Ka-
rolinerna byggde hyddor och baracker och bbr-
jade bppna lopgravar. En del manskap stupade
for elden fran fastningsbatterierna. Andra dog
av sjukdomar i den raa vaderleken.
Tidigt pa morgonen den 30 november lamna-
de kungen den nya lopgrav som var under arbe-
te framfor fastningen och red tillbaka till sitt
hbgkvarter i Tistedalen. Han var genomvat av
nattens regn och begav sig efter vanan till falt-
marskalken Carl Gustaf Mbrners kammare for
att byta klader.
Med hjalp av livmedicus Melchior Neumann
ifbrde han sig en ny mundering - en rock av
blatt klade med fbrgyllda massingsknappar, gul
vast och gula knabyxor, tva par strumpor,
kragstbvlar och en svart hatt med uppvikna
bratten. Mbrner lag till sangs. Kungen gick flera
ganger fram till honom och tryckte hans hand.
Darefter begav han sig till hbgmassan. Det
var fbrsta sbndagen i advent, och hbgmassotex-
ten, som handlade om Jesu Kristi inridande i
Jerusalem, utlades av bataljonsprasten Carl Jo-
han Lohman. Kungen lat darefter bara sitt mid-
dagsmal till Morners kvarter. I middagen deltog
den 18-arige greven Karl Fredrik av Holstein
och de vakthavande generalerna. Kungen satt
fbrsankt i djupa tankar. En och annan gang
vaknade han upp och sade: ’’Hall!”.
Pa eftermiddagen bevistade han aftonsangen.
Efter denna infann sig generalerna for att fa sina
order. De begagnade tillfallet att be honom spa-
ra sina krafter och vila atminstone varannan
163
164
dag. Men kungen svarade: ’We;, jag dr yngre
och orkar hdttre halla ut an alia generalerna. ”
Darefter steg han till hast. Han svangde med
hasten, tog hatten av och bugade for alia genera-
ler, stabsofficerare och andra som var narvaran-
de vid hans avfard. Han red forbi dem med
blottat huvud och gav dem en nadig min, som
om han ville ta avsked av dem.
Uppe i lopgraven mbttes han av den franske
kaptenen Philip Maigret, som var "direktor av
attacken”. Maigret fann kungen vid gott lynne.
Kungen gick som vanligt omkring fran det
ena stallet till det andra och talade med befalet.
Det nya arbetsmanskapet drdjde och han blev
otalig.
Lojtnant Bengt Vilhelm Carlberg, som ledde
attacken for dagen, sandes astad for att hora
varfor folket inte kom. Antligen anlande det
nya manskapet med sina officerare.
Kungen begav sig till sin bradhydda, som lag
i skydd av berget, for att ata kvallsmal. Malti-
den dukades upp av hans trogne foljeslagare
taffeltackare Johan Hultgren.
Kungen fattade tag i Hultgrens rockknapp
och sade i nader: ”Nu skall du vara koksmdsta-
re.” Han lovade att skriva ut fullmakten, nar
han kom tillbaka till Tistedalen.
Sedan atervande han till lopgraven, dar man
arbetade med den nya approchen. For att battre
kunna overblicka arbetena klattrade han upp pa
lopgravens vail. Han sparkade sig fast i gravens
sida med ena stovein, och lag nu stodd pa arm-
bagarna uppe pa vallen.
Atta-tio officerare stod nedanfor kungens
fotter och holl honom sallskap. Kungen var pa
gott humor och talade om allehanda saker.
Morkret hade fallit. Brinnande beckkransar fran
fastningen lyste upp terrangen. Man skot pa
svenskarna fran fastningen, och ljuskulor flog
genom luften.
Nar lojtnant Carlberg kom in i lopgraven, sag
han kungen ligga pa vanstra sidan med kappan
om sig. Sina knan hade han dragit upp sa att
fotterna lag ungefar en meter ovanfor bottnen i
graven. Kungen hade sin vanstra hand under
kindbenet.
Den nya approchen gick i spetsig vinkel mot
lopgraven, och de soldater som arbetade nar-
mast kunde se kungens huvud ovanfor brost-
varnet. Carlberg ansag denna omstandighet vara
viktig att konstatera.
Lojtnant Carlberg blev ensam med den dode konungen i den
manljusa natten.
165
Carlberg stallde sig bland officerarna kring
kungen. Nar han start dar knappa femton minu-
ter, traffades kungen av en kula, som kom fran
vanster och slog rakt igenom huvudet. Kungens
hand gled ned fran kinden, och huvudet sjonk
sakta ned i kappan. Kungen blev liggande helt
ororlig, lika stilla som tidigare.
Ingen av dem som stod nere i lopgraven kun-
de avgora om stallet varifran skottet kom lag pa
langre eller kortare hall, eftersom det skots
starkt med bade kanoner och handgevar, sager
Carlberg.
Generaladjutanten Johan Fredrik von Kaul-
bars var den forste som reagerade. Han slog
Carlberg pa axeln och sade: ’’Herre Jesus.
Kungen dr skjuten. Sok upp generalen von
Schwerin och beratta honom det.” Carlberg
sprang bort till generalen, som stod ett stycke
darifran. Nar han fatt veta att kungen var skju-
ten, kunde han bara saga: ’’Herre Jesus.”
von Schwerin skyndade fram men rorde inte
kungen. Han kallade samman de narvarande,
och man beslot halla dodsfallet hemligt. Vakt
stalldes ut for att stanga av forbindelsen med
manskapet i den nya approchen.
Carlberg och kapten Knut Posse fick order
att skaffa fram en bar. Sadana fanns utanfor
kungens bradhydda och var avsedda for dem
som blev skjutna under arbetena pa natten. De
tva soldater som foljde Carlberg och Posse till-
baka fick stalla ner baren tjugo steg darifran.
Sedan stallde de bada officerarna baren under
kungens fotter.
Forst nu steg general von Schwerin upp pa
brostvarnets inre sluttning och lyfte upp kung-
ens huvud. Med handen gjorde han ett bedrov-
ligt tecken utan att saga nagot. Kungens kropp
drogs nu sakta ner och lades pa baren med
kappan igenhakad vid halsen. Kroppen tacktes
med tva soldatkappor.
Den franske overadjutanten Andre Sicre kom
nu fram ur morkret. Han tog den slata hatten av
kungen och satte i stallet sin vita peruk och sin
galonerade hatt pa huvudet, sa att soldaterna
inte skulle veta att kungen var dod.
von Schwerin gav sedan order till Carlberg att
forsla baren med kungens kropp under namn av
okand person ner till Tistedalen. Carlberg gick
fram till kapten Malcolm Hamilton och bad att
fa tolv karlar som kunde hjalpa honom att bara
en skjuten officer. Hamilton viskade sakta i
Carlbergs ora: ’’Kungen?” Carlberg svarade:
”Ja”.
Sex soldater tog sa baren pa axlarna, medan
de sex andra foljde efter. Den lilla truppen tog
miste om vagen och kom ut i en elandig terrang.
166
I en brant backe valte baren over. Carlberg
lyckades hindra kungens kropp fran att falla till
marken, men de bada losa kapporna foil av
honom tillsammans med hatten och peruken.
I manskenet kande soldaterna igen sin kung.
De borjade jamra sig och sorla och fraga: ”Hur
shall det nu ga med oss?”
Carlberg besvor dem att halla tyst. Kappor,
peruk och hatt ordnades pa nytt, och sedan
fortsatte den dystra processionen. Framme i
Tistedalen sattes baren ner pa vagen ett stycke
fran kungens hus. Carlberg tackade soldaterna
och gav dem nagra drickspengar. Darefter gick
de till sina kvarter.
Kapten Filip Schultz, som foljt med truppen,
gick till hbgkvarteret for att be om handrack-
ning. Carlberg vakade under tiden ensam vid
baren. I hans huvud lopte manga tankar over
kungens oformodade hastiga dod.
Schultz kom sa tillbaka med en kammarlakej
och en livknekt. Han berattade att det radde
forvirring i hogkvarteret. De fyra bar nu in
baren i kungens hus. Pa golvet i kammaren lade
de ner ”w alskade store Konung dod och blo-
dig”, sager Carlberg.
I kammaren motte dem general von Schwerin
och livmedicus Neumann. Generalen tackade
dem och bad dem vila en stund i det stora
rummet bredvid. Pa border brann fyra vaxljus.
De satt har en stund och betraktade genom den
halvoppna dorren dem som holl likvaka inne i
kammaren.
Under tiden hade Sicre begett sig till arvprin-
sen Fredrik av Hessen som vistades pa herrgar-
den Torpum. Han hade med sig kungens son-
derskjutna hatt och berattade vad som skett.
Fredrik handlade snabbt. Han visste att
kungens maktige radgivare Georg Heinrich von
Gortz var pa vag till kungen fran Aland, dar han
fort viktiga underhandlingar med den ryske tsa-
rens utsanda.
Fredrik skickade nu i vag tva palitliga office-
rare med order att arrestera Gortz. Sicre sandes
till Stockholm med kungens hatt for att under-
ratta kungens syster, Fredriks gemal Ulrika
Eleonora, om broderns dod och for att arrestera
Gortz’ medhjalpare.
Medan detta skedde, hade livkirurgen dragit
den nya uniformen av kungens kropp och klatt
den i vit skjorta. Carlberg och Schultz lamnade
salen utan att nagon tog notis om dem och
begav sig till sina kvarter. Nar Carlberg kom
fram, upptackte han att han hade stelnade bruna
flackar av kungens blod pa rock, gehang och
handskar.
Armfelts karoliner
I slutet av december 1718 — en manad efter
skottet vid Fredrikshald - fick general Armfelt
besked om att Karl XII hade stupat. Med sin
arme pa 5.000 man finska och norrlandska
trupper stod han da utanfor det befasta Trond-
heim. Han beslot nu att genast atertaga till Sve-
rige. Kungens dod holls hemlig for soldaterna.
Armfelts arme var redan utmattad av hunger.
Monsterskrivare Per Andersson i Nordbyn be-
rattar att soldaterna flera ganger inte fick nagon
mat pa tre-fyra dygn. Krigsdisciplinen var sa
strang att om nagon tog en hona eller kyckling
fran nagon bonde, blev han hangd.
Lika omojligt var det att кора nagonting,
eftersom norrmannen gett sig ivag med sin
egendom. "Men, sager han, "jag tror att om de
gemena fatt veta konung Karls dod, innan de
gingo ur Norge, hade de dar hushdllat annor-
lunda, an att do utav kold och svalt och lamna
en sa stor konung och hjalte ohamnad".
Vid jultiden nadde trupperna Holtalen. De
slog bivack under bar himmel vid flammande
eldar. Tidigt pa juldagsmorgonen, innan stjar-
norna annu slocknat, holls faltgudstjanst ute i
det fria vid Holtalens kyrka. Med blottade hu-
vuden sjong karolinerna "Var Gud dr oss en
valdig borg".
Vinterkylan hade nu borjat satta in, och Arm-
felt hade onda aningar. Det var fortfarande ont
om proviant. Annu varre var att soldaterna sak-
nade varma klader. Man bar uniformsrocken
direkt pa sina avtarda kroppar.
Sondagen den 28 december brot huvudstyr-
kan upp for att ta sig over fjallen till den svenska
sidan. Kolden hade okat och soldaterna fros om
fotterna i sina tunna skor, nar de pulsade fram i
snon. En del avdelningar blev skingrade och
rakade vilse pa Bukhammarfjallet. Har dog 200
man.
Nyarsafton nadde trupperna As och Ostby,
de bada sista fjallbyarna pa den norska sidan.
Vadret var klart och lugnt, och Armfelt beslot
att genast fortsatta marschen. Vid stilla vader
kunde man utan svara forluster na fram till
Handol i Jamtland, allra heist som snon uppe pa
fjallen var fast och hard.
Armfeks karoliner motte i den rytande snostormen
en fiende, som blev dem overmaktig.
168
169
Pa kvallen utdelades tva havrekakor och ett
knappt kilo kott per man - det var hela ranso-
nen under marschen. Overallt brann stockveds-
brasor ute i snbn. Veden hade soldaterna tagit
fran husen i Tydalen.
Pa nyarsnatten, nar manen gick upp, satte sig
fortruppen i rorelse. Med sig hade Armfelt nag-
ra norska bonder som vagvisare. For att de inte
skulle leda honom vilse hade han tagit med tva
norska kvinnor som gisslan.
Trupp efter trupp anslbt sig till kolonnen.
Vadret var annu stilla, klart och kallt. Trupper-
na trangde sig langsamt upp genom skogen,
som blev allt lagre och glesare. Efter hand kom
de upp pa kalfjallet.
Vid middagstiden, berattar Jbran Nordberg,
"nar man kommit overst pa fjallen, ungefar en
mil fran byn, sag man ut over havet, vdstnor-
danefter, uppstiga forfarliga svarta moln”.
Vindilar kom svepande efter marken och rev
upp moln av kail sno. Snart var stormen over
dem.
Armfelt gav nu order om att de bada norska
kvinnorna skulle aterviinda hem. Nar de var pa
vag ner fran fjallen, nappade ett par soldater av
dem handskarna med orden: ”Detta behover vi
battre an I.” Pa vagen ner mot skogen sag de
flera soldater som fallit omkull och inte orkade
folja marschkolonnen.
Forbanden hbll annu val ihop. Soldaterna
visste att doden fanns i drivorna bredvid
marschvagen, och de tog ut alia sina krafter for
att hanga med i ledet. De kastade ifran sig gevar
och packningar - den fiende de nu slogs mot
kunde inte tamjas med vapen.
Vid Essandsjon slog de lager forsta natten pa
fjallen. Det fanns ingen ved att elda med annat
an snarig dvargbjdrk, och det sura riset brann
daligt. De som annu hade kvar sina gevar, elda-
de med kolvar och stockar. Man anvande ocksa
travirket fran sonderbrutna sladar. Men langt
fore gryningen slocknade eldarna.
Under natten blev baron Carl Oxenstierna
ihjalfrusen, synnerligen alskad och saknad i hela
armen, berattar Per Andersson. "Ldjtnanten
Enok Frisk blev jamval dar dod — han ansags
bland de raskaste officerarna.
Bara vid Jamtlands regemente dog 120 solda-
ter denna nattt. Ocksa den ene norske vagvisa-
ren fros ihjal vid Essandsjon. Faltprasten Nils
Idman har ocksa minnen harifran. ”Om mor-
gonen i dagningen, nar marschen skulle vidare
antradas, funnos nagra hundraden ihjalfrusna.
2 300 soldater, halften av Annfelts karoliner,
blev kvar pa fjallen.
170

Av dem stodo en del tdtt intill varandra liksom
levande, men nar man stotte litetpa dem, ram-
lade de over anda liksom stoder."
Nasta morgon fortsatte ovadret. Marschen
fortsattes. Under vagen stupade den ene efter
den andre. Trosskuskarna fros ihjal pa sladarna.
De som slog sig ner for att vila en stund i snon
lyckades sallan ta sig upp igen.
Under marschen mellan Essandsjon och Ena-
alven brast sammanhallningen i leden. Kolon-
nen drogs allt langre ut. Var och en fick soka
radda livet pa egen hand. I sma grupper pulsade
man fram och lamnade doda kamrater efter sig.
Manga gick vilse i stormen.
Det andra nattlagret slogs pa f jailer nara den
svenska gransen vid Bustvala. De hoga strand-
brinkarna nara Enaalven blev ett nytt dodslager
for karolinerna. Man maste ligga under bar
himmel, och nagot bransle fanns inte att tillga.
Vad jammer, angslan, rop och skri man har
skada och hora maste, kan ingen forestalla sig,
sager Idman. "Alla voro uti en nastan lika for-
domelse."
Den norske majoren Emahusen som foljde
svenskarnas vag efter stormen skrev i sin rap-
port: "Jag dr oformogen att beskriva det elande
jag har sett. I hdgar om 10, 20, 30 och 40 Iago
svenskarna doda. De lag i full mundering med
ranseln pd ryggen vart man sag. Sladarna stod
lastade med forspanda hdstar, men bade hastar
och kuskar var doda."
Pa morgonen den 3 januari nadde de framsta
trupperna Enaalven pa den svenska sidan gran-
sen vid Ranglaans inflode. Har lamnades de fyra
latta kanoner, som artilleristerna slapat med sig
hela vagen over fjallen. Pa aftonen samma dag
vacklade de forsta skarorna in i Handdls by.
Men har fanns bara tre gardar, och de fiesta
kunde inte komma under tak, fast de flyttade ut
alia moblerna ur husen. De tog allt som fanns -
gardsgardar, ladugolv och bohag - for att halla
de stora eldarna vid makt.
I byn blev de overlevande mottagna av svens-
ka trupper och fick tobak, brod och brannvin.
Men flera hundra var sa svart medtagna av stra-
patserna att de dog har. De fick en gemensam
grav, och over dem ristade man pa en taljstens-
platta: "Anno 1719 den 20 Jan. begrovs har 600
Mdnniskor
Eldarna hjalpte till att vagleda andra. Under
natten och de narmast foljande dagarna kom en
strom av frostskadade soldater till Handdl. De
kom krypande, berattar krigsradet Johan Hen-
rik Friesenheim, och forslades med sladar till
Duved.
Efter Armfeltkatastrofen i fjallen
okade vargflockarna aven i sodra Sverige.
172
2.300 soldater - halften av Armfelts karoliner
- blev kvar pa fjallen. Under de narmaste mana-
derna dog ytterligare 1.400 man av sina frost-
skador under dodsmarschen. 450 soldater fick
avsked som invalider och blev darmed domda
att resten av sitt liv leva pa manniskors barmhar-
tighet.
Den 18 januari 1719 holl Nils Idman en pre-
dikan i Froso kyrka. I sjutton ar hade han foljt
kungen i fait, sade han, men aidrig hade han sett
mer elande an har. I ens dron 1 jod annu nodro-
pen och skrien fran fjallen. "Ingen larvara som
inte kommer ihag det taget sa lange ban lever."
Pa aftonen den 3 januari 1719
vacklade de forsta soldaterna in
i Handdls by, men har fanns bara
tre gardar och de fiesta
kunde inte komma under tak.
173
Skargardskriget
Den 27 juni 1719 - pa dagen tio ar efter slaget
vid Poltava - besokte tsar Peter den ryska
Ostersjoflottan, som samlats till Hango udd.
Minnet av den stora segern firades som vanligt
med hogtidlig gudstjanst, salut fran alia skep-
pen, allman flaggning och ohammad drycken-
skap.
Dagen efterat holl tsaren krigsrad pa flagg-
skeppet Ingermanland. Dar fattades det defini-
tiva beslutet om ett harjningstag mot den svens-
ka Ostersjokusten. Tsaren var med ombord,
nar flottan den 8 juli samlades vid Lemland pa
Aland.
Pa kvallen tva dagar senare sag han den stora
galarflottan bryta upp. Dimmorna fran havet
svepte tata kring roddfartygen. Ett efter ett for-
svann de ur hans asyn med riktning mot Sveri-
ge-
Efter Karl XII:s dod hade prins Fredrik av
Hessen tagit befalet over de svenska stridskraf-
terna till lands och sjoss. Langs kusterna place-
rade han ut lattrorliga bevakningsstyrkor, och
till Stockholm drog han samman en stark eska-
der av orlogsflottan. Det gallde att skydda in-
fartsvagarna till huvudstaden. Prinsens strategi
var rent defensiv. Det gallde att till varje pris
hindra ryssarna fran att tranga fram till Stock-
holm och rikets inre delar. For den sakens skull
var han redo att offra ytteromradena.
Det var en forsvarsplan som direkt stred mot
den gamla karolinska att mota fienden vid rikets
granser. Men prinsen visste vad han gjorde.
Tsar Peter hade namligen tillgang till ett nytt
och farligt vapen, som gjorde att svenskarna
inte kunde skydda sjalva kusten. Pa den nya
Nar de ryska galarerna siktades tiindes de tio meter hoga
vardkasarna efter hela kustbandet.
174
flottbasen Petersburg hade han byggt en eska-
der av sma fartyg, som kunde na god fart ocksa i
stiltje och ta sig fram i grunt vatten.
Iden till sina fartyg hade han hamtat av Vene-
digs galarer. Han fann att de var ett odvertraffat
terrorvapen i skargardskriget. De stora skeppen
hade ingen mojlighet att forfolja dem mellan de
tusen darna, och innan bevakningstrupperna
hunnit fram till brandhardarna, var de redan
borta.
Den 11 juli 1719 siktades den stora flottan i
Stockholms yttre skargard. Den bestod av 132
galarer och ett hundratal skarbatar. Varje galar
forde med sig 150-200 man. Inalles fanns det
26.000 man ombord. Pa nagra storre batar hade
man ocksa kosackhastar som lampade sig for
snabba overfall langre inat land.
Langs hela kustbandet tandes de tio meter
hoga vardkasarna pa bergen som tecken pa att
fara var pa farde. Fran Varmdo skrev prosten
Schefferus att en stor del av ons befolkning
redan hade gett sig astad. Vad skulle han gora
med kyrkans skrudar och dvriga egendom?
Skulle han grava ner dem i jorden eller kanske
skicka dem till huvudstaden?
Nagra stora bondeuppbad samlades aidrig.
Den karolinska armen hade aidrig haft nagon
tilltro till dem. Den gamla organisationen
glomdes bort. Ambetsman och bonder larde sig
att lita till krigsmakten i orostider. Nar fienden
foil over dem, stod de darfor handfallna.
175
Typiskt for sommarens skargardskrig var det
mottagande ryssarna fick pa Radmanso, dar de
gjorde sitt forsta strandhugg. Ett par sma poste-
ringar av dragoner drog sig snabbt tillbaka for
overmakten, och de bonder som gick strand-
vakt skingrades som agnar for vinden, nar de
sag ryssarna ankra i Kapellskar. Boskapen drevs
ner till fartygen, medan herrgardar och bond-
gardar stacks i brand.
Pa traden spikade ryssarna upp ett manifest
pa svenska och tyska. Dar stod att lasa att tsaren
var besjalad av den djupaste fredsvilja. Den pa-
gaende expeditionen var bara ett medel att upp-
na ett onskat fredsslut. Till de olyckor som nu
drabbade skargardsbefolkningen bar deras egen
regering ensam skulden.
Svenskarna vantade ett direkt anfall mot
Stockholm. Infor det allvarliga laget lat prins
Fredrik dra samman den ostra armen kring Tu-
na, en knapp mil fran Vaxholm. Men hotel mot
huvudstaden drev over for denna gang.
Den ryska galarflottan delade upp sig i tva
avdelningar, av vilka en drev norrut och en
soderut. Den norra flottan brande bland annat
Osthammar, Oregrund och de upplandska bru-
ken. Det var en systematisk fbrstdrelse, som
sarskilt riktade sig mot de svenska industrifore-
tagen. Ett anfall mot Gavle blev avvisat av
landshovding Hugo Hamilton. Den andra flot-
tan harjade i sodra skargarden och fortsatte se-
dan soderut langs kusten, dar Sodertalje, Trosa,
Norrkoping och Nykoping stacks i brand.
Medan hela skargarden och kustbandet norr
och soder om Stockholm stod i brand, anlande
en tredje eskader fran Aland och ankrade vid
Rand. De ryska fartygen sokte blockera Stock-
holm. Ett tiotal utlandska handelsskepp gick i
fallan och antrades; de fordes sedan till Aland.
Pa sodra udden av Rand och norra udden av
Nataro berattar annu bevarade ryssugnar om
var trupperna var forlagda. Ugnarna som ar
byggda av sten anvandes for bakning och mat-
lagning.
Den 5 augusti atervande den sodra eskadern
fran sitt harjningstag och forenade sig med styr-
kan vid Rand. Fran Baggensstaket och Skuru-
sundet foljde svenskarna fiendens rorelser. Den
11 augusti fick prins Fredrik rapport om att
Orno stod i lagor, och nu skulle man tydligtvis
"tanda. an” Dalaro.
Dagen efterat kom det larm till prinsen. En
stor skara galarer var pa vag in i Ingardfjarden.
Allt tydde pa att de planerade ett anfall mot
Stockholm over Baggensstaket och Sodra Sta-
ket. Hotet var pa nytt over huvudstaden.
Inloppet till Staketsundet hade redan korkats
igen av oversten Baltzar von Dahlheim. I det
smala sundet sankte han tre stenfyllda skutor,
och sparrarna kunde bestrykas med artillerield
fran pramar, som lag till ankars i Lannerstasun-
det. Dessutom hade han nagra batterier pa nor-
ra sidan av sundet.
Under von Dahlheims befal tjanstgjorde 350
fattiga och elandiga tremanningssoldater som
ett slags hemvarn i tradslitna uniformer. De var
helt bortglbmda av proviant- och loneutdelande
myndigheter.
von Dahlheim och hans ilia bevapnade tras-
hankar fick ta emot den forsta stoten, nar galar-
flottan med 6.000 man ombord styrde in i Sta-
ketsundet. Det blev en hard strid, men under
tre-fyra timmar lyckades de hejda ryssarna,
som gick i land pa Skogsdsidan och ryckte fram
bak bergknallar och tat skog.
Prins Fredrik befann sig vid Stora Skondal,
nar han fick besked om faran. Han gav sig ge-
nast till Staket, och under vagen dirigerade han
dit Sodermanlands regemente under overste
Rutger Fuchs, som da lag vid Skarpnack. Sorm-
lanningarna trangde fram i olandig skogsterrang
over Alta och Fisksatra och kunde ga till anfall i
skymningen.
Efter en valdsam eldstrid gjorde de en inbryt-
ning med varjan i hand i gammal god karolinsk
stil. De ryska trupperna drog sig tillbaka till
skeppen och slapade sina doda med sig. Fram
mot natten upphorde striden och pa morgonen
var fienden borta.
Rutger Fuchs och hans tappra sormlanningar
blev hederligt beldnade med blanka silverdalrar
av regeringen, och sjalv fick oversten mottaga
100 buteljer vin ur drottningens vinkallare. Men
till von Dahlheim och hans tremanningar nadde
inte nadens sol. De fick ocksa i fortsattningen
forgaves vanta pa nagon uppmarksamhet fran
nyckfulla myndigheter.
Kort efter striden vid Sodra Staket gav sig
ryssarna hemat. Tva ar senare slots freden mel-
lan Sverige och Ryssland efter 21 ars striden
Skargardskriget ar 1719 pagick bara 41 dagar,
men sparen av det ar annu outplanliga. Under
denna odessommar forstordes alia 1600-talshus
i skargarden.
176
De som koni hem
Under det langa kriget hade ryssarna tagit mel-
lan 25.000 och 30.000 krigsfangar. Av dem hade
manga dott i fangenskapen - hur manga vet man
inte. Dessutom hade de slapat bort flera tusen
civila - man och kvinnor — fran Finland och
Ostersjoprovinserna.
I freden i Nystad ar 1721 gick ryssarna med
pa att frige alia krigsfangar och se till att de utan
kostnader skjutsades till gransen. Det fanns vis-
sa undantag. De som inte betalt skulderna till
sina ryska vardar skulle tills vidare hallas kvar.
Och de som tagit tjanst i Ryssland och ville
stanna kvar skulle fa gora det. Ocksa civilbe-
folkningen skulle ha ratt att atervanda hem.
Det stora problemet var nu att samla alia
fangarna. Av fangrullorna i Moskva kunde man
finna att 600-700 officerare vistades i olika lager
i Sibirien och omkring 500 i andra lager i det
europeiska Ryssland. 100 officerare bodde i
Moskva och 17 i Petersburg. Underofficerarna
och de meniga hade en helt annan fordelning.
En stor del av dem, minst 1.800 man, arbetade i
Petersburg och 1.500 fanns i Moskva. Minst 700
arbetade i jarnbruken i Ural i Sibirien och 500
fanns i trakten av Voronesj.
Det fanns officerare och meniga spridda i sma
grupper over hela Ryssland, anda borta vid den
kinesiska gransen. Dessutom fanns det 1.400
svenska kvinnor och lika manga barn i Peters-
burg och Moskva.
Tsar Peter ville garna ha kvar de manga dugli-
ga och arbetsamma krigsfangarna, och i mani-
fest pa tyska som spreds i fanglagren lovade han
dem goda villkor om de ville stanna kvar. De
skulle fa ratt att forvarva jord, och om de larde
sig ryska, skulle de kunna bli ambetsman. Alla
adelsman skulle fa sin rang bekraftad. Men det
var inte manga som foil for dessa locktoner.
En svensk kommissionssekreterare Thomas
Knipercrona fick i uppdrag att organisera hem-
transporten. Han var fodd i Ryssland och hade
vistats dar hela sitt liv, fran ar 1700 som fange,
och han gjorde allt vad i hans formaga stod
atthjalpa fangarna hem.
Under varen 1722 borjade fangarna lamna si-
na lager. De for i grupper - befal och meniga -
fran samma plats. De hade lanat pengar av ut-
landska kopman eller penningstarkare kolleger
for att komma loss. Alla var inte lika lyckliga.
En del maste salja sina klader for att kunna
177
178
betala skulderna, och de hade inte rad att кора
nagon mat pa hemfarden. Ratt manga dog un-
der hemresan.
Ryssarna ville ogarna slappa de krigsfangar
som tagit anstallning. Det hande att deras herrar
skickade bort dem fran platsen eller satte dem i
arresten for att kunna halla dem kvar. Sa langt
fram i tiden som ar 1729 passerade fem gardes-
karlar Moskva och Petersburg pa vag mot Sve-
rige.
Sa sent som ar 1745 atervande gardessoldaten
Hans Appelman fran Ryssland. Redan ar 1722
hade hans hustru hemma i Uppland betecknats
som anka i kyrkbockerna. Efter 50 ars krigs-
tjanst - av dem 35 ar i fangenskap - fick Appel-
man nu avsked fran tjansten och tillerkandes ett
litet underhall.
Officerarna maste sbrja for sina drangar, som
fbljt dem i fangenskapen. Hogre officerare
kunde ha 8-10 drangar. En ratt stor del av offi-
cerarna hade ocksa hustrur och barn med sig.
De hemresande grupperna kunde besta av
manga civila. I generalmajoren Berndt Otto
Stackelbergs grupp reste - utom en del underof-
ficerare och meniga - 19 officerare med 6 fruar,
37 drangar och 11 pigor.
Fanggrupperna fran Sibirien tog sig fram till
Moskva och har bestormade de Knipercrona
med boner om hjalp att кора skjortor, skor och
strumpor sa att de kunde visa sig for andra
manniskor. Knipercrona gjorde vad han kunde
och gick ibland i borgen for dem, fast han inte
hade ratt att gora sa.
Knipercrona fick ocksa ta sig an allvarligare
mal. Kaptenen Gustaf Fredrik Giintherfelt och
lojtnant Malcolm Sinclair hade arresterats av
ryssarna i Kasan i Sibirien, dar de anklagades
for att ha dodat en svensk desertdr som gatt i
rysk tjanst. De befann sig nu i Moskva, dar de
vantade pa dodsdomen. Knipercrona lyckades
att fa dem fria mot lofte att de skulle stallas infor
svensk domstol. Han lovade att om sa inte
skedde, skulle han sta deras straff i Moskva.
Bada officerarna tycks ha blivit frikanda i Sveri-
ge. Sjutton ar senare foil Sinclair offer for ryska
mordare.
En del fangar stod anklagade for att ha lagat
och salt ol och brannvin i Sibirien trots tsarens
De fiesta av de hemvandande soldaterna var markta av lang
fangenskap och krigsskador.
179
bestamda forbud. Pa Knipercronas framstall-
ning efterskankte tsaren straffen och lat fangar-
na fara hem.
De fiesta fangarna tog sig fram over Peters-
burg och kom sedan trasiga och utsvultna fram
till den finska gransen. Har togs de emot av
svenska myndigheter och fordes till Helsing-
fors, dar de monstrades och antecknades i rul-
lor. Rullorna berattar for oss om fangarnas till-
stand.
Det var inte manga soldater som ansags lamp-
liga till fortsatt krigstjanst. Den overvagande
delen forklarades oduglig till tjanst och fick av-
sked med knappt tillmatta pensioner. Manga
var ilia hanterade i kriget och den ryska fangen-
skapen.
Om en av de hemvandande fran det stora
fanglagret i Tobolsk, den 38-arige gardesfanri-
ken Lorenz Lejonberg, sags det att han var sa
ilia misshandlad av ryssarna, "att benen honom
ur ansiktet faller". Han fick avsked och drog sig
sedan tillbaka till ensamheten i sin hembygd i
Finland.
I Helsingfors blev de hemvandande inkvarte-
rade i stora magasin, som inretts till kaserner.
Harifran sandes de med postbaten - 40-50 man
at gangen - over Aland till Stockholm. De fin-
landska soldaterna fick sjalva leta sig hem till
sina regementen.
Atskilliga soldater var efter hemkomsten ur-
standsatta att forsorja sig sjalva. De lag till
siings, huvudsvaga, med sonderskjutna ben eller
vark i hela kroppen. Om underrotemastaren vid
gardet Anders Sichtig berattar kyrkboken: "bar
intet hantverk, skjuten i brdstet, ligger ganska
sjuklig och elandig, hustrun spinner".
Andra soldater togs in pa krigsmanshuset i
Vadstena och fick dar tillbringa sina sista ar med
kamraterna fran det stora kriget. Vilka minnen
kunde de inte beratta for varandra, medan bra-
san flammade i den stora salen och varlden fbr-
andrades utanfor murarna!
Stbrre delen av de avskedade soldaterna bod-
de i hemorten och sokte forsorja sig pa skilda
satt. De arbetade hos sina husvardar for hyran
och maten. De gjorde arbeten at folk. De lap-
pade gamla klader vid gardesforsamlingen i
Stockholm, trbskade at bonderna och arbetade i
borgerskapets tradgardar.
For dem alia var det gemensamt att de levde i
stor fattigdom. Kanske hade de vantat ett annat
mottagande - Erik Lustig, Lars Gladje, Abra-
ham Talig och alia de andra knektarna - nar de
atervande fran Sibirien, men detta var ocksa ett
liv och de var inte vana vid nagra sotebrbdsda-
gar.
Av de tjugofyra gardeskarlar som bar Karl
XII :s bar vid Poltava stupade de fiesta i sjalva
striden. Tva av dem overlevde och kom sa sma-
ningom hem. Den ene - Nils Frisk - hjalpte upp
kungen pa en hast, sedan baren skjutits sender,
men blev sjalv ryssarnas fange. Han utvaxlades
aret efterat och avancerade till sergeant vid gar-
det. Ar 1718 bar han pa nytt kungen pa en
annan bar. Det var pa hemmarschen fran Fred-
rikshald, da han eskorterade "Hogst Salig Hans
Kungl. Maj:ts lik hit till Stockholm igen".
180
Den andre barbararen vid Poltava var Olov
Dahlman. Han foljde kungen till Bender. Un-
der kalabaliken ville en turk skjuta kungen ge-
nom fonstret, men Dahlman raddade majesta-
tets liv genom att stalla sig pa hander och fotter
over den kullkastade kungen. Efter kalabaliken
tackade kungen Dahlman och erbjdd honom
nagon plats hemma i Sverige. Dahlman bad da
att fa bli vaktmastare pa slottet i Stockholm,
vilket kungen lovade.
Men nagon plats fick han inte. Han var med i
forsvaret av Stralsund och togs till fanga av
preussarna men lyckades fly till Sverige, dar han
efter hand avancerade till fanrik vid gardet. Ar
1721 anholl han att fa den utlovade vaktmastar-
befattningen. Men nu var kungen dod och fre-
derna slutna, och ingen hade intresse av att in-
fria ett kungligt lofte. Dahlman blev forbigang-
en och forsvann i den stora glomskan. Kvar ar
bara den gulnade suppliken av en bland dem
som kom hem.
Manga karoliner levde lange. Vem av dem
som dog sist ar svart att saga, men nagra office-
rare kan komma i fraga. En av dem ar Giovanni
Battista Pinello. Han kom fran en fornam familj
i Genua och for i unga ar for att studera vid ett
universitet i Holland. Har horde han talas om
Karl XII :s bragder. Han lamnade studierna at
sitt ode och begav sig till kungen i Kurland. Har
antogs han som ryttare vid Livregementet till
hast. Det var ar 1704 och han var da 22 ar
gammal.
Sedan foljde Pinello kungen pa hans faittag,
blev lojtnant vid Vastmanlands regemente och
togs till fanga vid Poltava. I sex ar vistades han i
ett fanglager i Sibirien men lyckades sedan fly
och ta sig upp till Archangelsk. Har smog han
sig ombord pa ett skepp, som forde honom till
Amsterdam. Han begav sig darifran till kungen
i Lund och fick fullmakt som kapten vid Bohus-
lans regemente. Han var i tjanst till ar 1748 och
dog som overstelojtnant pa sin gard Ramneberg
i Bohuslan i april 1775. Han var da 93 ar gam-
mal, och det berattas om denne gamle karolin
att han dog sedan han pa morgonen foretagit sin
vanliga ridtur over agorna.
Pinello var inte den av Karl XII:s officerare
som levde langst. Aret efter honom dog general-
lojtnanten Erik Gustaf Queckfeldt, som en
gang varit med kungen i Bender och som kunde
tala bade polska och turkiska.
Annu langre levde generallojtnanten Wilhelm
Carpelan och faltmarskalken Gustaf David
Hamilton. Bada dog ar 1788 - sjuttio ar efter
kungens dod, Carpelan i juli, Hamilton i de-
cember. Bada hade fatt sina forsta officersfull-
makter av Karl XII ar 1718, samma ar kungen
dog.
Langst av alia levde nog generallojtnanten
och riksradet Per Kalling. Han var fodd ar
1700, blev page vid hovet ar 1710 och fanrik vid
livgardet i oktober 1718. Han levde anda till ar
1795. Aret fore sin dod mottog han Gustav IV
Adolf i Orebro och var da iford sin karolinska
uniform med ljusbla rock och stora massings-
knappar, alghudshandskar och pampen i hand.
181
En fantastisk syn
Ett artilleriregemente pa marsch under karoli-
nertiden maste ha utgjort en fantastisk syn. De
hundratals hastarnas gnagganden, kuskarnas
rop och piskornas vinande over de stretande
hastarnas ryggar, knakandet och brakandet av
de manga och tunga vagnarnas och kanonernas
hjul mot de obanade vagarna, ramandet fran
boskapen, ropen fran man, kvinnor och barn
vid trangen, infanterivaktens och det dvriga fot-
folkets tunga tramp med grova skor over berg
och moras. Framfbr de tyngsta pjaserna var an-
da upp till 20 hastar anspanda eller for motsva-
rande arbete 24 oxar, beroende pa att de senare
hade lattare att halka, da de ju inte kunde skos.
Kaptenerna red fram och tillbaka utefter sina
kompanier for att se till om hjalp behovdes och
med lojtnanters och fanrikars medverkan skaffa
personal till detta andamal. Hantlangare med
skyfflar och spadar, timmerman med yxor och
andra redskap var beredda att gripa in om broar
182
skulle repareras och vag rojas. Reservhastar
fordes fram dar andra hastar stupat eller inte
orkade med sin uppgift.
Praster och faltskarer maste alltid vara till-
gangliga for allt oforutsett som kunde handa pa
marschen.
Faltsmedjorna, som rullade fram pa sina vag-
nar tillsammans med hantverkarvagnarna, var
fardiga att tas i bruk av smeder och hantverkare
om nagot skulle ga sonder, sasom hjulaxlar,
seltyg, lavetter, sadlar, talt, rep, tunnor osv.
Vid kassavagnen med dess bevakningsman-
skap tagade den fruktade profossen, datidens
militarpolis, med sina arrestanter. Hans for-
gyllda yxa, tecknet pa hans makt, blankte hot-
fullt. Sjukvaktarna uppeholl sig vid sjukvagnar-
na som transporterade sjuka och sarade, och i
narheten fanns faltskarsgesallerna om de skulle
behovas.
Vid varje artilleripjas gick personalen, kon-
staplar, larkonstaplar och fyrverkarna, som till-
verkade ammunition och dylikt.
Denna valdiga karavan marscherade dagar
och natter efter pukvagnens olika signaler. Has-
tar och boskap maste utfodras, bransle och foda
maste skaffas for hela regementet, vagar maste
brytas, broar byggas, lagerplatser ordnas, och
trots alia svarigheter fungerade hela denna
organisation langt fran hemlandet.
De foljande sidorna skall forsoka visa hur ett
artilleriregemente kunde se ut pa marsch.
183
' Artilleriregemente pa marsch
Pukorna rordes kl. 4 pa morgonen stallpersonalen steg upp . ..
overblivet furage
ny puksignal . ..
tornistrar, skrapor
ryktade och vattnade hastarna .. . buntades pa pjaserna ... foderstreck etc. uppsamlades ...
kompani- och	tranglinan, palar och vakttalt overstallmastaren gav reservkuskarna
stallstatstalt brots ... lastades pa styckekranvagnen ... order att packa talt o.d. pa vagnarna ...
pukorna rordes ...
korum bolls . ..
majoren gav kaptenerna order
om marschordningen ...
marschsignal med pukorna_____
varje kapten gav lojtnanter och
fanrikar befal over var sin avdelning
av underofficerare och hantlangare ...
kuskarna satte upp och	i taten red en kapten sedan kom hantlangarna och bryggmastaren
marschen antraddes ...	och vagvisaren . ..	med spadar och skyfflar ...
2/3 av timmermannen ...
2/3 av infanterivakten ...
sjukvagnar och personal ...
fanrik ... underofficer . . . personal ... regementsfaltskar ... gammal prast ...
faltskarsgesall ...
faltskarsvagn ...
kassavagn .. .
bokhallare och skrivare .. .
artillerivakt ...
vabel ... profoss .. . arrestanter . .. vakt ... pukvagnen, vars pukor rordes hela tiden
for att kon skulle veta var taten fanns .. .
oversten red vid pukvagnen ...
adjutant ...
overvagnmastare ... stallstatsunderofficer ... officer ... underofficer ...
kompaniunderofficer .. .
184
2 st. 12-pundiga kanoner
med personal och aktionshastar . . .
26 st. 3-pundiga stycken
med personal och aktionshastar . ..
185
major med 2 underofficerare
som adjutanter ...
186
reservlavetter .. .
3 kulvagnar for 16-pundiga bomber ...
187
6 kulvagnar for skanstyg
och utredningspersedlar ...
och utredningspersedlar . . .
for bly, fyrstenar m.m. . . .
188
faltsmedja med smeder .. .
rustvagn som hantverkarvagn ...
tygvaktare . .. tygskrivare . . .
undervagnmastare ...	8 rustvagnar for talt...
halften av hantverkarna . ..
6 kulvagnar for armen med ammunition
for fotfolk och ryttare ...
16 rustvagnar for krut, lunta, bly
och fyrstenar ...
189
rustvagnar for skanstyg ...
kulvagn ...	prast ...
faltsmedja med smeder ...
hantverksvagn ...
2 vagnmastare . .. tygskrivare ... halften av hantverkarna ...
resten av infanterivakten ...	2 kolvagnar ...
190
12 stora rustvagnar for furage .. .
3 stora rustvagnar for materiel .. .
overstelojtnant och notarie ...	trangen ... med officerare, underofficerare, kvinnor och barn ... marketentare
stallunderofficer ...
kompaniunderofficer ...
191
kompanierna ...
personal ...	boskap ...
foderherrskapct ...
overstallmastare med skrivare Nar regementet naikades motte regementskvartermastaren
for att se till om hastar
dott under vagen m.m. ...
Nar alia fordon var uppstallda
och gav oversten rapport om forslag till uppstallning av fordonen .. . och hastarna fdmspanda ...
begav sig bryggmastaren och
timmermannen till trangen .
dar slog man ner triingpalarna ...
vakthavande officeren lat spanna tranglinan .. .
stallde ut poster ...	inforde givna order blev avlost .. . rapporterade ho
slog upp vakttalt ...	* orderjournalen ...	regementsofficeren
Artilleri vid marsch mot fienden
nar taltvagnarna anlant
kunde kompanierna taka och furiren lamnade ut de kompanimarkta taken.
korum holls ...
kassavagnen ...
Artilleriets fordon
och pjaser spandes for ...
bevakades av officer
med meniga ...
arrestanter ... profoss ...	pjaserna med personal ...
s
ammunitionsvagnar
med personal etc. .. .
faltskarsvagn ... faltskarsgesall ...
pjaser .. .
fakskar och faltskarsgesall . ..
faltskarsgesall .. .
kassavagn .. .
officerare, underofficcrare . . .
och meniga .. .
.Ж
arrestanter och profoss . .. regementsbokhallare ... skrivare ...
sjukvagnar ... personal . ..
faltsmedja med smeder .. .
skanstyg ...
reservammunition .. .
faltsmedja . ..
halften av hantverkarvagnarna . .. halften av hantverkarna ... tygvaktare .. .
skrivare ...
artilleriets bagage ...
Vid marsch fran fienden
tillampades allt detta
i omvand ordning.
tygtjanare ... halften av infanterivakten .. .
vagnmastaren .. .
193